Apokalypsens gosiga mörker

Det här måste vara världens långsammaste dialog, T...

2011-08-02T23:00:57.533+02:00

Det här måste vara världens långsammaste dialog, Thomas;) Först nu läste jag ditt senaste inlägg. Jag har lagt min blogg på hyllan för tillfället, eftersom jag håller på med ett nytt manus om världens tilltagande gränslöshet, som jag hoppas ska kunna bli en bok. Av något slag. Om inte publicerad traditionellt, så kanske ... otraditionellt.
Du tar upp detta med den ekonomiska krisen. Jag tycker också att det ser mycket bekymmersamt ut för delar av Västeuropa och för USA. Räntorna är ju nere på golvnivå, så det finns inget utrymme kvar där att stimulera ekonomierna. Jag är inte främmande för att även vi "japaniseras", som Economist skrev häromsistens. Japan har stagnerat. Men det betyder inte att landet är vare sig kollapsat eller fattigt (däremot har de försatt sig i en svår sits med mycket låg nativitet och liten invandring). Kanske tvingas vi nu in i en svag tillväxtepok utan att vi tänkt oss det. Då måste vi hantera detta, exempelvis genom konkreta och seriösa diskussioner om essensen i den offentliga sektorn. Förhoppningsvis kan efterfrågan ändå vara tillräcklig för att driva produktion i Asien, Afrika och Latinamerika, för det viktiga är att de mindre bemedlade ländernas tillväxt hålls i gång, och att deras offentliga finanser hålls i ordning. För tillväxtekonomierna ser det ju faktiskt bra ut.
Men den viktigaste responsen på din oro för ekonomin är ändå: det finns andra delar av det mänskliga samhället. Hur går det med våldet, krigen, demokratin, det globala samarbetet, miljön, de mänskliga rättigheterna, svälten, kommunikationerna, kulturen? Rasar framstegen på alla dessa områden så snart USA:s och euroområdets offentliga finanser krackelerar? Jag har mycket svårt att tro det och ser ännu få tecken på det. Men läser man bara nyhetsmedier är det naturligtvis lätt att tro. Så läs grundkällor och dra egna slutsatser i stället.
Lycka till!
Må gott,
/Anders B

Inte många märker nog av min dystra hållning, ibla...

2011-06-28T21:08:34.566+02:00

Inte många märker nog av min dystra hållning, ibland känns den mer som någon slags "nödlösning" för att slippa den där pessimistiska förlamningen som du brukar skriva om...

Jag har nu läst ut din bok - Först och främst: Tack! Blir det någon uppföljare??

Därnäst: Din bok är ju skriven innan den ekonomiska krisen, vilket påverkar min inställning maximalt. Jag vet att jag inte är ensam. Folk har resonerat som följande: "Ja... men den här boken är ju skriven FÖRE. Det där hade han inte skrivit idag". Och jag grunnar mer och mer på det där. Naturligtvis kan ingen veta något om framtiden, men...
Du har ju fortsatt att skriva positiva inlägg bl.a. i bloggen och tycks hävda att världen trots allt är i sin ordning, men jag kan inte tro det. Rubrikerna blir bara otäckare och otäckare. Vi är på väg utför. Nu gottar sig bedömarna naturligtvis i Greklands kris och analyserna blir nästintill "mytiska" eftersom förstasidorna kan dekoreras med bekymrade vita marmorstatyer ("That's art"!). Många bedömare tar i så att de spräcker sig och om man får tro dem så är vi på väg in i någon slags upprepning av vår redan så tragiska historia - vi i Europa. Det är svårt att inte tro dem - svårare att tro de som försöker ge lugnande besked...
Nej, jag tror inte att du är dum. Jag har även läst ditt inlägg från förra årets slut där du passar på att förtydliga just detta. Jag har även läst att du ibland drabbas av vankelmod. Men du är trots allt en optimist - och jag förstår inte hur du klarar av att vara det med tanke på den arbetsplats du jobbar på.

En vänligt ställd fråga: Hur står du ut "i dessa tider"?

/Tomas H.

Precis min hållning, Tomas. Du säger att du är en ...

2011-03-26T15:58:30.357+01:00

Precis min hållning, Tomas. Du säger att du är en dysterkvist, men jag märker inte mycket av det ...

Stort tack för befriande läsning. Också jag får gå...

2011-03-05T14:02:56.758+01:00

Stort tack för befriande läsning. Också jag får gåshud på ett sätt jag inte riktigt känt på tidigare när jag läser om alla framsteg i världen, trots allt blod som spills. Allra gladast blir jag av att höra att veto-länderna är överens om Libyen. Inte ens Kina och Ryssland (även om Kina verkade tveka ett ögonblick) utnyttjade ju sina veton. I en analys jag läste i veckan talade man om en "ny era" i och med detta (FN:s beslut). Dock hade jag lite svårt för att tolka ordet "era". Vad betyder det egentligen i detta sammanhang, tro? Vad som är mest roande är att analysen var skriven av en av de största dysterkvistarna jag känner till. Nämner inga namn, men dennes analyser har fått mig att stirra ner i golvet fler än en gång. Inte ens han tycktes få ner ett enda negativt ord kring detta och då har det gått bra långt.
Många av de analyser som skrivits de senaste månaderna har slagit fel och det har blivit både en och två gånger bättre än vad som förutspåtts. Eftersom jag själv är en dysterkvist och pessimist tänker jag sannerligen inte ropa "hej" ännu, vad gäller revolutionen. Frågan finns dock kvar i mitt huvud: Om nu det här med arabvärlden skulle gå vägen - kommer bedömarna då att ställas till svars? Kommer någon då att misstro dem inför framtida analyser, sluta lyssna eller göra narr av dem p.g.a. deras misslyckade spådomar?
Om så skedde (att de ställdes till svars) skulle det förvåna mig mer än en kinesisk demokrati. Eller vad säger du, Anders?

Ja, jag vet inte var uppgifterna i den där DN-bakg...

2011-02-22T13:49:38.566+01:00

Ja, jag vet inte var uppgifterna i den där DN-bakgrunden kommer. Libyen har en av Afrikas högsta BNI per capita och hög medellivslängd etc. Möjligen är klyftorna väldigt stora. Data om andel fattiga finns inte hos Världsbanken (http://data.worldbank.org/country/libya).
Men det är lite svårt att tro med tanke på de rudiment av ideologi Khaddafi ändå har.
Så i grunden menar även jag att Libyen följer mönstret att det snarare än fattigdom krävs ett visst mått av välstånd och utbildningsnivå på befolkningen för att en envåldshärskare ska utmanas på allvar. På lång sikt spricker förstås även den gröna diktaturen i Tripoli.
Däremot kan det bli stora tråkigheter på kort sikt.

Mina farhagor är samma som dina, liksom fördomarna...

2011-02-21T23:05:19.932+01:00

Mina farhagor är samma som dina, liksom fördomarna. Men man kanske ska tänka på att utbildningsnivå i landet är anmärkningsvärt hög, och den rena fattigdomen förhållandevis begränsad. (Inte om man läser DNs bakgrund förstås, men om man läser på Wikipedia.)

De flesta människor vill nog ha stabilitet och därmed möjlighet att kunna styra sina liv. Men jag har en känsla av att stabilitetsargumentet främst drivs av de etablerade, på bekostnad av de yngre som ännu inte har format sin tillvaro.

Dessutom är demokratier i en hyfsat demokratiserad omvärld ändå stabilare än diktaturerna.

(Min raderade kommentar till ditt förra inlägg är ...

2011-02-12T22:07:03.984+01:00

(Min raderade kommentar till ditt förra inlägg är samma som den sparade, men jag raderade den första p.g.a. irriterande skrivfel, ifall du undrar)

Tack för tipset om al-Jazira! Jovisst, jag håller på med din bok, men som den pessimist jag är kan du nog vänta dig en hel del mothugg framöver från min sida. Inga elakartade, utan kanske mer frustrerade sådana.

Åter till revolutionen och svartmåleriet och hujeda-jeda-mej vad vissa analyser är skrämmande. "Islamistiska hot" talas det en del om (ironiskt att se hur Aftonbladet ibland tycks resonera på samma nivå som farbror Åkesson).

Känslan inom mig viker inte: "De kommer inte att lyckas" Någonstans har jag den där klassiska uppfattningen om att allting kommer att förvärras bara därför att det just nu går så bra.

Smärtan av den besvikelsens kniv som kommer att tränga in i miljontals bröst världen över, den dag då all denna glädje byts i katastrof (om den dagen nu kommer) vill man helt enkelt slippa.

"Så länge ingen öppnar champagnen riskerar ingen att få korken i magen" (- kom på citatet just nu. Snitsigt va? ;)

Ja varför? Jag resonerar mycket om detta i min bok...

2011-02-09T19:39:35.827+01:00

Ja varför? Jag resonerar mycket om detta i min bok. Jag tror du sade att du höll på att läsa den, eller hur?
En aspekt av detta som jag tänkt mycket på i dessa dagar är fåfängan bland intellektuella; rädslan att bli anklagad för att ha varit blåögd om det visar sig gå illa. Det anses ju seriösare att vara bekymrad än att vara förtröstansfull.
Men det finns faktiskt ganska gott om bedömare som tar ut svängarna och talar om att något historiskt håller på att hända. Inte i svenska medier så mycket. Men jag rekommenderar dig att följa al-Jazira. http://english.aljazeera.net/

Tack för svaret på min förra kommentar... Har hän...

2011-02-08T01:04:14.414+01:00

Tack för svaret på min förra kommentar...

Har hängt med i händelserna i Egypten genom tidningarna. Någon modig ledarskribent (modig - just med tanke på att denne vågade uttrycka sig positivt) skrev att arabvärlden nu står inför en historisk chans. Bra, bra. Men andra bedömare vill säga andra saker och som alltid handlar det om hot. Eller snarare om något slags Moment 22.
"Om inte MuBarak avgår blir det kris. Om han avgår blir det också kris" - ungefär så vill de få det att låta.

Revolutionen sveper fram och ger arabvärlden självförtroende. Problem: Israel...
Den lilla staten känner sig orolig, säkerligen inklämd. Fredsavtalet med Egypten kanske skrotas. Det påverkar västvärlden. USA blir nervösa och trippar fram på tå i förhandlingarna. Obama ville se Suleiman som MuBaraks efterträdare och genast satte bloggandet igång om att "Obama vill ha en tortyrmästare som president".
"Hot och maktspel". Om man får tro bedömare och nyhetsuppläsare tycks det som att allt kommer gå åt helsefyr!

Lika lätt som jag nu märker att det är att skriva en svartmålande text - lika lätt är det att svartmåla situationen. Jag vill gärna tro på någonting gott, som det du skriver om i dina texter. Men min räkmacka surnar alltid inför en enda skriven rad av någon tjurig bedömare. Det är enklare att tro på pessimister. Varför?!

2011-02-08T01:01:14.247+01:00

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

Hej, Thomas! Vad roligt att du läser mina små alst...

2011-02-02T22:58:57.041+01:00

Hej, Thomas!
Vad roligt att du läser mina små alster. Ledsen att jag inte svarat förrän nu, men jag har dessvärre dragit ner tempot i bloggandet en del de senaste månaderna, eftersom jag filar på ett längre projekt, som tar en del tid på mina "lediga" dagar.
Jag har tokletat efter Heimerssons text men inte hittat den. Om tesen är att lyckade revolutioner är ovanliga har han rätt – på ett plan. Men man bör tänka på två saker: De må misslyckas i ett första steg, men de startar något som kan bli svårt att stoppa på längre sikt. Och, vad viktigare är, om de bygger på att en elit står emot en annan elit, som i fallet Ryssland 1917, är de tämligen dömda att misslyckas. Det som händer i arabvärlden nu liknar mer Östeuropa 1989 än en elitistisk revolution. Folkets kunskaper och utvecklingsnivå är så långt gångna att enväldets uselhet helt enkelt börjar bli pinsamt och smärtsamt påtagligt. De flesta egyptier har helt klart för sig hur ett modernt land egentligen kan styras. Sedan kan vi mycket väl få se blod och bakslag. Men vänta ett år... (Kina är för övrigt ett intressant exempel på ett land som tycks behålla enväldet trots tilltagande välstånd. Det är delvis en chimär, eftersom friheten ökat på alla plan utom det rent politiska. Men även där klämtar klockan för Partiet – fast vilken sorts folkstyre kineserna sedan väljer är en öppen fråga. Inte säkert det blir av "västerländskt" snitt.)
/Anders B

Hej Anders! Jag är en flitig läsare av din blogg o...

2011-01-31T23:40:21.409+01:00

Hej Anders! Jag är en flitig läsare av din blogg och håller på med din bok i detta nu. Upplyftande på många sätt och vis, men då jag själv är en pessimist har jag funderat ett tag på att "käfta emot" lite.
Det som nu händer i arabvärlden är glädjande för många, men det är också julafton för många svartmålare. Nu senast var det allas vår Staffan Heimersson (ingen svartmålare vad jag vet, men ändå...), som fick ner mig på jorden. I dagens aftonblad varnade han oss alla för att vara optimistiska. "De kommer inte att lyckas!" Det var ord och inga visor, det. Han menade att en lyckad revolution är bland det svåraste som finns. Och jag håller med. Ett lysande exempel: Ryssland 1917. Så mycket mer behöver inte sägas.
Sedan jag började med din bok har jag lärt mig lite om hur man kan slå hål på det mesta och jag skulle nog kunna säga en del emot den gode Heimersson också. Som till exempel att... Nej, förresten! Jag ska inte hjälpa dig på traven. Jag skulle istället vilja att Du själv (om du har lust och tid) kommenterar det där. Det behöver inte vara som ett blogginlägg om det känns lite "mycket" (jag är ju trots allt bara en person som ber om det), men kanske kunde du skriva en liten kommentar här nedan/ovan? Läs vad Staffan skrev i dagens Aftonbladet (finns nog på nätet om du inte har papperstidningen) och se om du har något att sätta emot det.
Hälsningar
Tomas

Ps. Jag känner mig ganska neutral i det här. Är inte ute efter att ställa dig emot väggen, bara utmana dig lite. Ds.

Intressant lösning. Och tack för språkkorrigeringe...

2010-09-24T23:26:19.290+02:00

Intressant lösning. Och tack för språkkorrigeringen.

Fördela sin röst är lätt att göra på egen hand. Är...

2010-09-23T19:51:13.606+02:00

Fördela sin röst är lätt att göra på egen hand. Är du 30% centerpartist och 70% socialdemokrat så tilldela helt enkelt centerpartiet 30% sannolikhet och socialdemokraterna 70% sannolikhet och slå tärning om vilket du ska rösta på. När flera gör så blir resultatet precis som om de hade haft delbara röster.

För grovkornigt blir det däremot sedan med all makt som centraliseras till riksdagen.

(Det ska vara "binärt val" i stället för "digitalt val".)

Nej, det är ju givet att tre ytterligare miljarder...

2010-09-15T22:16:39.134+02:00

Nej, det är ju givet att tre ytterligare miljarder trots allt är 50 procent fler än i dag, och exakt samma produktionsmetoder i jord- och skogsbruk som i dag vore korkat. Men förmågan att justera det som visar sig mindre klokt kommer knappast att upphöra nu, när den inte gjort det förut. Utvecklingsarbete pågår för fullt. Hade däremot befolkningskurvan fortsatt att peka spikrakt uppåt (varför, kan man fråga sig, men för sakens skull) hade inte ens uppfinningsrikedom räddat oss från oöverstigliga problem. För övrigt delar jag din tanke att migration kan vara ett bra sätt att fördela resurserna – förutsatt att migranterna behandlas värdigt och ges de chanser de är värda.

Magnus 123: Jag refererade till en vanlig reaktion...

2010-09-15T22:03:02.879+02:00

Magnus 123: Jag refererade till en vanlig reaktion på all uppståndelse kring den planerade koranbränningen. Min poäng var att händelsekedjan snarare än detta (att "världen blivit galen") visar att vi numera tvingas bli medvetna om alla motsättningar som dröjer kvar i den allt mer integrerade världen. I sakfrågan är det för mig självklart att motsättningen här inte står mellan kristna och muslimer, utan mellan extremister och moderata personer. Pastorn hör definitivt till extremistlägret. De allra flesta människor i den muslimska världen är naturligtvis moderata. Precis som i den kristna. Men man måste ta extremisterna på allvar. Ofta är de rädda.

Förtydligande (nödvändigt om danskar?): Danskarna ...

2010-09-14T17:24:38.615+02:00

Förtydligande (nödvändigt om danskar?): Danskarna brände inte en person vid namn Muhammed utan en docka föreställande religionsstiftaren Muhammed.

Förresten, det sista vet jag inte om dig. Men tyck...

2010-09-14T17:14:29.854+02:00

Förresten, det sista vet jag inte om dig. Men tycker mig ana en strävan hos dig att orientera dig rätt och något till vänster i en hel del av det du skriver, på bekostnad av en självständig mer intressant penna.

(Att du älskar Obama visar att du är vänster. Om Reinfeldt öst 15 mrd kronor på Saab och 25 mrd kronor på Volvo hade det motsvarat vad Obama gjort, t ex. Vältalig eller inte. Gillar man socialistisk vård gillar man även Obama, annars inte, osv. Du överdriver det yttres betydelse? Många diktatorer har varit duktiga på dialektik men likväl impopulära.)

Apropå att du skriver att detta på sin höjd blivit en notis för 30 år sedan. Du har rätt. Detta började med Salman Rushdie. Före och efter Salman Rushdie, kan man säga. Vad var det som hände? Jo, radikal islam manifesterade sig.

Det radikala islam startade dock ett 3:e jihad i Iran 1979. Det är inom ramen för detta som Rushdie-fatwan gavs. Vill man gå längre tillbaka kan ju brödraskapets bildande tidigt 1900-tal diskuteras.

-
Som kuriosa kan jag dock påpeka att några danskar brände Muhammed i en video 2007 men det gav inget eko. Egentligen helt okej att göra det med tanke på hur islams våldsamhet inneburit inskränkningar för de danska Muhammedtecknarna och reaktionerna på de teckningarna på danska ambassader runt om i världen. Eller vad säger du? Vågar du vara ärlig???

Överhuvudtaget känns det riskfullt att stå för upplysningen idag, ja bara att så här försvara den på din blogg. (Det finns säkert de som vill omdefiniera den enligt dagens humanistiska värdebefriade relativistiska metodologier och förvandla den till progressiv antiupplysning.)

Hur kan du kalla ett brännande i protest (inte för...

2010-09-14T16:43:02.586+02:00

Hur kan du kalla ett brännande i protest (inte förslag om förbud) av en skrift med ett innehåll som får miljoner av dess efterföljare världen över att döda och bränna människor för att världen har blivit galen?

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/kristen-skola-brand-i-koranprotest_5312229.svd

Världen är snarare galen när den uppmärksammar brännandet av en sak -- en bok som uppmuntrar till mord -- som något så galet att det inte är acceptabelt i enlighet med bokens tillbedjare men inte på samma sätt kritiserar att människor bränns med inspiration av boken. Att det blivit så här är sådan behöver man inte ha några universitetsexama för att förstå beror på att västvärlden är rädd för ett aggressivt islam i kombination med en mångkulturella diskurs som gör att kritik av andra kulturer fördöms som rasism.

Jag påstår inte att man ska bränna koranen och jag är emot bokbål, men proportionerna här är fel rörande en pastor som rätt analyserat att religionen islam idag utgör ett hot -- och ärligt talat är jag för upplysning smat accepterar brännande av BH:s, biblar och koranen i protest.

Att du är vänsterprogressiv som flyter med åsiktsströmmen som ger det absurda nämnt ovan är tydligt.

Du har ju i alla fall rätt i att den gröna revolut...

2010-08-30T18:39:28.333+02:00

Du har ju i alla fall rätt i att den gröna revolutionen gjorde att Paul Ehrlichs varningar för hundratals miljoner döda i svältkatastrofer kom rejält på skam. Men det vatten- och energiintensiva industrijordbruket är inte (åtminstone inte självklart) hållbart på längre sikt, och att nio miljarder människor som alla har eller jagar en europeisk eller amerikansk levnadsstandard skulle vara problemfritt för klimatet är svårt att tro.

Problemet med en åldrande befolkning kommer vi inte undan genom att skaffa fler barn utan skjuter möjligen upp. Så länge medellivslängden ökar kommer det att bli fler gamla. I mina ögon är det konstruktiva snarare att försöka jämna ut befolkningsstrukturen genom migration.

Hej, Jag vill egentligen inte kommentera det här ...

2010-07-05T21:29:59.085+02:00

Hej,

Jag vill egentligen inte kommentera det här men jag kan inte hålla mig.

Nej, som venezolan är inte ett dugg avundsjuk på Colombia, trots att jag älskar det landet också.

Eftersom denna blogg går i nyanseringens tecken skulle även Moisés Naims och dina åsikter behöva nyanseras. Gränsen mellan framgångsrik och "kontroversiell" är hårfin. Ta Venezuela som exempel. Mellan 1998 och 2008 minskade fattigdomen från 51% till 28%, enligt statistik från FN - en framgång som ytterst få liberala journalister väljer att ta fasta på (exklusive Erik de la R, som faktiskt nämnde det). I Colombia har fattidomen minskat från 51% 1998 till 46% 2009. Därför kan man säga att Uribe är ett misslyckande. För mig spelar det ingen roll om Colombias ekonomi är en "tiger", pengarna kommer ju inte de fattiga till del, så vad är poängen med den ekonomiska boomen Anders Bolling?

Både Chávez och Uribe skulle alltså, beroende på vilket perspektiv man har, kunna beskrivas som "framgångsrika". Problemet med din rapportering är att du bara ser saker ur det ena perspektivet.

I den andra omgången av presidentvalet röstade bara 45% av de röstberättigade Colombianerna, och och 35% av dem röstade på Santos. Bara det. De flesta som jag känner bojkottade valet och är inte ett dugg "stolta" över utvecklingen.

Dessutom innehåller hans ledare rent svammel som "Medellín o Cali solían ser sinónimo de asesinatos, secuestros y crimen generalizado. Hoy día ese trágico reconocimiento le toca a Caracas y a algunas ciudades de México y Centroamérica." Eh, Medellín är livsfarligt. I förrgår var det en massaker där och staden har "återigen blivit en av Latinamerikas farligaste", för att citera en TT-artikel som publicerades igår.

PS: Bogotá kan vara trist. Caracas är mycket coolare och mer costeño. Och jag är aldrig avundsjuk på Colombia.

MVH
Sofia Hernández.

Den största sorgen med Israel/Palestina-konflikten...

2010-06-03T13:17:53.900+02:00

Den största sorgen med Israel/Palestina-konflikten är att ingen kan sluta anklaga den andre. Allting kommer sig därur. Hade det inte varit så blodigt och fruktansvärt så skulle man kallat det för barnsligt. Oförmågan att lyfta sig över nuet. Det är sånt man har ledare till, för att de också ska se bortom stunden och bygga ett samhälle som är rimligt och önskvärt.

Visst kan man ställa den frågan till Dagan, Barak ...

2010-06-02T17:18:31.132+02:00

Visst kan man ställa den frågan till Dagan, Barak etc. Men då bör samma fråga även ställas till Hamas, Hezbollah, Ahmadinejad mfl.

Nio av tio fängelsekunder har växt upp utan när...

2010-05-27T19:24:59.103+02:00
Nio av tio fängelsekunder har växt upp utan närvarande pappor.

Här kan man annars misstänka att det är papporna som är problemet snarare än deras (icke-)närvaro.

Jo, det är ju rätt på sitt sätt, Lasse J. Det bero...

2010-04-01T21:04:34.956+02:00
Jo, det är ju rätt på sitt sätt, Lasse J. Det beror på vad man menar med rik. I relativa termer kan det säkert bli så att vi europeer halkar ner. Men om det i nominella tal innebär att vi håller ungefär samma levnadsstandard som nu må det vara hänt.