tag:blogger.com,1999:blog-16540490183206739692024-02-02T03:48:37.120+01:00Farväl, oskuldDen här bloggen är ett slags fristående fortsättning på två böcker: ”Farväl, oskuld”, som jag gav ut i november 2012, och (längre ner i flödet) ”Apokalypsens gosiga mörker”, skriven 2008. Den förstnämnda handlar om att ingen kommer undan ansvar i en alltmer gränslös värld. Den andra om hur världen har blivit allt bättre, men att vi har besynnerligt svårt att ta in detta faktum. Mitt löpande bloggskrivande sker dock sedan 2011 på Framstegsbloggen på DN (http://blogg.dn.se/framstegsbloggen).Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.comBlogger118125tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-37488656693875659942015-04-13T23:15:00.001+02:002023-05-18T09:48:49.038+02:00Krönika: Utopierna som försvann i mediebruset<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-hansi-font-family: Calibri;"><i>Följande text är en gästkrönika jag skrev för Utrikespolitiska föreningens i Uppsala tidning "Uttryck Magazine" den 8 april 2015 (Tema: utopi–dystopi). Tidningen finns endast i pappersform.</i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-hansi-font-family: Calibri;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhESw4n8zH8rs650S8FnrphZ7neRHxrhthK22tzD_Pt8Zdd6JLN289NTPD9D8LD8I6T3kl8tvpNKXOfmqEKQWrRf4-Qv2SsrfsuwzjuDfJL7OabPkciSHF5L_pbXJugxpWjG0bj36GDv_g/s1600/uttryck.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="238" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhESw4n8zH8rs650S8FnrphZ7neRHxrhthK22tzD_Pt8Zdd6JLN289NTPD9D8LD8I6T3kl8tvpNKXOfmqEKQWrRf4-Qv2SsrfsuwzjuDfJL7OabPkciSHF5L_pbXJugxpWjG0bj36GDv_g/s1600/uttryck.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-hansi-font-family: Calibri;"><b><br /></b></span>
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-hansi-font-family: Calibri;"><b>För
några veckor sedan </b>publicerade en av kvällstidningarna en krönika under
rubriken ”Din känsla är rätt – det går åt helvete med världen”. Budskapet var
tämligen tydligt redan där, men för ordningens skull kan jag berätta att texten
var en molande dyster genomgång av tillståndet på planeten.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-hansi-font-family: Calibri;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV; mso-hansi-font-family: Calibri;">Utgångspunkten var
en färsk årssammanställning från den amerikanska tankesmedjan Freedom House som
konstaterade att demokratin och friheten nu minskat nio år i rad. Därpå följde
en katalog över de kända brännpunkterna i nyhetsflödet våren 2015: jihadismens
kusliga framgångar, terrordåden i Paris och Köpenhamn, den fortsatta
flyktingkatastrofen i Medelhavet, krigen i Arabvärlden, kriget i Ukraina,
Rysslands aggressionspolitik.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">Därtill
hette det att Europa i finanskraschens kölvatten drabbats av såväl isande
gruppmotsättningar som uppkomsten av miljontals människor som tvingas leta mat
i soptunnor. På toppen av detta slogs fast att ett dysfunktionellt politiskt
system i USA står inför ett sammanbrott och, ej att förglömma, att vi lever
under ett ständigt överhängande hot om att planeten snart blir obeboelig på
grund av våra utsläpp.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">”Till och med för den som är relativt
luttrad av att ständigt matas av vittnesmål om lidande och misär har eländet
nått en ny nivå. En nivå som inger en känsla av hot och förebådande katastrof”,
sammanfattade krönikören.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><b>När en erfaren </b>journalist som kan förväntas
ha vissa kunskaper om världens beskaffenhet och utveckling målar mänsklighetens
tillvaro med så avgrundsdjupt mörka färger kan man bara föreställa sig hur de
rimligen mindre insatta mediekonsumenterna tolkar rubrikflödet. Få har tid att
själva leta fram de siffror och de analyser som kan ge överblick. De flesta är
hänvisade till medierna för sin omvärldskunskap.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">Mediedramaturgin kräver konflikt och
svartvit världsbild. En redaktör kan i sömnen sätta en rubrik om en snabb
försämring men sliter sitt hår om hon ska rubricera en långsam
förbättring.</span><span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"> </span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">Mediekonkurrensen kräver
att man är först, varför det går inflation i hot – hot som oftast inte besannas
(men det får vi sällan veta). Nyheter är inte information. Många ungdomar tror
på fullt allvar att det de läser, hör och ser i medierna är en sammanfattning
av hur världen är, och inte en samling lövtunna dramatiska utsnitt. Det är
tragiskt.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">Därför bär en massivt spridd text som den
nämnda ett stort ansvar. Vad är det egentligen som berättas här? Och vad
berättas </span><i style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">inte</i><span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">?</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><b>Det är sant att </b>de väpnade konflikterna i
världen har ökat sedan fyra fem år tillbaka, det är sant att demokratin har
drabbats av bakslag på flera håll och det är sant att marknadsekonomin inte överallt
går på räls (när gjorde den det?). Men det allra mesta av de trender som
dominerar vår värld, i mångt och mycket de viktigaste, nämns inte med ett ord i
krönikan – och noga taget knappast någonsin på nyhetsplats.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">Det berättas inte att den extrema
fattigdomen minskar så snabbt att FN:s halveringsmål nåtts fem år i förtid och
att dess utrotning kan skönjas tio år bort, alldeles oberoende av finanskriser
i väst.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">Det nämns inte att den överlägset
tydligaste förändringen för fattiga flickors skolgång inte är att de skjuts i
huvudet av talibaner utan att numera i princip alla fickor i världen får börja
i grundskolan. Inte heller sägs att läskunnigheten hela tiden ökar och nu
omfattar 86 procent av världens befolkning.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">Det framhålls inte att barnadödligheten och
mödradödligheten fortsätter att falla, att medellivslängden fortsätter att
stiga, att förekomsten av malaria, hiv, tbc, ja strängt taget alla de tidigare
stora massdödande sjukdomarna minskar. Däremot har det överallt skrivits
spaltmeter om den västafrikanska ebolatragedin, förvisso otäck, men som med
facit i hand visade sig döda två procent så många afrikaner som ännu årligen
dör i malaria.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><b>Att de ekonomiska </b>klyftorna, vars ökning </span><i style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">inom</i><span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"> länder hamnat i debattens rampljus,
fortsätter att minska </span><i style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">mellan</i><span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"> länder
så att låg- och medelinkomstländer nu för första gången sedan 1800-talet står
för en större del av världens BNP än höginkomstländer får vi sällan höra.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">Att relationen mellan väst och Ryssland är
nere på fryspunkten får vi veta varje dag, men faktum är att det
internationella samarbetet överlag snarare förbättras. Det uppstår snart sagt
ingen kris utan att det hålls kontinentöverskridande toppmöten om frågan.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">Hur ofta läser vi på nyhetsplats om de små
och stora åtgärder som stadigt förbättrar luft- och vattenkvalitet i både rika
och fattiga länder? Om att luftföroreningarna i Kinas storstäder nått sin
kulmen en bra bit under de tidigare skamnivåerna i Tokyo och London? Att
överfisket nått botten? Att koldioxidutsläppen visserligen fortsätter, men att
det finns klara tecken på en mindre klimateffekt än i de värsta scenarierna och
att FN:s klimatpanel konstaterar att det mesta av extremvädret låter vänta på
sig?</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><b>De senaste otvetydiga </b>bakslagen när det
gäller väpnade konflikter och demokrati ska också ses i sitt sammanhang.
Antalet krig är nu det största sedan millennieskiftet, men ökningen har skett
från en period som var den minst konfliktdrabbade sedan 1970-talet och i fråga
om dödstal möjligen den minst blodiga världen hittills har skådat.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">Även den nedgång i frihet som Freedom House
identifierar sker från historiska nivåer. Oron över att mänskliga rättigheter
beskärs i exempelvis Ryssland, Ungern, Turkiet och Nicaragua är fullt
berättigade, men dessa och många andra länder som nu kritiseras var
fullfjädrade diktaturer för några decennier sedan. Antalet valdemokratier har
inte minskat sedan 1990-talets boom. Faktiskt har antalet under de senaste åren
åter börjat öka och är nu det högsta hittills, 125.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><b>På tillräckligt kort sikt </b>kan allt, precis allt, se ut
att ha blivit värre. En månadslång mordvåg kan få våldsstatistiken att skena.
Två översvämningar i rad kan få klimathotet att framstå som akut.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">Det är viktigt att vi som getts ansvaret att förmedla
kunskap om världen så ofta som möjligt låter tidsperspektiven och de stora
dragen färga också de små vågrörelser vi slår upp stort. Den som förstått hur
världen ser ut i stort drabbas inte av panik när dystra rubriker kablas ut. Panik
kan vara användbart om du väcks i natten av att huset brinner. Annars är det
förödande.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><b>Vi människor tycks </b>väl utrustade med egenskapen att snabbt
vädra den sällsynta faran, samtidigt som vi är döva och blinda för den förhärskande
friden. I en tid när svält, rovdjur och oväder ständigt hotade att ha ihjäl oss
var kombinationen säkert gynnsam. Men vi behöver inte vara stenåldersmänniskor
längre.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background: repeat white; line-height: 15.95pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: #444444; font-size: 11.5pt; line-height: 15.95pt;">Jag tror trots allt att sociologen Norbert Elias hade rätt i att det
finns en civilisationsprocess. Och kunskap är civilisationens cement.</span></div>
Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-84139971207127245672013-01-10T12:27:00.002+01:002013-01-10T12:29:02.174+01:00”Farväl, oskuld” – utgångspunkten<span style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, 'Palatino Linotype', Palatino, serif; font-size: 15px; line-height: 21px;"><b>Nedan följer</b> inledningskapitlet i min nya bok, som ett stående smakprov. Jag har tidigare lagt ut ytterligare några "teasers" ur boken, vilka du hittar en bit ner. </span><span style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, 'Palatino Linotype', Palatino, serif; font-size: 15px; line-height: 21px;">I högerspalten finns en widget där du kan köpa boken. Skulle den inte funka finns </span><a href="http://widget.publit.se/pelota_354/" style="background-color: #fff9ee; color: #888888; font-family: Georgia, Utopia, 'Palatino Linotype', Palatino, serif; font-size: 15px; line-height: 21px; text-decoration: initial;" target="_blank">här en alternativ länk</a>. Boken <span style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, 'Palatino Linotype', Palatino, serif; font-size: 15px; line-height: 21px;">finns också sök- och köpbar på svenska boksajter.</span><br />
<br style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, 'Palatino Linotype', Palatino, serif; font-size: 15px; line-height: 21px;" />
<span style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, 'Palatino Linotype', Palatino, serif; font-size: 15px; line-height: 21px;">Jag skulle uppskatta feedback till innehållet i kommentarsfältet – antingen utifrån detta korta avsnitt eller utifrån hela boken. Som jag skriver i förordet:</span><br />
<br style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, 'Palatino Linotype', Palatino, serif; font-size: 15px; line-height: 21px;" />
<span style="background-color: #fff9ee; color: #222222; font-family: Georgia, Utopia, 'Palatino Linotype', Palatino, serif; font-size: 15px; line-height: 21px;">”Boken gör inte anspråk på att beskriva varje aspekt av ett närmast outtömligt ämne. Snarare är den en början. Förhoppningsvis kan den bli det också i bokstavlig mening. Du som läser och tycker: Gå gärna in på min blogg på bollingsbok.se (som länkar hit, min blogganm.) och berätta vilka reflektioner du gör, vad du skulle vilja ändra på, hur du skulle vilja komplettera eller gå vidare. I den digitala världen är en bok aldrig färdig.”</span><br />
<i><br /></i>
<i><br /></i>
<i><br /></i>
<i>HOMO SAPIENS</i><br />
<i><br /></i>
<i>Mänsklighetens räddning ligger inte någon annanstans än i människans hjärta, i hennes förmåga att reflektera, i hennes saktmod och i hennes ansvarstagande.</i><br />
<br />
Vaclav Havel<br />
<b><br /></b><b>På en boplats</b> i det vi i dag kallar Sörmland lever under den tidsepok vi i dag kallar romersk järnålder en ung kvinna med ett för tiden typiskt stort ansvar för levebrödet. Hon arbetar hårt med att utfodra gårdens grisar och rensa ogräs på tegen. Kanske hittar hon något blänkande bronsföremål när hon bryter upp stubb med årdret i den karga jorden och frammanar en vag reminiscens av något hon hört berättas om, som hon uppfattat som en saga, en gåtfull varm tid för mycket länge sedan med soldyrkande och konstfärdiga människor.<br />
<br />
På handelsplatsen nere vid kusten, dit hon rest några gånger, har hon sett eleganta handelsmän, pälsklädda från topp till tå, erbjuda fina metallskivor för buntar av skinn, romerska mynt kallas de. Hon hör folk berätta om det mäktiga riket flera veckors marsch söderut, där det finns rikedom i överflöd och soldaterna är oövervinneliga, skyddade som de är av ogenomträngliga harnesk.<br />
<br />
Sedan går århundradena. Kvinnans ättlingar i arton led lever vidare på samma plats i Sörmland. De odlar samma jord, sliter med samma ämbar och ok och dör av samma sjukdomar. De bygger något stabilare och större hus. En del av dem har lärt sig att rista tecken för att meddela sig med eftervärlden. Bygderna börjar delas in i små kungadömen, och det hörs ständiga rykten om rivalitet och strider.<br />
<br />
Fortfarande dyker de romerska mynten upp, och även glaskärl, små statyer och andra föremål från den tiden; som handelsvaror, införda av äventyrare eller funna i marken. Ofta läggs de i gravar. Men deras ursprung, det forna mäktiga riket långt där nere i söder, framstår mest som en legend för kvinnans sörmländska ättlingar.<br />
<br />
Sedan går ytterligare tre århundraden, och fjorton nya led av barn och barnbarn föds på boplatsen i Sörmland, som långsamt växer till en by. Nu börjar man planera sitt jordbruk, anlägger permanenta åkrar och sparar i ladorna. Männen ger sig av på långa plundringsresor. Och inte långt från vår sörmländska by växer de första riktiga städerna fram. Fast det ska ännu dröja mer än tusen år innan någon av dem når samma storlek som det antika Rom på sin höjdpunkt.<br />
<br />
***<br />
<b><br /></b><b>Roms sönderfall</b> tog lång tid. Inget annat rike tog över, utan det var en långsam vittringsprocess. Den grekiskinfluerade kultur och den statsbyggnadskonst romarna utvecklade försvann egentligen inte alls, den anammades och spreds av andra. Dessutom fanns ju faktiskt det östromerska riket kvar formellt, även om det omvandlades till något annat, det bysantinska riket.<br />
<br />
Men det viktigaste var att det kunde vittra ner utan att världen utanför det romerska närområdet påverkades påtagligt. Det mesta av världen var bara vagt, om alls, känt av dem som levde i eller nära romarriket och var beroende av det.<br />
<br />
Nya härskare kom, ibland till synes från ingenstans, och skapade nya riken. Mongolerna skapade ett enormt men kortvarigt rike som inte hade annat raison d’etre än ständiga erövringar, och när det blev för stort för att klara ytterligare geografisk töjning var den mongoliska eran över.<br />
<br />
Hela den amerikanska kontinenten var okänd för europeerna, och när spanjorerna började resa dit var det som att kolonisera en ny planet. Det blev förstås en barnlek för Spanien att bygga upp ett nytt imperium med oanade rikedomar, vilka landet hanterade lika klokt som en alkoholist förvaltar en vinkällare.<br />
<br />
Det spanska och portugisiska guldet och silvret hamnade i stället allt mer i engelska och holländska fickor, hos handelsmän från den gryende marknadsekonomins första imperier, vilka skulle dominera 1800-talet och de första decennierna av 1900-talet. Och så vidare.<br />
<br />
***<br />
<b><br /></b><b>Civilisationers uppgång och fall</b> är en av de mer välkända rytmerna i den mänskliga historien. I dag brukar det heta att vi lever under USA:s era, under ett slags Pax Americana. Precis som alla tidigare civilisationer kommer också detta att falla, säger man. Jag menar att det inte längre är möjligt att resonera på det sättet.<br />
<br />
För det första menar jag att det är en slapp analys med enbart historisk bäring att hävda att vi lever i en kultur dominerad av ett rike, en stormakt. För det andra, och det är en av den här bokens viktigaste poänger, har vi för första gången i människans historia passerat den punkt då det inte längre är möjligt för imperier och riken – allra tydligast blir det när man ger dem beteckningen ”civilisationer” – att falla för att ersättas av något annat. På den här planeten finns inte längre något annat än den mänskliga civilisationen.<br />
<br />
Är det något som förvånat mig i samhälls- och framtidsforskningen, och i stigande grad, är det att så få bedömare och så få analyser tar sin utgångspunkt i det faktum att mänskligheten nu för första gången är på väg att bli sant integrerad.<br />
<br />
I mitten av 1990-talet fick den amerikanska statsvetaren Samuel P Huntingtons dystopiska tes om civilisationernas kamp stor uppmärksamhet. Hans teori var att världen var på väg tillbaka till ett slags normaltillstånd av motsättningar mellan en handfull stora kulturer eller civilisationer. Den var en reaktion på det tal om global integration som försiktigt började höras i politisk debatt under senare delen av 1980-talet och som tog fart efter murens fall. Några vågade tidigt förutspå en ny global världsordning, som Francis Fukuyama och Vaclav Havel, men de överröstades snart av nya oroskörer, eftersom etniska och andra krig blossade upp bara kort efter att kalla kriget släppt sitt strupgrepp. När dörrar slås upp öppnas för ont såväl som gott, och man måste söka nya sätt att stävja mänskliga avarter.<br />
<br />
Begreppet globalisering började hånas och blev för många närmast synonymt med ondsint kapitalism, det vill säga något enbart de multinationella företagen hade någon glädje av. Det växte rent av fram en folklig ”antiglobaliseringsrörelse” som samlat väldiga skaror på stormöten världen runt.<br />
<br />
Sådana bakslag drabbar alla nya koncept som bygger på paradigmskiften. Globaliseringen kunde inte bara skönjas, den skulle visa sig vara obeveklig. Den är inte god eller ond, den är ett nytt tillstånd, en ny grundförutsättning. En dag har vi vant oss så mycket vid den att vi inte ifrågasätter värdet av att spjällen mellan oss öppnats utan inriktar oss på att anpassa oss därtill och lösa den nya sorts problem som detta innebär. Den dagen är inte långt borta.<br />
<br />
***<br />
<b><br /></b><b>Det finns de</b> som säger att världen var lika integrerad före första världskriget som den är i dag. Påståendet har ett visst fog för sig på ett ytligt plan, eftersom det var lätt att röra sig över de europeiska landgränserna för den som hade råd, och handelshindren var få. Det är också uppenbart att en verklig globalisering kunde anas svagt redan på den tiden för dem som var visionära. Men som vi vet var världen då långtifrån mogen för en sådan. Alltför mycket skilde oss åt, vi förstod varandra alltför lite, och dessutom berörde dessa decennier av fred och handelsboom, som historieböckerna beskriver, inte alla världens folk utan delar av Europa och dess kolonier. Epoken slutade med mänsklighetens största katastrof.<br />
<br />
De båda världskrigen innebar ett dråpslag mot tron på att mänskliga framsteg är möjliga. Det har dröjt till de allra senaste decennierna innan vi ens har vågat väcka liv i föreställningen om en gemensam mänsklighet.<br />
<br />
Fortfarande talas – i huntingtonsk anda – om den kommande kinesiska eran, eller (vilket i första hand handlar om europeisk rädsla) den obevekliga tilltagande muslimska dominansen. Det kan inte fungera så längre. Den ”västerländska kulturimperialismen” är inte uttryck för någon centralmakts aktiva dominans över andra folk och följaktligen inte heller något som kommer att ”falla”. De västerländska kulturuttryck som araber, perser, kongoleser och indier tycker är värdefulla tar de till sig, annat avstår de ifrån. De viktigaste skillnaderna i världen är ändå inte kulturella, de är materiella. Det allra mesta av mänsklig strävan är gemensamt.<br />
<br />
Den amerikanska militära dominansen i världen har förvisso varit otvetydig under ett par decennier efter murens fall, men den är mer en följd av Sovjetblockets kollaps och inte på ett självklart vis något de amerikanska ledarna önskat sig. Därför menar jag att det leder fel också att tala om att detta synbarliga handfasta globala USA-styre är något som kommer att falla. Däremot lär den amerikanska dominansen i det globala diplomatiska umgänget med dess emellanåt (dock inte så ofta som belackare hävdar) enögda militära fokus och bristande omvärldsanalys att avta i takt med att den övriga världens resurser tilltar och det blir mer realistiskt att dela ansvaret för insatser i oroshärdar.<br />
<br />
Men en bit in på 2000-talet märks trots allt en förändring i sättet att tala om denna globalisering och om världens integration, inte minst bland värdens ledare. Finanskriserna har satt den nya situationen i blixtbelysning. Aldrig har så många möten med ledare från alla världsdelar sammankallats på så kort tid. För första gången tas representanter för det som alldeles nyligen kallades tredje världen på allvar. Och det är inte så konstigt – tillväxten i världen hänger nu på den miljardhövdade nya medelklass som börjar ta för sig av den moderna tidens varor och tjänster.<br />
<br />
***<br />
<b><br /></b><b>Jag är ofta skeptisk</b> till den närsynthet som präglar synen på samtiden. Den får oss att förstora det som framstår som dramatiskt för oss som lever här nu: just den här kulturella konflikten måste vara den avgörande, just de här politiska besluten måste vara de mest orättfärdiga, just den här miljökatastrofen måste vara ödesdiger.<br />
<br />
Är då inte denna påstått unika globala integration ett uttryck för samma närsynthet? Det är lite svårt att kalla själva tesen för närsynt, eftersom den är världsomspännande. (Detsamma gäller förstås både Huntingtons civilisationskamp och miljöhoten.) Däremot kan var och en bedöma om jag har ett snävt eller historielöst synsätt när jag ser mönster som jag hävdar aldrig har framträtt förut.<br />
<br />
Förmågan att upptäcka djävulen i detaljen är förvisso ofta till stort gagn för utvecklingen. Andra är bättre i den grenen än jag. Men den kan också trycka ner och hålla tillbaka oss. Som jag ser det är det närsynthet som hindrar många av oss att se vad som håller på att hända med helheten.<br />
<br />
Finns det universella mänskliga rättigheter finns det en universell mänsklighet. Idén om ”den globala byn” kommer till slut att hamna i samma klichékategori som ”jorden är rund”. När membranen mellan länder, kulturer, sociala konstruktioner och enskilda individer tunnas ut och slutligen försvinner får det en rad både förutsägbara och oväntade konsekvenser. Saker händer med oss. Mänsklighetens integration bär på underbara löften, men den är ingen tebjudning. Den ställer helt nya krav på individuellt ansvar.<br />
<br />
I det följande ska jag försöka beskriva de mer eller mindre obevekliga förändringar jag funnit på en rad av samhällets och den mänskliga tillvarons områden: kommunikation, kunskap, integritet, identitet, jämställdhet, socialt liv, politiskt liv, brottslighet, ekonomi, arbetsliv, medier, demokrati, diplomati och konflikter.Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-56396354312705291942012-12-04T17:58:00.003+01:002012-12-04T18:04:05.500+01:00Ny teaser: Om massmedier<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEvNtYydkmwl9dQ0YGvedeXH0GpBiH5NQfg4h7LQk9j3QVlDWMTR_2Scpmt684dCfusnuLwp9Qjh2Ape0am-shEZNnNk5TexergGk1qcP_19S8OuyKJar8br61QSeRMQkHAXrI_LaPegI/s1600/Newspapers-20080928.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEvNtYydkmwl9dQ0YGvedeXH0GpBiH5NQfg4h7LQk9j3QVlDWMTR_2Scpmt684dCfusnuLwp9Qjh2Ape0am-shEZNnNk5TexergGk1qcP_19S8OuyKJar8br61QSeRMQkHAXrI_LaPegI/s400/Newspapers-20080928.jpg" width="400" /></a></div>
<b><br /></b>
<br />
<div style="text-align: right;">
<i>Foto: Wikimedia</i></div>
<b>Här nedan</b> kan du läsa ett nytt utdrag ur ”Farväl, oskuld”. Den här gången handlar det om massmediernas och journalistikens flytande framtid. Hur förändras medielandskapet när var och en är sin egen ansvariga utgivare?<br />
<br />
I högerspalten finns en widget där du kan köpa boken. Den finns också sök- och köpbar på svenska nätbokhandlar. Om köpfunktionen i högerspalten inte funkar finns en alternativ länk dit <a href="http://widget.publit.se/pelota_354/" target="_blank">här</a>.<br />
<br />
<b>Längre ned hittar du de fyra första smakproven</b> ur boken; ett om könsroller, ett om brott, ett om pengar samt inledningskapitlet. Ge gärna feedback i kommentarsfälten.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<i>Utdrag ur ”Dagordningsdemokrati”</i></div>
<div>
<br /></div>
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;"><b>Kunskapsporten står öppen</b> för alla.
Diktaturer gör vad de kan för att slå igen den, men någon modig fot säkrar
alltid en glipa. Naturligtvis har få människor möjlighet att ägna en stor del
av sin tid åt att inhämta, granska och bedöma information och kunskap om de
inte får betalt för det. Men det är ett oåterkalleligt faktum att professionella
informationshanterare – journalister, forskare, diplomater – förlorat sin
privilegierade ställning. Fortfarande kan de hävda större tillträde till
makthavare och specialister, men det finns ingen naturlag som garanterar den
exklusiviteten i en värld där politiker bloggar och twittrar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Många forskare och journalister har sett
vad som händer och rör sig ut på den öppna spelplanen från andra hållet: suddar
ut gränsen mellan rollerna som privatperson, yrkesperson och kanske expert,
deltar i olika forum och uttalar sig ömsom neutralt, ömsom värderande. Det blir
allt svårare att etikettera intervjupersoner. ”Expert” är ofta den enklaste
utvägen. Den ofta förlöjligade arbetsbeskrivningen ”att jobba med medier” blir
relevant för allt fler.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Vi närmar oss av allt att döma ett
offentligt samhälle där det betyder mindre vilket formellt fack man har
stoppats in i och mer vad man faktiskt har att komma med. Rörigare, säkert, men
som princip är detta svårt att döma ut.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">***<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;"><b>Som självmedveten redaktör</b> eller reporter
knyter man reflexmässigt näven i fickan i protest över förutsägelser om de
stora redaktionernas förestående död. Över påståendet att vem som helst numera
kan bli journalist. Över idén att journalistik snart mer är att betrakta som en
aktivitet än ett yrke. Men vad säger att det är felaktiga slutsatser?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">I går var samhällsintresserade människor
hänvisade till de organisationer som andra skapat, och de fick hämta kunskap
och information från de färdiga kanaler som erbjöds. I dag kan sociala
sammanhang skapas utifrån vad deltagarna verkligen tycker är intressant. Och
deltagarna interagerar. Grupper kan snabbt gå samman och direkt påverka
informationsutbudet – och därigenom makten. Det är en odiskutabel höjning av
den demokratiska nivån i samhället. Traditionella medieredaktioner har
onekligen höga journalistiska ambitioner, och de har (haft) stora resurser, men
eftersom de i grunden är envägskommunikation befinner de sig på en alltmer
irrelevant demokratisk nivå.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">/ .../</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13pt; margin: 0cm -14.2pt 0.0001pt;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">En<b> av journalistikens</b> vackraste idéer,
kravet på objektivitet, har alltid varit en chimär. Jag menar inte att det är
meningslöst, långt därifrån. <i>Strävan mot</i>
objektivitet har hållit en värdefull rågång mellan nyheter och propaganda i
tider och på platser där mottagarna haft små möjligheter att själva verifiera
sanningshalt eller bedöma avsändarens kvalitet och avsikter. Samtidigt är det
uppenbart att redaktörers val av ämne och vinkel är en kraftfull subjektiv
markör. Man kan välja att skriva att utsläppen ökar eller att de ökade
utsläppen inte har så stora effekter som befarats. Man kan välja att fokusera
på att antalet gänguppgörelser ökar eller att antalet mord totalt sett minskar.
Finns det effektivare sätt – vid sidan av rena debattartiklar – för redaktörer
och reportrar att visa vad de själva tycker, eller åtminstone vad de tycker är
viktigt? Journalister brukar reta sig på att läsare läser in åsikter i
nyhetsartiklar (jag har ofta själv gjort det), men hur många murvlar är iskallt
neutrala nog att sakligt referera expertutlåtanden de själva inte tror ett dugg
på eller ligga lågt med rapporter som bekräftar deras världsbild?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13pt; margin: 0cm -14.2pt 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13pt; margin: 0cm -14.2pt 0.0001pt;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">När rollerna som avsändare och mottagare
av kunskap, nyheter och information alltmer går i varandra krackelerar den
vackra objektivitetsidén än mer. Det är inte fel att försöka bevara den som en
hållning, en skrivart som förlänar texten trovärdighet – kanske framför allt
ambitionen att låta representanter för mer en än sida av saken komma till tals.
Men när läsarna är lika välinformerade som skribenterna är det kanske ärligast
att ge en tydlig varudeklaration. Redan i dag är det mer regel än undantag att
nyhetsjournalister involveras i diskussioner med läsare om olika sakfrågor; via
mejl, i kommentarsfält och i sociala medier. Man förväntas motivera varför man
formulerat sig som man gjort och varför man nämnt det ena men inte det andra.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13pt; margin: 0cm -14.2pt 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13pt; margin: 0cm -14.2pt 0.0001pt;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Betyder det att varenda nyhetsrapport
kommer att smetas ner av allehanda löst tyckande? Det är knappast troligt,
eftersom varje allvarligt syftande journalist har en professionell självbevarelsedrift.
Den reporter som vill bli litad på sprider knappast i tid och otid ogrundade
åsikter om sådant hon inte har en susning om. Den reporter som däremot har en
klar uppfattning om hur något förhåller sig gör klokt i att inte försöka dölja
den om hon inte vill bli skälld för hyckleri. En vattentät självcensurering är ändå
inte möjlig – och vore en sådan hur som helst inte att inskränka sig själv och
sin kapacitet?<o:p></o:p></span></div>
<br />Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-32356465326503332682012-11-27T14:08:00.002+01:002012-11-27T14:41:07.103+01:00Ny teaser: Om könsroller<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtKCDgSD3mm7kltU9ZJpwygfOn4CM8XViy1VYkO9O0SfQqumjhtg-7-ebZ_ntYCohEWyY8BSLxy3a5p-CkPv2uARIyeFGXiwEXKIXXSr0brJGFy1k7LMudRIOqdRdmlJIEVFHO5jUwMK0/s1600/HK-416_Norway.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="228" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtKCDgSD3mm7kltU9ZJpwygfOn4CM8XViy1VYkO9O0SfQqumjhtg-7-ebZ_ntYCohEWyY8BSLxy3a5p-CkPv2uARIyeFGXiwEXKIXXSr0brJGFy1k7LMudRIOqdRdmlJIEVFHO5jUwMK0/s400/HK-416_Norway.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<i>Kvinnor och män kan utföra samma slags arbeten. Utesluter det alla könsskillnader? (</i><i>Foto: Wikimedia)</i><br />
<br />
<b>Här nedan</b> kan du läsa ännu en teaser ur min nya bok, denna gång om den allt diffusare gränsen mellan könsrollerna och den kontroversiella frågan om hur nära varandra män och kvinnor ytterst kan nå. När alla sociala konstruktioner kokats bort – finns några skillnader kvar då?<br />
<br />
I högerspalten finns en widget där du kan köpa boken. Den finns också sök- och köpbar på svenska nätbokhandlar. Om köpfunktionen i högerspalten inte funkar finns en alternativ länk dit <a href="http://widget.publit.se/pelota_354/" target="_blank">här</a>.<br />
<br />
<b>Längre ned hittar du de tre första smakproven</b> ur boken; ett om brott, ett om pengar samt inledningskapitlet. Ge gärna feedback i kommentarsfälten.<br />
<br />
<br />
<i>Utdrag ur ”Könsillusioner”</i><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;"><b>Polariseringen, </b>eller snarare
blockeringen, i debatten om jämställdhet och feminism beror som jag ser det
till lika delar på att vissa inriktningar och vissa enskilda debattörer har
fått eller skaffat sig stort inflytande och att den manliga halvan av
befolkningen förhållit sig dumt passiv. Att männen inte sagt så mycket har
förstås att göra med att de tillhör det traditionellt maktbärande könet. Så
länge samhällsstrukturerna gynnar män är det svårt för dem att invända mot
delar av den feministiska analysen utan att riskera att bli avfärdade genom
regeln <i>guilt by association</i>. Det är
åtminstone svårt att inte bli missförstådd eller feltolkad.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Men det blir ju bättre. Ju mer
inflytande kvinnor får i samhället, och ju mer vana vi blir vid det – och
därmed i allt lägre grad noterar att kvinnor är polischefer, åklagare,
politiker, läkare, professorer, analytiker, chefredaktörer, cykelbud,
bilmekaniker och svarvare – desto bättre förutsättningar att plocka upp den
delikata frågan om huruvida det faktiskt finns könsskillnader även när de
sociala lagren skalats av. Det är fortfarande svårt att hävda att det går att
förena feminism med uppfattningen att något slags skillnad finns, trots att
alla borde vara överens om att det viktigaste är att alla har samma
förutsättningar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">En godartad tolkning är att man är rädd
att de begränsade genomsnittliga skillnader som finns ska förstoras och
befästas. Det är förståeligt, men vid någon punkt i utvecklingen måste vi ändå
ha blivit så trygga i vår tilltagande jämställdhet att vi kan våga ta i ämnet
med något mjukare än en tång.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Exempelvis genom att förutsättningslöst
granska små barns beteende. Som att flickor kan ägna timmar dagligen åt socialt
nätverksbyggande redan före skolåldern, medan sjuåriga pojkar kan leka i timmar
utan att kommunicera med stort annat än interjektioner och läten. Som att
pojkar är mer benägna att tävla och pröva sin fysiska styrka. Varför kan så få
pojkar promenera till stranden utan att leta upp pinnar för att slå av
grässtrån på vägen?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Stephan Mendel-Enk skrev för några år
sedan en bok i den växande genren moderna män som gör upp med fördärvliga
mansideal, ”Med uppenbar känsla för stil”. Den är utmärkt och läsvärd på många
sätt, men även Mendel-Enk hemfaller åt den reflektionslösa sociala analysen när
han förklarar hur eländet grundläggs redan i förskolan, där personalen aktivt
sorterar pojkar och flickor. Könssegregation beskrivs som en i stort sett
heltäckande förklaring till att pojkar slåss och flickor sitter i hörn och
leker med dockor.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Det är klart att det finns flickor som
gillar vapen och hellre leker med bilar än dockor, och det finns pojkar som
älskar familjerollslekar. Men de flesta som har barn vet att det i princip inte
går att tvinga fram den ena eller den andra inriktningen. I alla fall inte med
mindre än aga och hot, som i den gamla världen, med allt vad det ledde till av
sängvätning och neuroser. (En manlig kollega berättade att han i sitt
barndomshem, där leksaksvapen var förbjudna, knaprade ut formen av en pistol ur
knäckebröd för att ha något att skjuta med.) Därför ställer jag mig mycket
frågande till om personalen på en modern förskola, som uppenbarligen inte
tillämpar aga, i massiv omfattning skulle lyckas med detta trick.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">/.../</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;"><b>Det är omöjligt</b> för en tänkande människa
som tror på demokrati att inte vara feminist. Patriarkala maktstrukturer måste brytas ner och försvinna. Det är det
självklara. Det som är mindre självklart är hur mycket detta förändrar oss som
könsvarelser. Kan det inte vara så att mycket av det manliga beteende som skär
sig mot ett modernt jämlikt samhälle och som likhetsfeminismen menar är helt
och hållet inlärt istället är något pojkar och män omsorgsfullt behöver träna
bort? Är vi säkra på att hälften av förskolelärarna kommer att vara män i en
framtida värld där livsvalen är helt könsneutrala? Att hälften av
bilmekanikerna kommer att vara kvinnor? Jag är inte övertygad om det. Kommer
det alltid att vara möjligt att fördöma könsskillnader i livsval som är lite
för stora för att hänföras till slumpen som orsakade av strukturell
indoktrinering? Jag hoppas inte det.<o:p></o:p></span></div>
Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-68495881835312834362012-11-20T20:11:00.002+01:002014-12-02T10:01:43.922+01:00Ny teaser: Om brott och våld<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7l55pQVeuZj5AZpPn6Nd8pj15B_tgQJn7FwM2VomU9Rd4loQlhusN2FAW81D7IkYDJoL1cPdsSPYHRQS3Pd_mzVFj5Bcl530_EhBWkkPvgQvqJOj2ztesyIWtXE7dLheu79yT4oBTQFY/s1600/800px-Adriaen_Brower_-_Peasants_Fighting.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7l55pQVeuZj5AZpPn6Nd8pj15B_tgQJn7FwM2VomU9Rd4loQlhusN2FAW81D7IkYDJoL1cPdsSPYHRQS3Pd_mzVFj5Bcl530_EhBWkkPvgQvqJOj2ztesyIWtXE7dLheu79yT4oBTQFY/s400/800px-Adriaen_Brower_-_Peasants_Fighting.jpg" height="255" width="400" /></a></div>
<br />
<i>Vardagsvåld för 400 år sedan, som Adriaen Brower såg det. Ill: Wikimedia</i><br />
<b><br /></b>
<b>Här nedan</b> kan du läsa ännu en teaser ur min nya bok, denna gång om brott, straff och våld. I avsnittet finns också ett resonemang om möjligheten att upprätthålla en skarp rättslig linje mellan alkohol och alla andra droger.<br />
<br />
I högerspalten finns en widget där du kan köpa boken. Den finns också sök- och köpbar på svenska nätbokhandlar. Om köpfunktionen i högerspalten inte funkar finns en alternativ länk dit <a href="http://widget.publit.se/pelota_354/" target="_blank">här</a>.<br />
<br />
<b>Längre ned hittar du de två första smakproven</b> ur boken, ett om pengar samt inledningskapitlet. Ge gärna feedback i kommentarsfälten. Fler utdrag kommer.<br />
<br />
<br />
<br />
<i>Utdrag ur ”Toleranströskel”</i><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;"><b>Att kalla de kriminella uppgörelserna</b> i
Sverige med sina drygt tio mord om året för maffiavåld blir nästan larvigt i
relation till situationen i Mexiko, som just nu framstår som ett slags
brottslighetens ragnarök. Inte ens där har våldet emellertid (än så länge)
spritt sig till alla delar av samhället, vare sig geografiskt eller socialt.
Det är koncentrerat till vissa delstater och städer, och det äger huvudsakligen
rum i kriminella kretsar i, även om korruption löser upp gränserna mellan brottssyndikat,
polis och militär.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Hur kan man förstå att hundratusentals
män i ett så relativt välutvecklat land på så kort tid kan dras ner i en sådan
atavistisk terror- och hämndspiral fullkomligt utan värdiga utvägar? Det
handlar förvisso om stora knarkpengar (vilket jag återkommer till), och
klyftorna är stora. Länder med djup fattigdom intill glänsande rikedom tenderar
att vara de våldsammaste. Sydafrika är ett annat exempel. Men en sådan blodsvåg
mitt under ett i övrigt fördelaktigt utvecklingsskede? Finns det kulturella
förklaringar? Passerar Mexiko i dag det stadium där USA befann sig under sin
tidigare maffiaepok?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Något lättare att begripa är att det
kriminella våldet ökar i Mexikos centralamerikanska grannländer i söder.
Mordfrekvensen i El Salvador, Honduras och Guatemala (liksom i Venezuela och
Colombia) är faktiskt avsevärt högre än i Mexiko. Där är fattigdomen mer
utbredd och samhällsstrukturerna torftigare, och de långvariga väpnade
konflikter som avslutades under 1990-talet lämnade efter sig mängder av vapen
och sönderrivna själar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Gemensamt för den uppblossande
våldsbrottsligheten i hela Latinamerika är just att den sammanfaller med demokratins
genombrott och de auktoritära regimernas borttynande. Grundförutsättningarna liknar
därvidlag den jugoslaviska tryck-kokaren. Balkan exploderade i inbördeskrig när
locket lyftes av efter Tito. I Latinamerika, där krigen i stället pågick under
diktaturernas era och de sociala orättvisorna är tydligare, kanaliseras sannolikt
arga unga mäns våldsdrift nu in i gängbrottslighet. I det mexikanska fallet
fanns inte inbördeskriget, men det halvdiktatoriska styre som rådde i 70 år
vilade på den korruption och de oheliga allianser som nu, under konvulsioner,
sätts i fråga.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">I delar av den muslimska världen återfinns
våldsmaximum i stället i extremistiska rörelser med religiösa emblem. I djupt
fattiga länder som Afghanistan och Pakistan kan ännu tämligen stora skaror av
unga män med dystra förväntningar på livet dras in i talibanernas förvridna men
samtidig enkla värld av strikta roller, ära, underkastelse och <i>Blut und Boden</i>. I länder som nått längre
handlar det mer om marginaliserade terrorgrupperingar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">I grund och botten härrör våldet ur
samma rädsla och samma upplevelse av kringrändhet och orättvis behandling från
omvärlden. I en värld med fler demokratier, färre krig och allt starkare band
mellan olika folkgrupper kommer våldsverkarna efter hand att ha mer gemensamt
med varandra än med andra individer i deras egen geografiska hemvist. Under den
arabiska våren 2011 rapporterades att schejkstyret i Förenade arabemiraten ville
köpa legosoldater för att förhindra att de folkliga resningarna spred sig.
Först i kön att signera ett avtal stod ett företag som rekryterar stridserfarna
män från – Colombia.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Det förefaller alltså som om den typ av vardagsvåld
som främst kan förekomma i det fördolda viker i takt med att samhällets dolda
sfär krymper och den allmänna acceptansen för våld minskar. Samtidigt kan en
mer spektakulär våldsform blossa upp, utövad på gator och torg av lika självupptagna
som själsligt skadade män som utnyttjar gränslösheten för egna syften, för att
ta men inte ge, som känner obehag inför ett allomfamnande samhälle och krampaktigt
söker återskapa begränsade kollektiv att identifiera sig med och sortera
världen genom.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Så vilken är fantasivåldets roll i detta?
Ingen spekulerar väl över att dataspel skulle generera terrordåd i Pakistan.
Frågan är om det kan påverka, säg, antalet beställningsmord i ett land som Sverige.
Det har forskats fram hyllmeter av rapporter om vad våldskonsumtionen gör med
oss. Förhärdas vi eller renas vi? Det råder ingen större oenighet om att
människor som redan från början är våldsbenägna på grund av en eller annan
psykisk disposition kan eggas till brutalitet mot sina medmänniskor av blodiga
scener. Skolskjutningar har utlösts av sådana inspirationskällor – och inte
minst har skolmassmördarna inspirerat varandra. Så här säger den massakerdömde
Tommy Zethraeus i ett polisavlyssnat samtal på Hallanstalten, enligt Lasse
Wierups och Matti Larssons bok ”Svensk maffia”: ”Och sen ska vi bara gå in en
morgon och lägga ett örngott över huvudet på han och dra ut honom i allrummet
och bara slå sönder honom. Så jävla skönt alltså. / … / Han ska se ut som den
där killen i ’Fight Club’. Den ljushåriga.” Det här Copy Cat-fenomenet är inte
nytt. Det är känt åtminstone sedan den påstådda självmordsvågen efter Goethes ”Den
unge Werthers lidanden” på 1770-talet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Hade Tommy Zethraeus spelat för mycket
våldsamma dataspel eller – kanske troligare på den tiden – sett för många
blodiga filmer? Är medieutbudet under de senaste decennierna huvudskälet till
2000-talets svenska gängkrig? Tills någon har rett ut sambanden föreställer jag
mig att ett mycket brett samhällsfenomen också borde få tämligen breda effekter.
I det här fallet borde effekterna sålunda bli ett tilltagande <i>allmänt</i> våld snarare än ett tilltagande <i>specifikt</i> våld. Men min slutsats är alltså
en helt annan, nämligen att utbudet av fiktivt våld ökar samtidigt som både
förekomsten av och acceptansen för det verkliga våldet generellt minskar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Detta är inte helt olikt vad som händer
med nationalismen när nationerna tappar sin mening: den flyttar in på
sportarenorna. En värld där våld och nationalism i allt väsentligt lever kvar
som underhållning är kanske inte det sämsta.<o:p></o:p></span></div>
Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-69253288133584833862012-11-14T12:14:00.002+01:002012-11-20T20:12:07.142+01:00Ny teaser: Om pengar och prylar<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpRl6eXEoKnEy_KQEyrmor-tQgoP12dFvLshHHYcijbrQ9dE96d2Ie2loT-CCZPgcdaDdiM47nNiOlcjY_g0lQM1VXVFzPTrtBXVgPuiRFdEcrQ58c5sVxBTzu30hr63fZWLOkeO6qeqg/s1600/Beer.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="186" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpRl6eXEoKnEy_KQEyrmor-tQgoP12dFvLshHHYcijbrQ9dE96d2Ie2loT-CCZPgcdaDdiM47nNiOlcjY_g0lQM1VXVFzPTrtBXVgPuiRFdEcrQ58c5sVxBTzu30hr63fZWLOkeO6qeqg/s400/Beer.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: left;">
<i>Beer, anyone? Foto: Wikimedia</i></div>
<b><br /></b>
<b>Här nedan</b> kan du läsa ännu en teaser ur min nya bok, denna gång om prylsamhället och pengarna. En central tes i avsnittet är att fasta värden aldrig funnits, men att det först nu börjar bli uppenbart.<br />
<br />
I högerspalten finns en widget där du kan köpa boken. Den finns också sök- och köpbar på svenska nätbokhandlar. Om köpfunktionen i högerspalten inte funkar finns en alternativ länk dit <a href="http://widget.publit.se/pelota_354/" target="_blank">här</a>.<br />
<br />
<b>Längre ned hittar du det första smakprovet</b> ur boken, inledningskapitlet. Ge gärna feedback i kommentarsfälten. Fler utdrag kommer.<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;"><i>Utdrag ur avsnittet ”Privatmarxism”</i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;"><b>”Fri vilja?”</b> funderade en vän vid ett
barbord. ”Det är inte så enkelt, inte när alla andra vill ha plasma-tv och
talar om det, och särskilt inte när man har barn. Jag hoppades lite på
finanskrisen, på att konsumtionshysterin nu skulle börja avta lite. Men det
hände ingenting.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Under en USA-resa i mitten av 1980-talet
gjorde jag mig lustig över de färdigskivade brödlimporna i de dygnet runt-öppna
stor-marknaderna. Orkade inte amerikanerna ens skiva sitt bröd själv? Jag
tyckte det var en patetisk eftergift åt kommersen. Några år senare skrattade
jag och min fru lite europeiskt nedlåtande åt de drygt 80 senapssorter som
bredde ut sig över en hylla i en livsmedelshall i New Orleans.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Häromsistens räknade vi till 65 sorters
senap på Ica Kvantum i Nacka. I dag finns knappt några oskivade limpor i de
svenska butikerna. Kanske tycker någon fortfarande att det är en patetisk
eftergift för de kommersiella krafterna, men själv är jag glad att jag slipper
ägna extra minuter åt att skära alldeles för tjocka och sneda skivor till
frukostmackorna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Brödet är förstås bara ett av tusentals
exempel på hur kommersiellt drivna förändringar i USA:s konsumtionsmönster
flyttat över Atlanten. Att förfasa sig över McDonalds- och Seven
Eleven-invasionen är inte särskilt originellt. När det gäller den förstnämnda
kedjan brukar jag själv instämma i skället, eftersom jag tycker att dess utbud
är sämre än nästa all annan snabbmat, men det är ett uttryck för tycke och
smak, inte en principiell invändning. När det gäller den sistnämnda applåderar
jag den höjda servicenivån. Var fanns Pressbyrån förut när man behövde den?
Från svenskt perspektiv är ett intressant exempel kafébranschen, där alla som
rest de senaste åren vet att amerikanska Starbuck’s brett ut sig snart sagt överallt
utom i Sverige (först 2010 fick firman ett svenskt brofäste). Här har en rad
självständiga fikakedjor vuxit upp, som haft liknande koncept och visat sig så
bra att det inte riktigt funnits behov av den amerikanska varianten.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">En annan företeelse jag stötte på för
första gången under den där USA-vistelsen på 1980-talet var konsumtion som
fritidsaktivitet. Planlösa inköp, alltså. Min lägenhetsvärdinna förklarade en
helg att hon och en väninna skulle ”go shopping”, och hon tittade oförstående
på mig när jag undrade vad hon tänkte köpa. Med lite distans kan jag i dag se
att detta möjligen inte är mer omoraliskt än att ge sig ut på stan för att äta
en god lördagsmiddag utan att på förhand ha bestämt vad man ska inta eller hur
dyr restaurang man ska besöka. Att äta, dvs konsumera tillagade livsmedel,
upplevs i Europa som mer etiskt försvarbart än att konsumera prylar, oavsett
hur miljövidrigt matvarorna transporterats eller anrättats. Det konsumtionsinriktade
USA:s moralsystem sorterar inte världen riktigt på det sättet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">De amerikanska ”Eat All You
Want”-bufféerna har också kommit hit, om än inte till de närmast oanständigt
låga priser som innebär att man på vissa kedjor för en femtiolapp kan sätta i
sig flera dagars kaloriintag. Men de finns, och den som är medveten om vad som
är bra har alla möjligheter att plocka till sig en välbalanserad måltid. Men
sedan gäller det att dra i kopplet. Hantera överflödet och valfriheten. ”Det är
därhän vi måste komma, att få den känslomässiga medvetenheten om att det här är
något vi dör av om i inte lär oss att hantera det”, har fetmaläkaren Claude
Marcus sagt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">***<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Den där osentimentala amerikanska
hållningen till handelns krafter, att bejaka ett system där ens plånbok belönar
eller straffar nya varor och tjänster som lanseras, har alltså fått fäste även
här i välfärdsstaternas Europa. Vi vet vad vi uppskattar med våra
trygghetssystem, och vi vet att skatter kan göra gott. Sverige är ett bra
exempel på att en transatlantisk syntes är möjlig. Jag tror inte att vi kommer
att kasta ut barnet med badvattnet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Oavsett varifrån influenserna kommit är
poängen att vår vardag har kommersialiserats alltmer på samma gång som vi fått
alltmer pengar att röra oss med och produktivitetsökningen gjort varor och
tjänster allt billigare. Det är nu möjligt för enskilda med normala inkomster
att med sin egen ekonomi styra sina livsval på ett helt annat sätt än när
välfärdsbygget inleddes, vilket skedde i en tid då det offentligas synliga hand
var helt avgörande för stora gruppers chanser att få en dräglig tillvaro och
ett värdigt deltagande i samhället.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: Garamond, serif; font-size: 11pt; line-height: 13pt;">***</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">1900-talet gav världen ärr av alltför
många experiment med ideologier där det inte fanns något val. Valfrihet höjer
livskvaliteten för dem som får den. Men nog finns det en gräns? Vilken är
kvalitetsförbättringen i att kunna välja på 65 sorters senap och inte 60? Den
genomsnittliga amerikanska livsmedelshallen, eller ska vi säga hangaren, har i
dag 49.000 artiklar. Det är fem gånger fler än 1975.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">The Economist berättar om ett experiment
som genomfördes i en livsmedelsaffär i Kalifornien. Först satte man upp ett
stånd där 24 sorters sylt presenterades, och därefter ett stånd med bara sex
sorter. Det visade sig att fler visserligen stannade och provsmakade vid
ståndet med 24 sorter, men en betydligt större andel halade fram plånboken och
köpte verkligen en burk vid det måttfullare ståndet. Samma resultat nåddes när
man testade med pennor och choklad. Ett alltför stort val kan sänka
motivationen, konstaterade forskarna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Valfrihet ska ge frihet att välja, men
det tycks finnas en punkt bortom vilken den ansträngning som krävs för att ta
till sig ytterligare information är så stor att valexcessen ”inte längre
befriar utan handikappar. Den kan rent av sägas tyrannisera”, skriver Barry
Schwartz i ”The Paradox of Choice”. ”Det faktum att viss valfrihet är bra
betyder inte nödvändigtvis att ännu mer val är ännu bättre”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Intuitivt är den slutsatsen inte
särskilt banbrytande. I den mån man kan utgå ifrån att människor är
självständiga varelser borde här finnas en inbyggd spärr mot ett utbud som
närmar sig syndafloden. Den del av marknaden som hanterar masskonsumtion har
också börjat dra öronen åt sig och marknadsför oftare förbättringar och
livsstilsmarkörer snarare än ett större utbud. För alla dem som ägnar hela
arbetsdagar vid en skärm med konstant tillträde till internet, dvs till världen
och mänskligheten, finns numera en programvara som utestänger en från nätet i upp till åtta
timmar, så att man ska kunna arbeta kreativt och koncentrerat utan risk att
frestas av myllret därute. Ett slags alkolås för datorarbetaren. Typiskt nog
heter programmet Freedom.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Samtidigt går det knappast att se att
marknadens totala mångfald rullas tillbaka. Förklaringen är det som Chris
Anderson kallar ”The Long Tail”, dvs att dagens lättillgänglighet möjliggör en
mikromarknad för vartenda obskyrt intresse – från Star Wars-robotar i naturlig
storlek till tibetanska bönerullar. Eftersom vi är gruppvarelser har ändå inte
den här ”långa svansen” satt punkt för megahittarna. Tvärtom. Hollywoods
största succéer slår nya rekord, alla vill ha ett visst datorföretags
smartphone och en chockerande stor andel av befolkningen vill fortfarande låta
några få modejättar bestämma vad de ska ha på sig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Prylutbudet är bara en aspekt av den
makalösa mängd information vi som lever på jorden i dag hanterar. Så sent som
för 30-40 år sedan var valmöjligheterna avsevärt mindre. Den som förr hamnade i
livskris på grund av en plötslig insikt om att karriärsstegen stod rest mot fel
vägg eller att man valt fel kärleksväg fick i regel bita ihop och lunka vidare.
Alternativen fanns inte.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">I dag vittnar terapeuter om att klienter
i motsvarande kris i stället paralyseras av de valmöjligheter de har. Det är
ett pris vi betalar för något som vi i grund och botten eftersträvat. Trots
allt är vår anpassningsförmåga kolossal. För dem som fötts in i
informationssamhället är massutbudet det naturliga. De lär sig vad som är värt
att uppehålla sig vid och vad som snabbt kan skannas över. Se hur
kvicksilversnabbt tolvåringar kommunicerar på sina mobiler och datorer, och se
hur de oförfärat zappar igenom trettio kanaler innan de bestämmer sig.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 13.0pt; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; margin-left: -14.2pt; margin-right: -14.2pt; margin-top: 0cm; mso-line-height-rule: exactly; tab-stops: -14.2pt; text-align: justify;">
<span style="font-family: "Garamond","serif"; font-size: 11.0pt;">Inför all denna valfrihet ställs vi
alltså inför metavalet om vi vill bli viljelösa Lena Ackebo-figurer dränkta i
saker vi aldrig bett om eller höja oss över detta, avstå det meningslösa och
bara ta till oss det vi har glädje av.</span></div>
Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-25164626995990668462012-11-08T16:56:00.001+01:002012-11-14T13:49:42.652+01:00Nya boken är här!Nu är min nya bok ute, publicerad via Publit. I högerspalten finns en widget där du kan köpa boken. Inklusive frakt blir priset 129 kronor. Den kommer också att finnas sök- och köpbar på alla svenska boksajter. Tanken är att även publicera den som e-bok.<br />
<br />
(<i>OBS: </i>Det verkar som om köpfunktionen i högerspalten inte funkat för alla. <a href="http://widget.publit.se/pelota_354/" target="_blank">Här finns </a>en alternativ länk dit.)<br />
<br />
<b>Du får ett smakprov</b> i inlägget nedan i form av bokens inledningskapitel. Jag uppskattar om du vill ge feedback till innehållet i kommentarsfältet – antingen utifrån detta korta avsnitt eller utifrån hela boken. Fler smakprov kommer. Och, som jag skriver i förordet:<br />
<br />
”Boken gör inte anspråk på att beskriva varje aspekt av ett närmast outtömligt ämne. Snarare är den en början. Förhoppningsvis kan den bli det också i bokstavlig mening. Du som läser och tycker: Gå gärna in på min blogg på bollingsbok.se (länkar hit) och berätta vilka reflektioner du gör, vad du skulle vilja ändra på, hur du skulle vilja komplettera eller gå vidare. I den digitala världen är en bok aldrig färdig.”Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-19019625555627985432012-11-08T16:47:00.002+01:002013-01-10T12:15:53.466+01:00Homo sapiens<i>Mänsklighetens räddning ligger inte någon annanstans än i människans hjärta, i hennes förmåga att reflektera, i hennes saktmod och i hennes ansvarstagande.</i><br />
<br />
Vaclav Havel<br />
<b><br /></b>
<b>På en boplats</b> i det vi i dag kallar Sörmland lever under den tidsepok vi i dag kallar romersk järnålder en ung kvinna med ett för tiden typiskt stort ansvar för levebrödet. Hon arbetar hårt med att utfodra gårdens grisar och rensa ogräs på tegen. Kanske hittar hon något blänkande bronsföremål när hon bryter upp stubb med årdret i den karga jorden och frammanar en vag reminiscens av något hon hört berättas om, som hon uppfattat som en saga, en gåtfull varm tid för mycket länge sedan med soldyrkande och konstfärdiga människor.<br />
<br />
På handelsplatsen nere vid kusten, dit hon rest några gånger, har hon sett eleganta handelsmän, pälsklädda från topp till tå, erbjuda fina metallskivor för buntar av skinn, romerska mynt kallas de. Hon hör folk berätta om det mäktiga riket flera veckors marsch söderut, där det finns rikedom i överflöd och soldaterna är oövervinneliga, skyddade som de är av ogenomträngliga harnesk.<br />
<br />
Sedan går århundradena. Kvinnans ättlingar i arton led lever vidare på samma plats i Sörmland. De odlar samma jord, sliter med samma ämbar och ok och dör av samma sjukdomar. De bygger något stabilare och större hus. En del av dem har lärt sig att rista tecken för att meddela sig med eftervärlden. Bygderna börjar delas in i små kungadömen, och det hörs ständiga rykten om rivalitet och strider.<br />
<br />
Fortfarande dyker de romerska mynten upp, och även glaskärl, små statyer och andra föremål från den tiden; som handelsvaror, införda av äventyrare eller funna i marken. Ofta läggs de i gravar. Men deras ursprung, det forna mäktiga riket långt där nere i söder, framstår mest som en legend för kvinnans sörmländska ättlingar.<br />
<br />
Sedan går ytterligare tre århundraden, och fjorton nya led av barn och barnbarn föds på boplatsen i Sörmland, som långsamt växer till en by. Nu börjar man planera sitt jordbruk, anlägger permanenta åkrar och sparar i ladorna. Männen ger sig av på långa plundringsresor. Och inte långt från vår sörmländska by växer de första riktiga städerna fram. Fast det ska ännu dröja mer än tusen år innan någon av dem når samma storlek som det antika Rom på sin höjdpunkt.<br />
<br />
***<br />
<b><br /></b>
<b>Roms sönderfall</b> tog lång tid. Inget annat rike tog över, utan det var en långsam vittringsprocess. Den grekiskinfluerade kultur och den statsbyggnadskonst romarna utvecklade försvann egentligen inte alls, den anammades och spreds av andra. Dessutom fanns ju faktiskt det östromerska riket kvar formellt, även om det omvandlades till något annat, det bysantinska riket.<br />
<br />
Men det viktigaste var att det kunde vittra ner utan att världen utanför det romerska närområdet påverkades påtagligt. Det mesta av världen var bara vagt, om alls, känt av dem som levde i eller nära romarriket och var beroende av det.<br />
<br />
Nya härskare kom, ibland till synes från ingenstans, och skapade nya riken. Mongolerna skapade ett enormt men kortvarigt rike som inte hade annat raison d’etre än ständiga erövringar, och när det blev för stort för att klara ytterligare geografisk töjning var den mongoliska eran över.<br />
<br />
Hela den amerikanska kontinenten var okänd för europeerna, och när spanjorerna började resa dit var det som att kolonisera en ny planet. Det blev förstås en barnlek för Spanien att bygga upp ett nytt imperium med oanade rikedomar, vilka landet hanterade lika klokt som en alkoholist förvaltar en vinkällare.<br />
<br />
Det spanska och portugisiska guldet och silvret hamnade i stället allt mer i engelska och holländska fickor, hos handelsmän från den gryende marknadsekonomins första imperier, vilka skulle dominera 1800-talet och de första decennierna av 1900-talet. Och så vidare.<br />
<br />
***<br />
<b><br /></b>
<b>Civilisationers uppgång och fall</b> är en av de mer välkända rytmerna i den mänskliga historien. I dag brukar det heta att vi lever under USA:s era, under ett slags Pax Americana. Precis som alla tidigare civilisationer kommer också detta att falla, säger man. Jag menar att det inte längre är möjligt att resonera på det sättet.<br />
<br />
För det första menar jag att det är en slapp analys med enbart historisk bäring att hävda att vi lever i en kultur dominerad av ett rike, en stormakt. För det andra, och det är en av den här bokens viktigaste poänger, har vi för första gången i människans historia passerat den punkt då det inte längre är möjligt för imperier och riken – allra tydligast blir det när man ger dem beteckningen ”civilisationer” – att falla för att ersättas av något annat. På den här planeten finns inte längre något annat än den mänskliga civilisationen.<br />
<br />
Är det något som förvånat mig i samhälls- och framtidsforskningen, och i stigande grad, är det att så få bedömare och så få analyser tar sin utgångspunkt i det faktum att mänskligheten nu för första gången är på väg att bli sant integrerad.<br />
<br />
I mitten av 1990-talet fick den amerikanska statsvetaren Samuel P Huntingtons dystopiska tes om civilisationernas kamp stor uppmärksamhet. Hans teori var att världen var på väg tillbaka till ett slags normaltillstånd av motsättningar mellan en handfull stora kulturer eller civilisationer. Den var en reaktion på det tal om global integration som försiktigt började höras i politisk debatt under senare delen av 1980-talet och som tog fart efter murens fall. Några vågade tidigt förutspå en ny global världsordning, som Francis Fukuyama och Vaclav Havel, men de överröstades snart av nya oroskörer, eftersom etniska och andra krig blossade upp bara kort efter att kalla kriget släppt sitt strupgrepp. När dörrar slås upp öppnas för ont såväl som gott, och man måste söka nya sätt att stävja mänskliga avarter.<br />
<br />
Begreppet globalisering började hånas och blev för många närmast synonymt med ondsint kapitalism, det vill säga något enbart de multinationella företagen hade någon glädje av. Det växte rent av fram en folklig ”antiglobaliseringsrörelse” som samlat väldiga skaror på stormöten världen runt.<br />
<br />
Sådana bakslag drabbar alla nya koncept som bygger på paradigmskiften. Globaliseringen kunde inte bara skönjas, den skulle visa sig vara obeveklig. Den är inte god eller ond, den är ett nytt tillstånd, en ny grundförutsättning. En dag har vi vant oss så mycket vid den att vi inte ifrågasätter värdet av att spjällen mellan oss öppnats utan inriktar oss på att anpassa oss därtill och lösa den nya sorts problem som detta innebär. Den dagen är inte långt borta.<br />
<br />
***<br />
<b><br /></b>
<b>Det finns de</b> som säger att världen var lika integrerad före första världskriget som den är i dag. Påståendet har ett visst fog för sig på ett ytligt plan, eftersom det var lätt att röra sig över de europeiska landgränserna för den som hade råd, och handelshindren var få. Det är också uppenbart att en verklig globalisering kunde anas svagt redan på den tiden för dem som var visionära. Men som vi vet var världen då långtifrån mogen för en sådan. Alltför mycket skilde oss åt, vi förstod varandra alltför lite, och dessutom berörde dessa decennier av fred och handelsboom, som historieböckerna beskriver, inte alla världens folk utan delar av Europa och dess kolonier. Epoken slutade med mänsklighetens största katastrof.<br />
<br />
De båda världskrigen innebar ett dråpslag mot tron på att mänskliga framsteg är möjliga. Det har dröjt till de allra senaste decennierna innan vi ens har vågat väcka liv i föreställningen om en gemensam mänsklighet.<br />
<br />
Fortfarande talas – i huntingtonsk anda – om den kommande kinesiska eran, eller (vilket i första hand handlar om europeisk rädsla) den obevekliga tilltagande muslimska dominansen. Det kan inte fungera så längre. Den ”västerländska kulturimperialismen” är inte uttryck för någon centralmakts aktiva dominans över andra folk och följaktligen inte heller något som kommer att ”falla”. De västerländska kulturuttryck som araber, perser, kongoleser och indier tycker är värdefulla tar de till sig, annat avstår de ifrån. De viktigaste skillnaderna i världen är ändå inte kulturella, de är materiella. Det allra mesta av mänsklig strävan är gemensamt.<br />
<br />
Den amerikanska militära dominansen i världen har förvisso varit otvetydig under ett par decennier efter murens fall, men den är mer en följd av Sovjetblockets kollaps och inte på ett självklart vis något de amerikanska ledarna önskat sig. Därför menar jag att det leder fel också att tala om att detta synbarliga handfasta globala USA-styre är något som kommer att falla. Däremot lär den amerikanska dominansen i det globala diplomatiska umgänget med dess emellanåt (dock inte så ofta som belackare hävdar) enögda militära fokus och bristande omvärldsanalys att avta i takt med att den övriga världens resurser tilltar och det blir mer realistiskt att dela ansvaret för insatser i oroshärdar.<br />
<br />
Men en bit in på 2000-talet märks trots allt en förändring i sättet att tala om denna globalisering och om världens integration, inte minst bland värdens ledare. Finanskriserna har satt den nya situationen i blixtbelysning. Aldrig har så många möten med ledare från alla världsdelar sammankallats på så kort tid. För första gången tas representanter för det som alldeles nyligen kallades tredje världen på allvar. Och det är inte så konstigt – tillväxten i världen hänger nu på den miljardhövdade nya medelklass som börjar ta för sig av den moderna tidens varor och tjänster.<br />
<br />
***<br />
<b><br /></b>
<b>Jag är ofta skeptisk</b> till den närsynthet som präglar synen på samtiden. Den får oss att förstora det som framstår som dramatiskt för oss som lever här nu: just den här kulturella konflikten måste vara den avgörande, just de här politiska besluten måste vara de mest orättfärdiga, just den här miljökatastrofen måste vara ödesdiger.<br />
<br />
Är då inte denna påstått unika globala integration ett uttryck för samma närsynthet? Det är lite svårt att kalla själva tesen för närsynt, eftersom den är världsomspännande. (Detsamma gäller förstås både Huntingtons civilisationskamp och miljöhoten.) Däremot kan var och en bedöma om jag har ett snävt eller historielöst synsätt när jag ser mönster som jag hävdar aldrig har framträtt förut.<br />
<br />
Förmågan att upptäcka djävulen i detaljen är förvisso ofta till stort gagn för utvecklingen. Andra är bättre i den grenen än jag. Men den kan också trycka ner och hålla tillbaka oss. Som jag ser det är det närsynthet som hindrar många av oss att se vad som håller på att hända med helheten.<br />
<br />
Finns det universella mänskliga rättigheter finns det en universell mänsklighet. Idén om ”den globala byn” kommer till slut att hamna i samma klichékategori som ”jorden är rund”. När membranen mellan länder, kulturer, sociala konstruktioner och enskilda individer tunnas ut och slutligen försvinner får det en rad både förutsägbara och oväntade konsekvenser. Saker händer med oss. Mänsklighetens integration bär på underbara löften, men den är ingen tebjudning. Den ställer helt nya krav på individuellt ansvar.<br />
<br />
I det följande ska jag försöka beskriva de mer eller mindre obevekliga förändringar jag funnit på en rad av samhällets och den mänskliga tillvarons områden: kommunikation, kunskap, integritet, identitet, jämställdhet, socialt liv, politiskt liv, brottslighet, ekonomi, arbetsliv, medier, demokrati, diplomati och konflikter.Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-13919383291465692672011-08-16T11:05:00.004+02:002011-08-16T11:15:52.418+02:00Bloggandet flyttar in på DN.se<span style="font-weight:bold;">Jag lade mitt bloggande</span> här på hyllan i våras, eftersom jag behövda slukas upp i ett manusarbete. Det börjar nu bli klart. Förhoppningsvis kan det omvandlas i en bok, som någon vill ge ut. Eller så ger jag ut den i någon annan, oortodox form. Vi får se. Men jag hoppas att det nya temat världens gränslöshet ska kunna generera nya inlägg här så småningom. Jag har ju ändå registrerat domänen "bollingsbok.se" (som länkar hit), vilket ju kan syfta på vilken bokliknande text som helst som kommit från mina fingrar (tack, Lasse Jonsson). Arbetsnamnet på den nya texten är "Farväl oskuld".
<br />
<br /><span style="font-weight:bold;">Under tiden</span> fortsätter jag mitt bloggande på samma tema som "Apokalypsens ..." på annan plats, nämligen DN.se. Ni kan från och med den 14 augusti 2011 följa mig på <a href="http://www.dn.se/blogg/framstegsbloggen/">den här adressen</a> (tack, Björn Hedensjö).
<br />
<br />Vi hörs!Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-24362020233928890702011-04-28T11:01:00.002+02:002011-04-28T11:08:35.577+02:00Nyhetsvärdering i sin prydno<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqYZsH8BM6TzibKXHMUycEhP2Lw1YU4ZcGiRX3wg9XRhnrpqLYt6ywevjmQgdus_SjXO6JrPhJci4nDbutLAYuvBGglV3ckDuYTsoYt3KCUgpc8eH__n8qmwCI7bZ9-a80iEXQCGrSpx0/s1600/20110428768.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqYZsH8BM6TzibKXHMUycEhP2Lw1YU4ZcGiRX3wg9XRhnrpqLYt6ywevjmQgdus_SjXO6JrPhJci4nDbutLAYuvBGglV3ckDuYTsoYt3KCUgpc8eH__n8qmwCI7bZ9-a80iEXQCGrSpx0/s320/20110428768.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5600557838606864082" /></a><br /><span style="font-weight:bold;">Ibland undrar jag</span> om alla vill veta att världen blir bättre. Jag är inte ens ironisk. Mer än en gång har jag fått känslan att många upplever ett slags tomhet när de får höra om drastiska förbättringar när det gäller fattigdom, hälsa, miljö eller konflikter.<br /><br />Särskilt svårt är det att övertyga folk om att våldet minskar. Man skulle kunna förklara den bristande insikten om att detta är sant med mediernas konfliktdrivna nyhetsvärdering. Men redaktioner består till syvende och sist också av vanligt folk som för fram det de tycker är mest upphetsande för tillfället. Minskande våld ger inga fräcka rubriker och är knappast det som fångar flest öron i diskussioner vid köksbordet. Dessutom är det <span style="font-style:italic;">upplevelsen </span>av hur mycket våld som finns i samhället som styr känslan, inte fakta. Ju mindre man tolererar, desto mer måste våldet sjunka för att människor ska slappna av. Se bara på den överspända och tilltagande villalarms-bonanzan.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Det här kan knappast</span> illustreras tydligare än av presentationen av onsdagens <a href="http://www.bra.se/extra/news/?module_instance=2&id=64">rapport från Brottsförebyggande rådet</a>. Av rapporten framgår att det dödliga våldet i Sverige sjunkit med 25 procent sedan 1990, att det sjunkit ännu mer i Stockholm, och att det sjunkit allra mest när det gäller barn. Rapporten framhåller att minskningen skett samtidig som den totala alkoholkonsumtionen ökat med en ungefär lika stor andel (fast den har också stannat av och minskat något på senare år). Mest har alkoholkonsumtionen ökat i Stockholm, där morden minskat mest.<br /><br />Uppgifterna är egentligen inte nya för den som själv sökt efter dem (jag har i stort sett samma siffror i min bok, som skrevs för tre år sedan), men Brås sammanställning är ny, och i alla händelser har inget medium vad jag kan påminna mig beskrivit våldsminskningen på det samlade sättet förut.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Vad är en nyhet?</span> Det oväntade. Vad Brå berättar går på tvärs mot de flesta gängse uppfattningar om våld och alkohol. Jag kan tänka mig en uppsjö uppföljningar: Vad är det som gör att rädslan för våld inte minskar fast våldet gör det? Hur kunde vi hantera den ökade alkoholfloden på det här sättet? Har våra vanor ändrats? Är den sociala kontrollen större, eftersom en större del av alkoholen dricks på lokal? Har vi allt lägre tolerans för familjerelaterat våld (som är den kategori som gått ner mest)?<br /><br />I verkligenheten fick Brårapporten så här mycket plats: Ekot hade ett hyfsat stort inslag i några sändningar på onsdagen, heder åt dem. Inga uppföljningar, dock. Min egen tidnings nätredaktion, DN.se, har en liten bildlös puff liggande på sajten ännu på torsdagen. Den var inte större när rapporten kom men låg högre upp. Papperstidningsredaktionen presenterar nyheten på en enspaltare långt inne i tidningen, bredvid en stort uppslagen uppföljningsartikel om en flicka som varit tvungen att gå på ett dagis vars pedagogik döms ut. På Svd.se kan jag inte hitta nyheten alls. Och på kvällstidningarnas sajter inte ett spår, goes without saying. <br /><br /><span style="font-weight:bold;">Var det kanske så enkelt</span> att Brå hade otur med tajmningen? Alla stora medier toppar förstås i dag med snackisen om att Patrik Sjöberg utsatts för sexuella övergrepp (och jag har inga illusioner om att nyheter värderas efter deras betydelse för samhället). Kanske, men det finns trots allt plats för mer än en stor artikel. Det har lyckats förr.Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-52382645754321613902011-04-10T23:15:00.005+02:002011-04-25T21:16:23.589+02:00Till flumskolans försvar<span style="font-weight:bold;">Sedan en tid</span> verkar default-åsikten om den svenska skolan vara att den har misslyckats. Slutligen kognitivt nedmalda av rader av Pisarapporter, Björklunds ordningsmantra och ett tilltagande mediefokus på skolans lärdomsproblem rullar vi oss i tjära och fjädrar och ger upp: ”Ja, vi förstår, det har gått snett, finländare och kineser har lyckats, inte vi.”<br /><br />Maciej Zarembas serie i DN kommer i ett läge när ”flumskolans” försvarare i praktiken redan drypt av från debattscenen. Den framstår som en vältalig bekräftelse på förfallet.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Att alltför obildade</span> lärare och alltför många grupparbeten och fria studier där eleverna inte fått sakkunskaper nog att göra vettiga analyser inte kan producera årskullar av Sven Stolpes och Bodil Jönssons likar är inte svårt att förstå.<br /><br />Men jag har svårt att släppa tanken att mjukare utbildningsvärden än dessa nu så omhuldade fakta för det första är otroligt svåra att mäta och för det andra förmodligen är den svåraste komponenten att föra in i ett skolsystem.<br /><br />Kineserna fokuserar på disciplin- och pluggskolan i ett utvecklingsläge där de behöver trycka ut några miljoner ingenjörer i industriproduktionen varje år. Men sedan? När de ska uppfylla sin dröm om att bli de vetenskapliga upptäckternas och uppfinningarnas Shangri-la?<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Självständigt tänkande</span> och samarbetsförmåga hos befolkningen kan vara det som särskiljer en högt utvecklad industrination från en ordinär industrination. Man kan inte gå i en drillskola och sedan som vuxen förväntas ha sin fantasi och inlevelseförmåga intakt, förväntas veta hur man bäst syntetiserar ett flöde av idéer i en grupp. Men utan den förmågan – ingen kreativitet.<br /><br />Sådant är hart när omöjligt att lära gamla hundar utan måste tränas i ungdomen. Det statistiska problemet är att <span style="font-style:italic;">hur väl </span>en årskull lärt sig att tänka kreativt och ta till vara en grupps kollektiva kunskap visar sig kanske femton år senare.<br /><br />Släpp mätningarna för ett ögonblick och fundera: Hur dåligt klarar sig nationen Sverige i dag? Ekonomiskt har det uppenbarligen gått bättre än för övriga EU det senaste decenniet. Är det skral efterfrågan på svenska idéer, svenska lösningar, svensk kreativitet?<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Om kadaverdisciplin</span> och minimal frihet för barnen är det långsiktiga framgångsreceptet för Kina, som i ”tigermamman” Amy Chuas numera sönderdebatterade tes, säger jag: Gratulerar till platsen i världseliten, och lycka till! Då är ett land som Sverige chanslöst.<br /><br />Fast – så enkelt är det alltså inte. Vilket är en självklarhet som tål att påpekas ibland.Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-58787555873790839172011-03-21T22:44:00.003+01:002011-03-21T23:17:33.824+01:00Nyhetsjournalistikens tristaste sida<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTaQT3B8UfLSTZAQBO_2sJ_bjEY-MTgiRC4wKR6gPjIQ9Cr2l6LbST5kUOPN44cWb0s9ZrVUcgVklCexXZfAywCUCiUCtzr4es_D0IIv1lbLfb2kUUU4koA5f0UDb2CB7FeuFj49nye0M/s1600/fukushima+news.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 259px; height: 194px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTaQT3B8UfLSTZAQBO_2sJ_bjEY-MTgiRC4wKR6gPjIQ9Cr2l6LbST5kUOPN44cWb0s9ZrVUcgVklCexXZfAywCUCiUCtzr4es_D0IIv1lbLfb2kUUU4koA5f0UDb2CB7FeuFj49nye0M/s320/fukushima+news.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5586660813525816898" /></a><br /><span style="font-weight:bold;">Med risk</span> för att låta cynisk: det känns skönt att nyhetsfokus flyttats tillbaka till arabvärlden efter en veckas japansk överbevakning.<br /><br />En dramatisk naturkatastrof är alltid nyhetsmässigt oemotståndlig, i synnerhet när den inträffar i ett rikt land. Kombinationen med en kärnkraftsolycka gjorde naturligtvis att pulsen steg extra högt hos redaktörer. Viss arabvärlds-fatigue gjorde väl sitt till.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Jag rycktes förvisso</span> också med, och jag var med på noterna när vi skrev minut för minut-rapporteringar från Fukushimadramat. Ganska tidigt fick jag dock känslan att det som hände i Japan inte på långa vägar hade lika stor betydelse för världens utveckling i stort som de pågående konvulsionerna i Mellanöstern och Nordafrika.<br /><br />Det stod snart klart att dödstalen inte skulle nå i närheten av Haiti 2010 eller Kina 2008. Japan är dessutom ett rikt och fungerande land, och hur kusligt hotet om joniserande strålning än var fanns knappast risken att ens en härdsmälta i Fukushima skulle bli ett nytt Tjernobyl. Icke desto mindre närde skräckrubrikerna mycken ångest i en hel vecka (vilket jag för övrigt på förfrågan skrev <a href="http://bit.ly/hgTs3D">en Newsmillartikel</a> om).<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Det kan vara svårt</span> att känna till graden av allvar från början, naturligtvis. Men är det självklart att därför skrika lite högre än nödvändigt för säkerhets skull (eller för att alla andra gör det)? Frossandet i katastrofscenarier stod mig efter ett tag upp i halsen, om jag ska vara ärlig. Kvällstidningsrubrikerna gick till slut nästan inte att läsa. Och det såg likartat ut i andra länder, särskilt i brittiska medier.<br /><br />När nyhetsjournalistik är som sämst är den som den outhärdliga gnällspiken på arbetsplatsens möten, han (för det är oftast en han) som aldrig upphör att ifrågasätta vartenda beslut, som med radar finner varje tänkbart fel och som aldrig missar en lucka där det går att skjuta in ett ”men har ni tänkt på” eller ”hur illa går det inte om x eller y händer, va, va??” Den kritiska rösten är oundgänglig, och till en början kan man uppskatta den, men när han aldrig slutar kommer strypreflexerna fram.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Nyhetsjournalistik </span>som beter sig så här, vilket jag tycker den gjorde i fallet med kärnkraftshaveriet, är destruktiv. Det är sorgligt att det ska vara så svårt att åstadkomma konstruktiv nyhetsjournalistik. Därför blev jag nyfiken när jag upptäckte <a href="http://www.update.dk/cfje/vidbase.nsf/ID/VB01855222">en artikel</a> på det danska journalistikutvecklingscentret Update som handlade om just – konstruktiv journalistik. Det visade sig att Ulrik Haagerup i en krönika i Politiken redan i december 2008 (kort efter det att mitt bokmanus var klart) lanserade begreppet. Han menar att problemlösande journalistik borde vara ett lika självklart kriterium för nyhetsmedierna som konflikt och dramatik.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Bevakningen av händelserna</span> i arabvärlden har varit av mer blandad journalistisk karaktär, sannolikt eftersom vi sett både goda (Tunisien och Egypten) och onda (Libyen och Jemen) förlopp. Konstruktiva inslag finns.<br /><br />Det som händer är historiskt och osannolikt spännande. Jag ber en stilla bön för att fler länder ska klara övergången från despoti utan större blodsutgjutelse. Men till och med jag begriper att detta inte kommer att gå överallt.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Händelseutvecklingen påverkar</span> rimligen statistiken över antalet krig och väpnade konflikter, något jag brukar orda en del om såväl när jag föreläser som i den här bloggen. En gissning är dock att påverkan blir mindre än man kan tro. Men det återstår att se. Och att blogga om.Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-28059716114023723592011-03-03T14:52:00.003+01:002011-03-03T15:14:48.598+01:00Ett glapp som kan ge Borg bekymmer<span style="font-weight:bold;">Klyftor i samhället</span> och deras betydelse har jag skrivit om vid upprepade tillfällen, exempelvis <a href="http://apokalypsensgosigamorker.blogspot.com/2010/03/mer-om-klyftor-sa-ska-resurser-fordelas.html">här</a> och <a href="http://apokalypsensgosigamorker.blogspot.com/2010/02/jamlikhetens-betydelse-for-god.html">här</a>. I korthet är min slutsats att man av olika skäl bör sträva efter att dämpa klyftorna, men att det är betydligt mindre skadligt om de beror på att en rik klick sticker av uppåt än att en fattig grupp halkar efter och tappar kontakten med mittenskiktet.<br /><br />I dag kom <a href="http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____163544.aspx">SCB:s hushållsstatistik</a> för 2009, det stora krisåret. Den visar dels en sak som kan förväntas av ett år med finanskris och fallande BNP: De allra rikaste fick mindre tillgångar, till stor del beroende på börsfallet. Men det visade också något mindre förväntat: För mittenskiktet fortsatte den starka ökningen av de disponibla inkomsterna. Det berodde framför allt på jobbskatteavdraget och borttagen fastighetsskatt. Politik, alltså, inte konjunktur. De som inte har jobb, och de blev fler 2009, halkade efter.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Sammanvägt ökade klyftorna något</span> under 2009. Inkomstklyftor i ett land mäts med det så kallade ginitalet; högt tal innebär större klyftor. Fortfarande är 2007 det år som uppvisat de största klyftorna i landet (men ändå små internationellt sett), följt av år 2000. Därefter kommer 2009.<br /><br />Andelen av befolkningen med ekonomisk standard som definieras som låg har ökat från 8 till 13 procent de senaste tio åren. ”Låg standard” är inget fast mått utan innebär högst 60 procent av medianvärdet i befolkningen. Eftersom standarden ökat kraftigt för större delen av befolkningen har andelen med låg standard ökat trots att även dessa fått mer pengar att röra sig med. För dem som inte förvärvsarbetar ökade inkomsterna (i fasta värden) med 12 procent under 00-talet – men för dem som jobbar ökade de med 37 procent<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Det är alltså rätt tydligt</span> att det allra senaste glappet beror på regeringens jobbpolitik: mer åt dem som jobbar, mindre åt dem som inte gör det. Förhoppningen är, om jag förstått saken rätt, att sysselsättningen i landet ska optimeras. Kanske är strategin dödfödd, kanske fungerar den. Det är för tidigt att avgöra ännu. Men om det blir som <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4381017">finansministern nu frejdigt räknar med</a> och arbetslösheten om några år faller till 80-talsnivåer (de 4,8 procent han prognosticerar motsvarar mindre än tre procent med det gamla sättet att räkna) bör det nya inkomstglappet börja minska igen, eller åtminstone stabiliseras. Och om inte? Då har den rödgröna oppositionen fått ett av de tyngsta slagträn de kan hoppas på inför nästa valkampanj.Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-71046817134379214312011-03-01T13:12:00.005+01:002011-03-01T14:20:03.693+01:00Blicka vidare efter arabrevolterna – Kina väntar<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFjAjJodrLKLTJmlSOzm8GyJWA67BtRK5OHkVjdLvC3EXeA1UHC43QbgbATCfD9eznOusCoD6a76w-MD4ebuLu_G3QosSFGPEsX7W-XFZ_oUktDp9J2l5FEnOfka6ZAiM55akQQGuRdVU/s1600/Bild1.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 311px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFjAjJodrLKLTJmlSOzm8GyJWA67BtRK5OHkVjdLvC3EXeA1UHC43QbgbATCfD9eznOusCoD6a76w-MD4ebuLu_G3QosSFGPEsX7W-XFZ_oUktDp9J2l5FEnOfka6ZAiM55akQQGuRdVU/s320/Bild1.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5579086414509529714" /></a><br /><span style="font-weight:bold;">Man kan få gåshud</span> för mindre känsloladdade aktiviteter än att följa de folkliga arabiska revolter som nu med röster, fötter och uthållighet fäller despoter som förfogat över några av världens största militära apparater. Att de förtryckta folken själva störtar dem de förtryckts av är rimligen exakt som det ska vara, men i den pågående debatten får man ibland intrycket att ”vi” borde gjort det först. Vilka som nu inbegrips i ”vi”.<br /><br />Allt hyckleri som nu kan dras fram och påvisas från Europas sida i relationen med arabiska diktatorer förtjänar att dömas ut, framför allt vapenhandeln. Det är heller ingen tvekan om att de västliga utrikesdepartementens analyser om potentialen för folkrevolter precis som inför murens fall varit usla, vilket bland andra <a href="http://www.svd.se/nyheter/utrikes/europa-tankte-fel-om-arabvarlden_5975417.svd">Bitte Hammargren i SvD</a> påpekat.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Men utöver det</span>: vad borde Sverige, EU och USA ha gjort? Riktade sanktioner mot diktatorer är ofta rätt, och sådana borde EU oavbrutet haft mot Khaddafiregimen. Däremot kan allmänna handelssanktioner slå mot folket, som i fallet Irak och Kuba, där ledarna mest kunnat utnyttja dem som förevändning att skylla svårigheter på omvärlden. Man kan göra annat också; vara tydlig och tjatig om mänskliga rättigheter i olika sammanhang, utan att för den skulle bryta kontakten (det är sämre att isolera tyranner, då beter de sig ännu värre mot sina folk). Sverige har riktat en särskild del av biståndet till demokratiutvecklingen i Egypten. Kanske ingen kioskvältare, men något.<br /><br />Skulle USA och Europa ha tvingat fram demokrati? Det var väl det amerikanerna tänkte när de invaderade Irak. Vi kanske skulle ha gjort det med mer subtila påtryckningsmetoder? På sätt och vis är väl exporten av den revolutionära informationsteknik som utvecklats i Kalifornien och Kista en del av sådan subtil påverkan. Det de revolterande folken efterfrågar är rättigheter av precis det slag som européer och amerikaner länge kunnat ta för självklara. Många upprorsledare är säkert besvikna över en tövan från Bryssel och Washington att ge sitt fulla stöd, men det är inga amerikanska flaggor som bränns på gatorna i Kairo och Benghazi. Och stödet från väst växer fram tydligare och tydligare.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Efterklokhet</span> har sitt värde men är den simplaste av grenar. Vid sidan av alla dessa konstruktioner av vad som borde ha gjorts finns i vissa kretsar en ryggmärgsreflex att alltid skylla allt ont i världen på väst. The Economists krönikesignatur <a href="http://www.economist.com/blogs/lexington/2011/02/westerners_against_west?fsrc=scn/fb/wl/bl/libyaandthehigherbilge">Lexington konstaterar</a> att en del mycket namnkunniga engelskspråkiga debattörer sagt riktigt korkade saker om de arabiska revolterna, som att vi i väst fram till nu trott att frihet och värdighet är något vi har ensamrätt på, eller att folkets triumf i Kairo är ett hårt slag mot västvärldens ekonomiska tyranni, ja ”fascism” (John Pilger).<br /><br />Det är också en återkommande förbannelse att vi glömmer bort historiska händelseförlopp och ”skriver om” ansvarsfördelningen i våra minnen. Som Henrik Brors skriver i DN i dag är det faktiskt unikt att EU, USA, Kina, Ryssland och stora delar av Afrika och arabvärlden nu agerar samordnat för att komma åt en förtryckare. För hur har det varit? Jo, när Östeuropa föll splittrades EU på att Thatcher och Mitterrand blev rädda och ville bromsa en tysk återförening. När Jugoslavien imploderade struntade Tyskland i övriga EU och valde att på egen hand erkänna Kroatien, viket kan ha förvärrat spänningen mellan kroater och serber. Och när USA valda att på egen hand invadera Irak spelade George W Bush ut det ”gamla” och det ”nya” Europa mot varandra. Vi ska vara väldigt glada att vi inte ser sådan stormaktsarrogans nu.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Andra motstridiga</span> klyftigheter som sagts är följande: Medan vi låter dramatiken i Libyen dominera medierna borde vi i stället förstå att striden om makten i lilla Bahrain är strategiskt betydligt viktigare på grund av shia-sunni-kampen, kopplingen till Iran och USA:s flottbas (Stratfor cirka 20 februari). Nej den arabiska revoltens epicentrum är Libyen, och besattheten med Bahrain är missriktad och beror bara på att världsmedierna finns där (<a href="http://www.ibishblog.com/blog/hibish/2011/02/21/libya_nightmare_version_dream_began_tunis_and_cairo">Hussein Ibish</a> cirka 20 februari).<br /><br />Många vill alltså säga mycket just nu.<br /><br />Min slutsats är denna: Det är svårt att göra om historien, men när omvälvningen väl kommer är det allra viktigaste för omvärlden att välja att göra rätt. Nu behöver de befriade arabstaterna allt politiskt och ekonomiskt stöd, och det under lång tid.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Dessutom är det</span> knappast slut. De flesta har nog ögonen på resten av Mellanöstern och Nordafrika, men antydningar finns redan om att demokratikraven snabbt sprider sig till andra kvarvarande autokratier. Och varför inte? Gränslösheten och kontakterna mellan människor på jorden har aldrig varit större. Medan våra sinnen ännu är öppna för grubblerierna om varför vi inte förstod vad som komma skulle är det lämpligt att försöka ligga ett steg före. Det mest storslagna som kunde hända i världens demokratiutveckling vore förstås en öppning av Kina. Jag tycker det är dit vi ska blicka.<br /><br />Jag har flera gånger skrivit om Kina här, om hur kineserna faktiskt gått mot ökad frihet utan att det framställts på det sättet. Samtidigt som regimen fortfarande är en oacceptabel totalitär enpartiapparat med flitigt använt dödsstraff och politiska fångar – om än mindre hård än den varit – är kineserna i sitt vardagliga liv friare i dag än de varit någonsin. De är numera knappast heller avskurna från omvärlden. Hundratals miljoner kan om de vill, trots censur, följa händelseförloppet i arabvärlden. Och hundratals miljoner har för första gången praktiska och ekonomiska möjligheter att engagera sig i regimprotester om de bestämmer sig för det.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Detta faktum</span> – inte fattigdom och isolering – gör att sannolikheten för att det faktiskt sker ökar för varje dag. ”Jasmindemonstrationer” (efter den tunisiska revolten) har aviserats flera gånger och kommer att fortsätta att utlysas. Nätgurun Clay Shirky, en av mina husgudar, har slagit vad om att Kina inom tio år inte styrs av kommunistpartiet. Tio år är en evighet när rätt processer väl satts i gång.<br /><br />Kinas befrielse är inte bara möjlig, den är oundviklig. Den enda frågan är precis när den ska ske, och om Burma, Kuba eller Nordkorea ska komma före. Det är detta vi, Kinas handelspartner, borde förbereda oss på. Att stoppa handeln är både omöjligt och en dålig idé, men tveklöst ska vi vara ”naggy” om mänskliga rättigheter. Diktatur är motsatsen till stabilitet. När Pekingregimen väl utmanas gäller det att stå på rätt sida.Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-48159277449196960402011-02-21T16:33:00.005+01:002011-02-21T17:00:31.752+01:00Libyen överraskar – men håller det?<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAkfG_fdTus-VnWM_zzjwiUpRnni7OnxtAD2ahoyOGNmtp-l-n0CZRmFbg1imKxsA_aTH4Ne5zOnCR2_-djb4ddWLuGllwBI20vPboqO4rsANm7opPHJ8f3mSeMBF6j6_a9HpE4h9vIcU/s1600/Bild1.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 183px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAkfG_fdTus-VnWM_zzjwiUpRnni7OnxtAD2ahoyOGNmtp-l-n0CZRmFbg1imKxsA_aTH4Ne5zOnCR2_-djb4ddWLuGllwBI20vPboqO4rsANm7opPHJ8f3mSeMBF6j6_a9HpE4h9vIcU/s320/Bild1.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5576168837699276754" /></a><br /><span style="font-weight:bold;">Jag sade till en vän</span> för någon vecka sedan att autokraterna i Algeriet och kanske Jordanien och någon Persiska viken-stat förmodligen stod näst i tur att falla, men att vi skulle få vänta på Libyen. Inte för att behovet av skifte skulle vara mindre där, snarare tvärtom: Khaddafis benhårda regim skulle stå emot motstånd längre än andra.<br /><br />Men de libyska protesterna har eskalerat häpnadsväckande snabbt. I dag kommer uppgifter om att hela städer hamnat under oppositionens kontroll. Jag hade trott att den excentriske järnöversten skulle bita sig fast tills han stod ensam kvar, men det ryktas faktiskt att han flytt. Nå, detta behöver bekräftas.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Min återstående</span> förutfattade mening om Libyens resning är nu att basen i upproret inte är tillräckligt stabil för att klara en civiliserad övergång till demokrati. Skälen är följande:<br /><br />• Upproret tycks inte vara lika brett som i Egypten och Tunisien, dvs såväl arbetare som tjänstemän, både män och kvinnor, unga och gamla, statsanställda och privatanställda. Det ser ut att ha drivits fram mest av den i sammanhanget beprövade grupperingen arga unga män. Demonstrationerna har också bemötts med ett mer utdraget övervåld än i Egypten, varför ett hämndbegär kan dröja kvar.<br /><br />• En specifik faktor är den regionala klyfta som finns mellan västra och östra Libyen, egentligen mellan huvudstaden Tripoli och andrastaden Benghazi, upprorets startpunkt med gammal animositet mot Khaddafi.<br /><br />• Det finns också en specifik gruppdimension: samhället är uppbyggt av klaner. Vissa klaner har anslutit sig till upproret, andra inte.<br /><br />• Jag har inte heller sett trovärdiga civila ledargestalter uppenbara sig. Ingen opposition värd namnet har kunnat utvecklas inom landet under Khaddafis 41 kvävande år. Kan det finnas vettiga krafter inom militären, när militären är Khaddafiregimens fostervatten?<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Av dessa orsaker</span> är jag rädd att det libyska upproret löper större risk att urarta, kanske leda till en utdragen period av kaos.<br /><br />Men det är svårt att bilda sig en god uppfattning av vad som händer eftersom informationsflödet är så fattigt.<br /><br />Det återstår att se om också min sista fördom ska komma på skam. Jag skulle inte ha något emot det.Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-33623674345748057922011-02-12T10:57:00.005+01:002011-02-12T12:08:04.732+01:00Arabvärldens motsvarighet till murens fall<strong>Ett par timmar</strong> efter den bistre Omar Suleimans fantastiska besked den 11 februari (ständigt dessa elvor, hotens och möjligheternas tal) att president Mubarak lämnar sin post skrev jag <a href="http://www.dn.se/nyheter/varlden/arabvarldens-motsvarighet-till-murens-fall">den här analysen </a>på DN.se. Detta tvåtusentalets elfte år kan komma att bli de arabiska folkens år.<br /><br /><strong>(När jag ändå </strong>refererar till DN.se-texter jag skrivit den senaste tiden och där jag tycker jag haft något vettigt att säga kan jag passa på och länka även till följande:<br /><br />"Arabvärlden sist ut att demokratiseras", <a href="http://www.dn.se/nyheter/varlden/arabvarlden-sist-ut-att-demokratiseras">en bakgrund/analys </a>om utgångsläget inför arabiska omvälvningar.<br /><br />• "Med Wikileaks mot en gränslös värld", <a href="http://www.dn.se/blogg/varldenbloggen/2010/12/08/med-wikileaks-mot-en-granslos-varld-8688/">en krönika </a>om massläckornas betydelse.<br /><br />• "FN-spåret är inte den slutliga lösningen", <a href="http://www.dn.se/nyheter/klimatmotet-2010/fn-sparet-ar-inte-den-slutliga-losningen">en analys </a>efter klimatmötet i Cancun.)Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-35021082277607678002011-02-02T15:42:00.007+01:002011-02-10T16:18:35.793+01:00Egyptierna är oss närmare än vi tror<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2Sc272JVmHGqCvYKJzbLHolQAlXFAx2lvzm1WraMjiASszr4MKC3K19uk3vnriGtTy9unl7tduGukLDsVVHP-7jkZSPdwXLms28HtBFS38dzfa-Ofvt4gLCGylAWGEbcytjyJ8MCETd0/s1600/Bild2.jpg"><img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 297px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2Sc272JVmHGqCvYKJzbLHolQAlXFAx2lvzm1WraMjiASszr4MKC3K19uk3vnriGtTy9unl7tduGukLDsVVHP-7jkZSPdwXLms28HtBFS38dzfa-Ofvt4gLCGylAWGEbcytjyJ8MCETd0/s320/Bild2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5569111022552426386" /></a><br /><span style="font-weight:bold;">Strax efter</span> det korta men blodiga Gazakriget för drygt två år sedan konstaterade den förra amerikanska säkerhetsrådgivaren Zbigniew Brzezinski att amerikanerna vet väldigt lite om världen. ”Och de har i åtta år hjärntvättats om terrorism och islam”, fortsatte han. ”Jag hoppas vårt folk förstår att Obama behöver föra en mer komplex utrikespolitik.”<br /><br />Samtidigt gjorde den kloka ex-diplomaten en filosofisk reflektion: För första gången någonsin är i stort sett alla människor nu politiskt medvetna. De tänker politiskt, och de har politiska ambitioner. Och det får konsekvenser.<br /><br />”Förr var det lätt att kontrollera en miljon människor men svårt att döda lika många. I dag är det oändligt mycket svårare att kontrollera dem än att döda dem”, sade Brzezinski.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Ingen har väl</span> missat den roll västmedierna tillskriver internet i de arabiska revolterna, och det är ju ett erkännande av att tiderna är nya. Men det är ändå påfallande hur distanserat och anakronistiskt många av oss fortfarande försöker förklara vad som händer i dessa inte längre särskilt fjärran länder.<br /><br />Bedömare rotar fram gamla kantstötta mallar ur byrålådorna och talar om islamistiska hot, maktkamper mellan armé, polis och president, betydelsen av stormakternas reaktioner och olika inspel från grannländerna. Medieanalyserna liknar ett slags strategispel – men för befolkningarna saknas pjäser.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Lika slitna mallar</span> används i det interna politiska gräl som brukar blossa upp i väst vid varje omskakning av det här slaget. När diktaturerna i Östeuropa föll fick vänstern stryk i debatten för att den så länge sett mellan fingrarna med demokratibristerna i de (föregivet) socialistiska länderna. Nu när arabvärldens människor går ut på gatorna och kräver sin rätt till inflytande ger vänstern igen och anklagar liberaler, EU och USA för att ha skyddat despoter i Mellanöstern eftersom stabilitet varit allt och krav på frihet bara något för högtidstalen.<br /><br />Att kritisera väst för flathet mot arabiska envåldshärskare är naturligtvis inte fel, men analysen är ändå tämligen självupptagen. Var nämns en arabisk befolkning med egen tanke- och handlingsförmåga?<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Vi har inte förstått</span> hur villkoren för världens människor förändrats. Vi använder fortfarande flera decennier gamla terrängkartor. Problemet är att världen inte längre ser ut som i Tintinböckerna, som Hans Rosling brukar påpeka.<br /><br />Medan vi detaljgranskat maktspelet mellan israeler och palestinier, förfasat oss över sekteristiskt våld i Irak och politiska mord i Beirut har de arabiska samhällena långsamt moderniserats. Förvisso har de mycket lång väg kvar, men folk äter sig inte bara mätta, de har tv och mobiltelefon, de utbildar sig och ändrar attityder.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Carl Bildt varnar</span> för en ”demografisk tsunami” från Nordafrika, men sanningen är att födelsetalen <a href="http://www.gapminder.org/world/#$majorMode=chart$is;shi=t;ly=2003;lb=f;il=t;fs=11;al=30;stl=t;st=t;nsl=t;se=t$wst;tts=C$ts;sp=5.59290322580644;ti=2009$zpv;v=0$inc_x;mmid=XCOORDS;iid=phAwcNAVuyj1jiMAkmq1iMg;by=ind$inc_y;mmid=YCOORDS;iid=phAwcNAVuyj0TAlJeCEzcGQ;by=ind$inc_s;uniValue=8.21;iid=phAwcNAVuyj0XOoBL_n5tAQ;by=ind$inc_c;uniValue=255;gid=CATID0;by=grp$map_x;scale=log;dataMin=295;dataMax=79210$map_y;scale=lin;dataMin=0.855;dataMax=8.7$map_s;sma=49;smi=2.65$cd;bd=0$inds=i4_t002009,,,,;i65_t002009,,,,;i126_t002009,,,,;i150_t002009,,,,;i230_t002009,,,,">har rasat</a> i alla länder i regionen till mellan två och tre barn per kvinna – ja, Tunisien har rent av färre barn per kvinna än Sverige (1,8).<br /><br />Nordafrikanska mödrar och fäder behöver inte längre gå i ständig oro för att deras barn ska dö, i alla fall inte mer än kinesiska eller turkiska föräldrar. Risken att ett egyptiskt barn ska dö före fem års ålder är i dag knappt <a href="http://www.gapminder.org/world/#$majorMode=chart$is;shi=t;ly=2003;lb=f;il=t;fs=11;al=30;stl=t;st=t;nsl=t;se=t$wst;tts=C$ts;sp=5.59290322580644;ti=2009$zpv;v=0$inc_x;mmid=XCOORDS;iid=phAwcNAVuyj1jiMAkmq1iMg;by=ind$inc_y;mmid=YCOORDS;iid=0ArfEDsV3bBwCcGhBd2NOQVZ1eWowNVpSNjl1c3lRSWc;by=ind$inc_s;uniValue=8.21;iid=phAwcNAVuyj0XOoBL_n5tAQ;by=ind$inc_c;uniValue=255;gid=CATID0;by=grp$map_x;scale=log;dataMin=295;dataMax=79210$map_y;scale=log;dataMin=1.7;dataMax=682$map_s;sma=49;smi=2.65$cd;bd=0$inds=i4_t002009,,,,;i65_t002009,,,,;i126_t002009,,,,;i150_t002009,,,,;i230_t002009,,,,">en tredjedel så stor</a> som för ett indiskt. Så sent som 1983 var den större i Egypten. Det är en medicinsk revolution vid Nilen.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Egyptens kvinnor</span> går i dag sex år längre i skolan <a href="http://www.bit.ly/gUf7I3">än på 1970-talet</a>, och de gifter sig tre år senare. Den vidriga traditionen med kvinnlig omskärelse är en sorglig kvarleva, men den är sedan några år totalförbjuden i lag och en motkampanj pågår.<br /><br />Både Egypten och Tunisien är <a href="http://www.gapminder.org/world/#$majorMode=chart$is;shi=t;ly=2003;lb=f;il=t;fs=11;al=30;stl=t;st=t;nsl=t;se=t$wst;tts=C$ts;sp=5.59290322580644;ti=2009$zpv;v=0$inc_x;mmid=XCOORDS;iid=phAwcNAVuyj1jiMAkmq1iMg;by=ind$inc_y;mmid=YCOORDS;iid=phAwcNAVuyj2tPLxKvvnNPA;by=ind$inc_s;uniValue=8.21;iid=phAwcNAVuyj0XOoBL_n5tAQ;by=ind$inc_c;uniValue=255;gid=CATID0;by=grp$map_x;scale=log;dataMin=295;dataMax=79210$map_y;scale=lin;dataMin=19;dataMax=86$map_s;sma=49;smi=2.65$cd;bd=0$inds=i65_t002009,,,,;i150_t002009,,,,;i126_t002009,,,,;i4_t002009,,,,;i230_t002009,,,,;modified=75">rikare per capita</a> än Ukraina, som också upplevde en folklig revolt för några år sedan, en omvälvning vi beskrev i betydligt mindre Tintinanstrukna termer.<br /><br />Och, inte minst, mer än tio år efter Al Jazirarevolutionen har människor från Casablanca till Muskat vant sig vid att få veta vad som händer i världen, när det händer.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Ledare som behandlar</span> medborgarna i sådana länder som barn blir till slut fullständigt irrelevanta, och det är precis vad som äntligen börjar hända i arabvärlden.<br /><br />Det är inget fjärran uppror i ett exotiskt sultanat vi betraktar i dessa dagar. Egyptierna är oss närmare än vi tror.<br /><br /><span style="font-weight:bold;"><span style="font-style:italic;">10 februari: </span><span style="font-style:italic;"></span></span>Måste komplettera med <a href="http://english.aljazeera.net/indepth/opinion/2011/02/201129195429821534.html">en länk till en artikel</a> av Harvardprofessorn Dani Rodrik, som i stora stycken följer mina tankebanor ovan. Han konstaterar att Nordafrika utvecklats mer än vi tror, och att diktatorernas kalkyl att detta ska dämpa missnöje har slagit gruvligt fel. Han kopplar också till Kina, som jag själv tidigare antytt är närmare någon form av skifte än vad som syns på ytan: "Egypt and Tunisia just sent a sobering message to China and other authoritarian regimes around the world: Don’t count on economic progress to keep you in power forever."Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-73013042769680540622011-01-16T12:27:00.002+01:002011-01-16T12:30:46.797+01:00Tunisien, vintern 2011”Dominoeffekten kommer inte från Bagdad, den kommer från Tunis”, skrev en egyptisk bloggare när det stod klart att folkets uppror i Tunisien faktiskt fått effekt. Bloggaren syftade på George W Bushs verklighetsfrämmande tro att den amerikanska invasionen av Irak skulle leda till en demokratiseringsvåg över Mellanöstern. När folk i regionen väl sett att Saddam kan störtas, då kommer det att hända saker, menade Bushadministrationen. Och nog hände saker, men de handlade snarare om att antipatin mot USA ökade, liksom de argaste och mest förvirrade unga männens lust att begå terrorhandlingar.<br /><br />Förändringen kan naturligtvis inte komma utifrån, som ett påbud. Nej, det är så här det går till, som i Tunis, Gabès och Sfax vintern 2011. ”Det känns som när Berlinmuren föll”, utbrast en lycklig tunisier i radion.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Demokratin har gjort</span> enorma landvinningar i världen efter murens fall, även om antalet länder med valdemokratier legat still i några år nu. Men från arabvärlden har föga positivt kommit ut. Den bäst fungerande demokratin i arabvärlden är sannolikt Irak, möjligen i konkurrens med Libanon, vilket säger en hel del med tanke på den politiska röran i båda dessa länder.<br /><br />Aldrig tidigare har en arabisk regim fallit under trycket av folkligt uppror. Kan det som händer i Tunisien just nu förebåda en verklig kursändring i Mellanöstern? Någon gång måste den komma.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">De flesta autokratiska</span> regimer i regionen har suttit mycket länge, så länge att de folk de styr över har hunnit omvandlas. Sjuttiotalets lågutbildade, fattiga och utsatta arabiska befolkningar är i dag kunniga om sitt lands och världens tillstånd, de har hyggliga materiella villkor och riktigt bra medicinska villkor. En del av länderna, inte minst det största av dem alla, Egypten, finns dessutom en relativt frispråkig press. En gissning är att vi, om vi nu får bevittna en dominoeffekt, härnäst kommer att höra om krackelerande styren i Egypten, Algeriet och Marocko. I staterna vid Persiska viken kan man tänka sig att revoltlustan hålls tillbaka av den väldiga materiella välståndsökningen, som säkert ännu känns ny – ungefär som i Kina. I Syrien och Jordanien kan president Assad och kung Abdullah sannolikt överleva ett tag till på sin roll som frontstat mot den gemensamma fienden Israel. Hur länge beror förstås på hur den konflikten utvecklas.<br /> <br />Tunisien vintern 2011 är dessutom ännu ett exempel på kraften i den nya öppna kommunikationen; det kanske bästa med internet. Mycket tyder på att såväl wikileaks (USA-ambassadören öppenhjärtig om korruption och om de styrandes rikedomar) som sociala medier har spelat en viktig roll för revolten, i alla fall för hastigheten i förloppet.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Ett twitterinlägg</span> av egyptiern Mohamed ElBaradei, mångårig chef för FN:s atomenergiorgan, grep mig: ”Det tunisiska folkets mod att upprätthålla sin frihet och värdighet är ett strålande ljus och en vägvisare. Förändring kommer bara inifrån.”<br /><br />ElBaradei har sagt att han kan ställa upp i presidentvalet i Egypten i år – om ett rättvist val kan garanteras. Först Tunis, sedan Kairo?Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-73139670259193351892011-01-16T12:25:00.002+01:002011-01-16T12:43:15.504+01:00Euron är krasslig, inte döende<span style="font-weight:bold;">I min bok</span> applåderar jag europrojektet som en god idé, som dessutom trotsat olyckskorparnas undergångsprofetior. Jag medger gärna att en stor del av mitt försvar för euron handlar om att jag vill att den ska överleva. Precis detsamma gäller de politiker och byråkrater som nu gnuggar sina hjässor för att hitta de bästa lösningarna på skuldkrisen. Fanns inte viljan skulle valutan naturligtvis inte räddas. <br /><br />Jag anser fortfarande att euron utan tvekan är en god idé, precis som de framtida gemensamma valutor vi kommer att få se i Afrika, Latinamerika och kanske i Sydostasien. Våra ekonomier integreras, och politiken följer efter. Vi går mot större samhörighet.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Samtidigt står det</span> också alldeles klart att europrojektet startade fel i tre avseenden:<br />• Av bristande politiskt mod, eller ork, sjösatte man valutan utan att ha säkrat ett pålitligt system för sund hushållning av statsfinanserna i de deltagande länderna.<br />• Av samma skäl var man inte tydlig med – eller begrep inte – att en långtgående samordning av den ekonomiska politiken är nödvändig.<br />• Grekland borde inte ha fått gå med från början, möjligen inte heller ett par andra länder.<br /><br />Det man gör nu när den ekonomiska defibrillatorn tas fram för att rädda krisländerna är att rätta till fel numer ett och två ovan, men under galgen. Det är förstås alltid trevligare om nödvändiga processer kan genomföras på ett lugnt och ordnat sätt, men nu är den i alla fall i gång.<br /><br />Fel nummer tre får man nog dras med tills avvikarländerna inordnat sig. Kanske är Portugals och Greklands ekonomier för olika kärn-EU:s för att någonsin kunna ingå på ett smidigt sätt, men jag tror skillnaderna överdrivs – och i alla händelser minskar de.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Man måste komma ihåg</span> att valutasamarbetet framför allt skapats eftersom man vill nå fördelar, inte i första hand för att det är ett politiskt prestigeprojekt. När man hör hyllningarna till de flytande valutornas förlåtande fluktuationer, som till synes smärtfritt rensar maskineriet från allt grus som kastas in när länder krisar i olika takt, ja då undrar man varför tanken på att låsa kurserna över huvud taget dykt upp.<br /><br />Likväl verkar världens länder gång på gång vilja göra just det: Bretton Woods-systemet, valutaormen, ERM, Kinas fasta kurs mot dollarn, liksom Malaysias, Argentinas och en rad andra länders, för att inte nämna länder som helt sonika använder dollar eller euro. Nejlandet Danmark har sin krona låst mot euron, precis som de baltiska länderna.<br /><br />Uppenbarligen är det något man vill åt. Det handlar om förutsägbarhet, stabilitet och dämpat inflationstryck, faktorer som gynnar handel och tillväxt. Tveklöst har i eurons fall de politiska drivkrafterna bakom varit väl så starka som de ekonomiska. Men det är nästan odelbara krafter.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Skulle euron kollapsa</span> ginge Europa ur askan i elden. För all del: på sikt skulle den hårt prövade gamla kontinenten naturligtvis klara också det, och jag kan ta gift på att det inte skulle dröja många år innan man började planlägga ett nytta valutasamarbete – tuffare reglerat än första gången och kanske även knutet till vissa utomeuropeiska aktörer. Men på kort sikt skulle enorma kostnader vänta, och den minsta delen av dessa kostnader skulle bero på allt praktiskt krångel med att byta tillbaka till nationella valutor. Alla länder med budgetgap kan ju inte devalvera sig ur sin finansiella sörja (eller låta sina valutor rasa) samtidigt. Vi skulle få en kris för trovärdigheten och förutsägbarheten, och Europas inre marknad skulle tappa snabbheten, effektiviteten och enkelheten i handeln.<br /><br />Men det går ju bra för Sverige och Storbritannien (nåja), länder som inte använder euron? Stämmer, men man får inte glömma att även länderna utanför euron drar stor nytta av stabiliteten i det gemensamma valutaområdet. Slarviga statsfinanser finns i länder både innanför och utanför den gemensamma valutan, liksom föredömliga sådana.<br /><br />Det är inte ens så att Europas huvudkonkurrenter på världsmarknaden, USA och Ostasien, skulle skratta läpparna av sig om eurozonen spricker, och började de skulle de sätta skrattet i halsen. Hur effektivt vore det att ha sexton nya valutor att handla med igen? Hur bra för balansen i världshandeln vore det om dollarn åter blev den enda ankarvalutan?<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Så det lär</span> inte hända. Räkna i stället med att EU fortsätter den ryckiga vandringen mot större ekonomisk integration: mer likartad skattepolitik, mer likartad välfärdspolitik. En gemensam ekonomisk framtid kräver faktiskt en gemensam politisk framtid.<br /><br />Euron har haft infarkt, men man botar inte en hjärtpatient genom att döda den. Man räddar henne först på intensiven och uppmanar henne sedan att byta livsstil.Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-70980818530544724472010-11-08T22:17:00.003+01:002010-11-08T22:47:16.063+01:00Gör förtröstan livet trist och världen ointressant?<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEithOTDLivdJ7T3bgBYf9NCdDAaVk0v1E37thh4K996NuihTHJmZZfpvR1PdQSjU45TxDJsd04E8NlaKxJO_Z9HCqjlOcOih6zWqvdZuDnXbAn6UJQl3M1uGXGqKEtvgnD5EgibpShjHLs/s1600/Bild1.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 247px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEithOTDLivdJ7T3bgBYf9NCdDAaVk0v1E37thh4K996NuihTHJmZZfpvR1PdQSjU45TxDJsd04E8NlaKxJO_Z9HCqjlOcOih6zWqvdZuDnXbAn6UJQl3M1uGXGqKEtvgnD5EgibpShjHLs/s400/Bild1.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5537298663063454562" /></a><br /><span style="font-weight:bold;">Efter drygt ett år</span> och drygt 100 inlägg på denna plats tänkte jag göra en kort kritisk utvärdering av världen sedan <span style="font-style:italic;">Apokalypsens gosiga mörker</span>. Alltså: vad skulle jag säga om en skeptisk reporter tryckte en mikrofon under näsan på mig och frågade om ändå inte något gått snett på planeten under de snart tre år som gått sedan jag skrev.<br /><br />Vi har vår blick på den värld vi lever i just nu. Och det är i sin ordning. Vi bryr oss kanske inte så mycket om huruvida det är bättre nu än förr. Det återstår alltid tusen problem att lösa, eftersom tröskeln för elände hela tiden sänks. Fast min bok utgår som bekant från premissen att det trots allt är ett problem att många inte tänker på – eller vet om – att världen förbättras, eftersom de då riskerar att handlingsförlamas av pessimism.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Denna vår fixering</span> vid nuet såg jag senast förklarad av den Nobelprisbelönta ekonomen Amartya Sen. Så här skrev han i samband med att FN:s utvecklingsorgan publicerade årets Human Development Report: ”Världen har förändrats sedan 1990. Det har gjorts många framsteg /…/ , men angreppssättet för mänsklig utveckling har en inneboende drivkraft att fokusera på vad som ännu är ogjort – det som just nu kräver störst uppmärksamhet i dagens samhälle.”<br /><br />Min vän Lasse brukar i huvudsak vara med på noterna i mina optimistiska slutsatser, men han bekände för en tid sedan att det egentligen inte gjorde honom gladare. Att det mesta ordnar sig är visserligen troligt när man tänker på saken, men det känns trist, menade han. Det gör tillvaron mindre intressant.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Utan att han tänkte på det</span> (såvitt jag vet) beskrev han rätt väl den uttråkade framtidsmänniska som filosofen och statsvetaren/nationalekonomen Francis Fukuyama beskrev i ”Historiens slut” från 1992. Det grundläggande behovet av erkännande kan i en värld av umbäranden och orättvisor tillfredsställas med ärofull kamp. Men när samhället blivit så civiliserat och tryggt att sådan inte längre behövs? Fukuyama tänkte sig i det första av två scenarier att folk då skulle återuppta strid för stridens egen skull, att åter bli den ”första människan”, som han kallar det.<br /><br />Det andra scenariot var att folk i denna posttraumatiska värld skulle bli bekväma och självupptagna, utan högre mål. Jag kom att tänka på det när jag hörde den norska författaren Erlend Loe i Babel uttrycka sin kluvenhet inför den osannolika rikedom Norge har kommit att bada i. Tillvaron är så trygg att allt engagemang hotas. Det kan faktiskt vara ett problem för författare, tyckte han.<br /><br />Dithän har vi kommit.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Och jag har äntligen</span> kommit fram till min utlovade utvärdering. ”Jo”, skulle jag svara reportern, ”jag är ju inte blind eller döv. Än. Här ska du få några orosmoln att bädda i dig i.”<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Välfärden</span><br /><br />Den kris som fick medier och experter att skrämma brallorna av oss för två år sedan blev ju inte slutet på hela det ekonomiska systemet, vilket var en rätt vanlig åsikt då. Det känns länge sedan. Det som kan oroa är att krisen och en del andra faktorer har bromsat den takt med vilken fattigdomen minskar och kan rent av tillfälligt ha ökat antalet fattiga (även om det finns goda skäl att bedöma tidiga siffror försiktigt här). Det finns inget som talar för att utvecklingen mot mindre fattigdom vänder, men jag är den första att skriva under på att det är en skam att det går så långsamt som det gör.<br /><br />Välståndsutvecklingen är kraftfull på snart sagt alla kontinenter i dag, och det vore inte svårt att utrota den extrema fattigdomen om viljan var lika stark överallt som i exempelvis Brasilien och Kina. Bilden kompliceras av att fattigdomen numera inte finns i enskilda länder, utan i fickor i ett stort antal länder, varav flera är ganska rika i genomsnitt. Do more, do better!<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Miljön</span><br /><br />Fortfarande två saker som det finns skäl att oroa sig för:<br /><br />1. Klimatet – även om vi fortfarande får vänta på facit. Vi ligger i överkant i förhållande till scenarierna för koldioxid, samtidigt som vi ligger i underkant i förhållande till scenarierna för temperaturen.<br /><br />2. Överfiske och, i någon mån, övergödning av haven. Försvinnande fiskbestånd är en del av den så kallade artutrotningen som man snart måste göra något ordentligt åt. Lokalt finns dock ljuspunkter, som torskens återkomst i Östersjön (och en allmän ljuspunkt var ett globalt avtal för biologisk mångfald tidigare i höst). Oljeutsläppet i Mexikanska golfen var mer spektakulärt än verkligt långsiktigt farligt.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Konflikterna</span><br /><br />De fullskaliga krigen förblir få, och de mindre väpnade konflikterna har inte ökat. Jag tror att vi får se fler fredsavtal de närmaste åren; i Turkiet, i Filippinerna, i Colombia och på andra håll. Israel/Palestina vore en bomb, om uttrycket tillåts, men det tycks nästan möjligt. Så. Till självspäkningen:<br /><br />Att Afghanistankriget skulle eskalera var nog rätt väntat, men det är plågsamt att grannlandet Pakistan dragits med så djupt i våldet. Jag är också lite förvånad och mycket besviken över att det fortfarande sprängs bomber i Irak med sådan frekvens. Det är oerhört mycket lugnare än för ett par år sedan, och som jag ser det är kriget över, men normaliseringen går långsammare än jag hade trott.<br /><br />Sedan finns det ett land som överraskat negativt på det mest brutala sätt, och det är Mexiko, ett storslaget kulturland jag känner starkt för. Dödstalen i det pågående knarkkriget är flera gånger högre än i Afghanistan, och antydningar om att det håller på att avta har hittills kommit på skam. Landet är inte på väg att kollapsa, dess grundstruktur är för stark för det, men det är illa, riktigt illa. Llora por México, gråt för Mexikos öde.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Lasse</span>, du kan vara lugn: det finns tillräckligt med faror, hot och orättvisor för att vi knappast ska lida brist på ädla strider att utkämpa de närmaste decennierna. Om det nu är det som krävs för att tillvaron ska få mening.<br /><br /><span style="font-style:italic;">P.S.<br />Frekvensen på inläggen kommer nog att avta en aning den närmaste tiden, eftersom jag behöver koncentrera mig mer på en långsiktig pryl jag knappar på.<br /></span>Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-50474149040877332242010-10-31T23:40:00.003+01:002010-10-31T23:56:34.067+01:00Utan frigjord kunskap når inte Kina nästa nivå<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheofdQMg6XHVDbq-fUpwR42R4GPF0DQzL081m5jwC7D4TSXP-iCKcAZrRnyxGIxlxNNGr5k7gn1QaD7D0TAOPDlQjaDKrAdl2uYLA5gJR6H72Fc5B_TZxZwM2z3SxulN1wXMYIZe4def0/s1600/Bild1.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 223px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheofdQMg6XHVDbq-fUpwR42R4GPF0DQzL081m5jwC7D4TSXP-iCKcAZrRnyxGIxlxNNGr5k7gn1QaD7D0TAOPDlQjaDKrAdl2uYLA5gJR6H72Fc5B_TZxZwM2z3SxulN1wXMYIZe4def0/s400/Bild1.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5534346881766258850" /></a><br /><span style="font-weight:bold;">Att framställa Kina</span> som en stenhård kommunistisk diktatur är fortfarande politiskt lämpligt i sammanhang där man vill passa på att desavouera motståndare som haft ett eller samröre med den kinesiska regimen eller landets näringsliv. Och naturligtvis: alla former av regimstyrda inskränkningar i medborgares frihet måste förkastas. Det finns ingen anledning att släta över det kvardröjande kinesiska förtrycket. Därför var det lysande att ge Nobels fredspris till Liu Xiaobo.<br /><br />Men Kina är på god väg att bli något annat än en stenhård kommunistisk diktatur. Först och främst börjar det ”kommunistiska” i styret mest likna en atavism. Författaren och tidigare försvarstjänstemannen Xin Ziling ställde sig nyligen den retoriska frågan hur Karl Marx hade klarat dagens kinesiska censur med sin bok Kommunistiska manifestet. Jo, svarade Xin själv, Marx hade blivit refuserad: ”Ni skriver här att vårt kapitalistiska system kommer att försvinna. Så kan ni inte säga!”, föreställde sig Xin reaktionen från censorerna.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Hur länge kan</span> en sådan censur överleva? Olika förståsigpåare har framkastat teorin att Kina representerar en ny sorts modern ekonomi, där de materiella framstegen vinns utan motsvarande politisk frihet. Sådana idéer får rimligen grogrund i förvåningen och besvikelsen över att kommunistpartiet fortfarande tycks ohotat, efter trettio år av marknadsekonomisk utveckling och tioprocentiga tillväxttal. Men teorin kommer att visa sig vara fel.<br /><br />Kina har redan kommit en bit på vägen mot större öppenhet, vilket jag <a href="http://apokalypsensgosigamorker.blogspot.com/2009/10/kan-kina-bli-rikt-utan-att.html">tidigare </a>varit inne på. Kineserna är i en rad avseenden friare än de någonsin varit i landets auktoritära historia.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Ofta handlar det</span> om indirekt ökad frihet genom större ekonomiskt svängrum. Men nu börjar man kunna räkna exemplen på att också det direkta politiska järngreppet kan hålla på att lossna. En grupp om två dussin pensionerade partikoryféer skrev nyligen ett öppet brev till folkkongressen, där de argumenterade för större pressfrihet. De talade om det kinesiska samhället som en ”falsk” demokrati som är ”skandalös” i demokratins historia. Premiärministern har hållit flera tal där han förespråkat politiska reformer för att säkra landets fortsatta utveckling.<br /><br />Dessa inslag har inte tillåtits spridas på vanligt sätt i medierna. Men med nätet och de sociala medierna är det i dag omöjligt att helt stoppa informationen till dem som verkligen nå den.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Och vad viktigare är</span>: kinesernas frihet kommer att fortsätta öka. Jag har hittills inte läst någon uttrycka skälen till detta bättre än <a href="http://www.nytimes.com/2010/10/17/opinion/17friedman.html?_r=2&ref=opinion">Thomas Friedman i New York Times</a>:<br /><br />”Frihet är en grundläggande ingrediens för varje samhälle som vill blomstra i det 21.a århundradet. Annars kan det inte utveckla sin fulla potential”, fastslår Friedman och berömmer Nobelkommittén för att förmodligen ha gjort Peking en tjänst med sitt inte särskilt subtila budskap om att inte bli för stöddig i det materiellt framgångsrika auktoritära styret. Ungefär: ”Ekonomisk frihet utan politisk frihet må ha tagit er hit, men det tar er inte till nästa nivå.”<br /><br /><span style="font-weight:bold;">För att inte Kina</span> ska hamna i bakvattnet när landet så småningom får en åldrande befolkning, fortsätter Friedman, måste snabbt en stor del av arbetskraften uppgraderas från enkla industrijobb till kunskapsintensiva jobb och tjänstejobb, som skedde i Hongkong. Men kunskapsindustrin i dag bygger på sociala nätverk. Grundidén är att vi tillsammans är smartare än summan av oss var för sig, ”och det som är unikt i dag är att kunskapsföretag faktiskt kan tanka hem begåvningen hos oss alla, eller i alla fall hos fler av oss från fler ställen. Länder och företag som gör detta möjligt kommer att lyckas bättre än de som inte gör det.”<br /><br />Friedman citerar så Silicon-valley-vd:n Curtis Carlson: ”Innovation som sker nerifrån och upp tenderar att vara kaotisk men smart, och innovation som sker uppifrån och ner ordnad med korkad.” Därför är regeringars uppgift i dag att inspirera, frigöra och möjliggöra allt det där som bubblar upp underifrån, samtidigt som de lär sig – och oss alla – att leva med och hantera kaoset.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Visst</span> är det vackert?Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-77197648351063677212010-10-31T21:13:00.005+01:002010-10-31T21:57:15.751+01:00Ryktet om arternas utrotning är … etc<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyxkoZ9-7kK0er4sLdp2JUbRlUNjwfgvYtjlH12hW9Y1pAQ4UknsB8Rqi4DHjUKceAgACnTtSB29tYpg96HaMTGBQ-Q_-pgvk52Z0j9B4KSUkTeQur4fq7Y3guXU8ZgENj54VjUE4R0Zg/s1600/Bild1+-+Kopia.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 237px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyxkoZ9-7kK0er4sLdp2JUbRlUNjwfgvYtjlH12hW9Y1pAQ4UknsB8Rqi4DHjUKceAgACnTtSB29tYpg96HaMTGBQ-Q_-pgvk52Z0j9B4KSUkTeQur4fq7Y3guXU8ZgENj54VjUE4R0Zg/s400/Bild1+-+Kopia.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5534309849120042418" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMpWL2_MlJgkD1ONML2814BL-xwaO3kkC6d6nZBWcngu6LUy0SzojeJ6qpWoOVuS6cB8SC1L3DMILzWdk2zL9ctbtTUJbLT4Wywnd4gC9c0E4kO98gdH3SIG4Gk6G06elEVrZ2z4NmMXE/s1600/Bild1.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 122px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMpWL2_MlJgkD1ONML2814BL-xwaO3kkC6d6nZBWcngu6LUy0SzojeJ6qpWoOVuS6cB8SC1L3DMILzWdk2zL9ctbtTUJbLT4Wywnd4gC9c0E4kO98gdH3SIG4Gk6G06elEVrZ2z4NmMXE/s400/Bild1.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5534309740609307922" /></a><br /><span style="font-weight:bold;">I följetongen</span> om artutrotningen, eller vad det nu rör sig om, finns två lika färska som uppmuntrande nyheter.<br /><br />På ett stort FN-möte i japanska Nagoya enades världens länder i fredags om <a href="http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/avtal-om-biologisk-mangfald-klart-1.1199267">ett slags räddningsplan</a> för världens biologiska mångfald. Bland annat kom man överens om att skydda 17 procent av jordens landyta och 10 procent av haven. Det får betraktas som överraskande radikalt. Eller snarare – det är numera mainstream i de flesta av världens hörn att vilja skydda djur och natur, men efter västgötaklimaxet på klimatmötet i Köpenhamn för snart ett år sedan var förväntningarna på den här typen av globala möten lågt ställda.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Vi är den första</span> art på den här planeten som har viljan och kapaciteten att rädda andra arter. Men vänta nu, det var ju vi som ryckte undan mattan för de andra in the first place? Stämmer, men det gjorde vi inte nyss, utan huvudsakligen i en tid när vi inte insåg problemet med avskjutning, utan såg naturen som ett hinder. Om det funnits människor med de insikter vi har i dag på planeten för 65 miljoner år sedan hade dinosaurierna inte dött ut.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Hur som helst</span>, att skydda så stora delar av landytan att man kan säkra fortlevnaden för (nästan) alla arter är alldeles lysande. Det vettiga skälet är att vi numera vet en del om konsekvenserna av kraftiga obalanser i naturen – som älgar och rådjur vs vargar och lodjur. Det mindre vettiga skälet är artutrotningspaniken. Den bygger på larmresonemang som bortser från vår egen art. Man talar om att djur på grund av oss dör av i en takt som är tusentals gånger högre än ”bakgrundstakten” och syftar därmed på att det inte finns lika många individer av en del arter som det fanns när människan var en osignifikant randvarelse utan betydelse. Nu är vi snart sju miljarder, och det är kanske inte alldeles underligt om antalet individer av vissa stora däggdjur inte kan behållas på förhistorisk nivå.<br /><br />Icke desto mindre: Vi ska rädda tigern. Vi ska inte heller glömma grodorna. Och vi kommer att lyckas.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Jo, så var det</span> den andra nyheten: Världsnaturfonden har nu bekräftat <a href="http://www.wwf.se/press/pressrum/pressmeddelanden/1311967-wwf-lanserar-sjtte-upplagan-av-fiskguiden-ntligen-grnt-fr-torsk-frn-stra-stersjn">det förbättrade läget</a> för torsken i östra Östersjön. Organisationen ger nu grönt ljus: fiska på, bara. För torsken i västra Östersjön justeras varningsljuset från rött till gult.<br /><br />Vi kunde ju sköta oss. Om vi inte får höra liknande signaler angående ål och tonfisk senast inom fem år ska jag svepa en flaska fiskleverolja.Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-82407111425591353692010-10-31T20:56:00.006+01:002010-10-31T21:13:00.306+01:00Fegt maktspel eller det möjligas konst?<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgubWuxj0b2LwTMLy18p-FvitdbzWkBpQrpxvy1PQ1iQZ2YJm5_uO6cfxaxhKFGmEaV5QwE8XLULDwsBrPDHNC0KD-Oysl8rubrhFJ0ic_NRR3xoA8CLbHl61rZosOy8B4C_W5GZfUVAlo/s1600/Bild1.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 195px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgubWuxj0b2LwTMLy18p-FvitdbzWkBpQrpxvy1PQ1iQZ2YJm5_uO6cfxaxhKFGmEaV5QwE8XLULDwsBrPDHNC0KD-Oysl8rubrhFJ0ic_NRR3xoA8CLbHl61rZosOy8B4C_W5GZfUVAlo/s400/Bild1.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5534305262233707138" /></a><br /><span style="font-weight:bold;">Finns det makthavare</span> som har genuint goda avsikter? Det kan tyckas som om frågan självklart måste besvaras jakande. Men hur ofta märks det? Att döma av hållningen hos dem som bedömer dessa makthavare, den påbjudna lite krassa hållning som går ut på att aldrig riskera att kunna anklagas för att ha agerat megafon för makten, aldrig ha gått på beslutsfattarnas manipulationer, får man lätt intrycket att det som sägs uppifrån tinnarna och tornen inte har mycket med verkliga avsikter att göra och bör filtreras förbannat noga.<br /><br />På ett klimatseminarium jag var på i torsdags gjorde forskare utomordentliga dragningar av läget i förhandlingarna mellan världens länder, och en berömd bild från statschefernas sistaminutensittning i Köpenhamn i fjol kommenterades med: ”Varför har de nu samlats här? För att de bryr sig om miljön? (hjärtliga skratt från publiken) Nej, för att klimatet har blivit global storpolitik, förstås.”<br /><br />Det berättades att Kina just nu genomför den radikalaste neddragningen av koldioxidutsläpp som något land gjort, men inte av omsorg om miljön, naturligtvis, utan av själviska energistrategiska skäl.<br /><br />Man beskrev glappet mellan de senaste vetenskapliga rönen och var politikerna befinner sig i sina ambitioner som att de senare knappt ens enats om de utsläppsminskningar som vi nu vet i princip borde genomförts i går om inte vi alla ska riskera att stekas.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Det är forskares</span>, organisationers och journalisters uppgift att driva på, att kanske formulera sig drastiskt ibland för att visa på annalkande faror. Men man får aldrig glömma att politik är det möjligas konst, och det är inte rättvist mot politiker att avfärda dem som cyniska maktspelare utan verkligt engagemang för samhällsfrågor enbart med det synbarliga spelet som grund. Två hundra länder har med nödvändighet olika intressen. Att hitta de rätta politiska nycklarna är en konst, och det tar tid. Men när man väl låst upp knutarna kan det hända mer än någon anat.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">I den svenska politiken</span> misstros såväl vänsterns eftergifter åt marknadskrafterna som högerns eftergifter åt välfärdsstat och sociala hänsyn som makttaktik. Men hur länge kan en kursändring betraktas som makttaktik? Så här sade den moderata finansmarknadsministern Peter Norman i <a href="http://svtplay.se/v/2215595/rapport/28_10_19_30_-_textat?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2218280/sb,p103263,1,f,-1">Rapport </a>den 28 oktober om bankernas bonusar till sina anställda: ”Det är inte bra över huvud taget att få för stora löneskillnader i samhället, det är inte bra för sammanhållningen. Så jag ser med viss oro på den här bonushistorien.”<br /><br />Ni läste rätt. En moderat är orolig för att ökande klyftor hotar sammanhållningen i samhället. Norman är inte den första moderaten som uttrycker sig på det här viset. Anders Borg har sagt liknande saker.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Vad är mest sannolikt</span>: att de bara är taktiska och döljer sina egentliga avsikter eller att de faktiskt insett att vissa politiska mål som tidigare förbehållits vänstern trots allt har ett allmängiltigt värde? Som Abraham Lincoln konstaterade: Man kan lura en del av folket hela tiden och hela folket ibland, men man kan inte lura hela folket hela tiden.Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-38235829153963725012010-10-24T23:23:00.002+02:002010-10-24T23:27:21.882+02:00Flyget, klimatet och freden<span style="font-weight:bold;">Jag har varit</span> inne på det förr, men jag reflekterade över det igen nyligen, när en hel drös med kolleger var ute och reste: flyget, klimatet och freden.<br /><br />Kort efter det att en kollega varit en vecka i New York hade jag själv kommit tillbaka efter en tur till Italien. I samma veva for en annan av medarbetarna till Berlin, en tredje kopierade New York-trippen och en fjärde åkte till London. Det handlar åtminstone i tre av fallen om unga personer med relativt blygsamma lönekuvert.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Så här</span> ser det ut. Vi vet att inkomsterna har stigit, det mäter vi konstant, men välfärden handlar inte bara om kronor och ören utan lika mycket om hur teknikutvecklingen smygande höjer vår standard.<br /><br />Mycket är så självklart för oss att vi inte tänker på det. Informationstillgången och kommunikationsmöjligheterna via elektroniska prylar är bara det senaste, något vi kanske ännu förstår värdet i. Men att kunna gå runt i sitt hem i underkläder när det är snöstorm ute, att kunna köpa färdiggräddat bröd och färskhålla det i veckor i frysen, bröd som dessutom är färdigskivat och som man varje frukost kan bestryka med kaviar eller italiensk mögelost med skivade spanska tomater är kanske inget vi ler nöjt åt lika ofta. Ändå är detta lyx som för de allra flesta var ouppnåelig i mitten av det förra seklet.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Långsamt har även</span> möjligheten att på några timmar ta sig till utlandet i tid och otid blivit en del av denna makalösa välfärdshöjning. För all del: flygresandet är kanske inget som riktigt lika många kan ägna sig åt som detta att bestryka färdigskivat bröd med italiensk mögelost, men med de prisnivåer Ryanair håller och som andra bolag jagas ner i är det faktiskt inte långt ifrån. Den som kan avvara en femtedel av en genomsnittlig månadslön kan göra en kortare semesterresa till ett varmt europeiskt land. Folkflyget har blivit de nya långfärdsbussarna.<br /><br />För bara tjugo år sedan skulle en flygbonanza av det slag som är legio i dag ha varit något jag raljerade med i en sådan här text, som ett exempel på den rika klassens dekadenta livsstil.<br /><br />Ska <span style="font-style:italic;">the filthy rich</span> markera avstånd till kreti och pleti i dag krävs det överdåd på en helt annan nivå än utlandsresor lite nu och då. Egen helikopter över helgen till en fest på Rivieran, kanske?<br /><br /><span style="font-weight:bold;">När klimatfrågan dominerade</span> medierna som mest under den första vågen, ungefär från hösten 2006 och en bit in på 2007 (den andra vågen kom inför Köpenhamnsmötet), blev flyget den främsta symbolen för våra onda utsläpp. Det blev den moraliska hjärtpunkten för vårt individuella ansvar. Utsläppen från en enda Thailandsresa kunde i stort sett spoliera ett helt livs rätt att äta, värma upp sitt hus och åka bil, fick vi lära oss.<br /><br />Hur goda människor vore vi då om vi offrade all reslust, eller på sin höjd nöjde oss med stillsamma tågresor i närområdet kring sextionde breddgraden? En referens: Bara lustgasen från Sveriges alla gödselstackar är en värre koldioxidbov än hela det svenska inrikesflyget. Om alla flygplan i världen ställdes på marken i morgon dag skulle ändå <a href="http://www.svensktflyg.se/web/75e9783d-60b6-4aba-9831-ad478daa9f58_1_2_1_1_2.aspx">98 procent</a> av alla koldioxidutsläpp bestå. Räknar man in andra växthusgaser talar vi om 96,5 procent. Alltså står flyget i dag för 3,5 procent av de globala utsläppen, och FN:s klimatpanel beräknar att andelen blir 5-6 procent om 40 år.<br /><br />Jord- och skogsbruk står för tio gånger högre andel av koldioxidutsläppen, och vägtransporterna släpper ut flera gånger mer.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Ha denna kunskap</span> i bakhuvudet när du ställer flygets påstådda klimatondska mot värdet av att folk kan resa. Att människor möts, att vi blir vana vid andra miljöer, kulturer, språk och sätt att vara måste höra till de absolut viktigaste och effektivaste vägarna till förståelse och – ja, fred.<br /><br />Det är hög tid att flyget får upprättelse i klimatdebatten.Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1654049018320673969.post-87858060052700677702010-10-14T16:20:00.003+02:002010-10-14T16:34:55.212+02:00Jorden vi ärvde; läget just nu<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhU42oI4uhw0CeXgcNzrrXv9XQiZmFquw4KpaxrtHPpN84Uq1mHd0SSaY9X2PlAKEVjQ7NzCDmgzs3b8gCgudgfJuigCvEdbCpoB9xVoHVGYYwCN8JtaT6AXcLBKTmbgRjosifXtvCVlhQ/s1600/Draculafisk_Danionella+Dracula_Natural+History+Museum+London.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 300px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhU42oI4uhw0CeXgcNzrrXv9XQiZmFquw4KpaxrtHPpN84Uq1mHd0SSaY9X2PlAKEVjQ7NzCDmgzs3b8gCgudgfJuigCvEdbCpoB9xVoHVGYYwCN8JtaT6AXcLBKTmbgRjosifXtvCVlhQ/s400/Draculafisk_Danionella+Dracula_Natural+History+Museum+London.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5527909052443810210" /></a><br /><span style="font-style:italic;">Draculafisk, ny art upptäckt i Mekong. Foto: Natural History Museum, London</span><br /><br /><span style="font-weight:bold;">Gammal ond giftkatastrof<span style="font-style:italic;"></span></span><br /><br /><span style="font-weight:bold;">Ångesten</span> över olika miljölarm står inte alltid i proportion till de verkliga farorna, vilket jag skrivit en del om. Men den kollapsade ungerska giftslamsdammen är en riktigt allvarlig miljökatastrof av gammalt ont snitt, av typen Teckomatorp och Seveso. Tungmetaller har nu kontaminerat tiotals kvadratkilometer mark. Om det börjar regna riskerar eländet att tränga ner i grundvattnet, om det blir torrt kan dödsdammet blåsa långa sträckor.<br /><br />Man har svårt att begripa hur sådana giftstinna avfallsreservoarer fortfarande kan finnas kvar i Europa, men det får antagligen skrivas på det gamla kommuniststyrets konto. Ett EU-direktiv om hantering av gruvavfall ska träda i kraft först 2012. Har det någon gång varit läge att skynda på en EU-lag så är det nu.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Återkommande favorit 1: Perspektiv på utrotning<span style="font-style:italic;"></span></span><br /><br /><span style="font-weight:bold;">En av de etablerade</span> föreställningar i miljödiskursen jag anser vara mest problematisk är den om artutrotningen. Bilden som ges är att en rad arter verkligen försvinner från jordens yta i en rasande och ökande takt. Så är det dock inte.<br /><br />För mig är det allra viktigaste att justera bilden av att just vi är det värsta gänget utrotare som befolkat planeten. Vi som lever i dag är snarare de första människor som aktivt försöker rädda djurarter. De massutrotningar som vi i dag lever med skedde för länge sedan. Och vi är ändå sex gånger fler än de som levde när naturen sågs som något som var i vägen.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">En annan felsyn</span> är att det verkligen handlar om att arter fullständigt försvinner. Det är mycket ovanligt. I nästan samtliga fall handlar ”artutrotningen” om minskningar av populationer. Därför var det roligt att läsa om en ny rapport, publicerad i den vetenskapliga tidskriften <a href="http://rspb.royalsocietypublishing.org/content/early/2010/09/29/rspb.2010.1579.abstract?sid=d2f1ee82-74e8-4911-9929-5bab691fb25f">Proceedings of the Royal Society</a>, som visar att det inte bara är ovanligt att arter faktiskt utrotas helt, utan att överraskande många arter som man betraktat som försvunna faktiskt finns kvar i mindre populationer i otillgängliga områden. Det gäller bara att leta efter dem lite intensivare.<br /><br />”Utrotning är svår att fastslå”, inser de båda forskarna Diana Fisher och Simon Blomberg och konstaterar att ”betydelsen av krympande livsmiljöer för artutrotning har förmodligen överskattats”.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">I Mekongbäckenet</span> i Sydostasien pågår för övrigt sedan tio år ett omfattande artletarprojekt. Forskarna hittar i genomsnitt tre nya arter i veckan, bland andra världens största jaktspindel och en sju meter stor köttätande växt.<br /><br />– Det är häpnadsväckande upptäckter i modern tid och fantastiskt att det går att upptäcka så många nya arter i ett område med ett sådant högt befolkningstryck, säger Allan Carlson, tropikexpert på Världsnaturfonden i <a href="http://www.wwf.se/press/pressrum/pressmeddelanden/1307077-nya-sensationella-arter-upptckta-i-sydostasien">ett pressmeddelande</a> från WWF.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Återkommande favorit 2: Rekordvarmt eller inte?<span style="font-style:italic;"></span></span><br /><br /><span style="font-weight:bold;">Nu när året</span> börjar gå mot sitt slut är det extra spännande för alla klimatnördar att i realtid följa jordens temperaturdrama. Ska 2010 bli det varmaste kalenderåret hittills, eller klarar sig 1998 den här gången också?<br /><br />Siffrorna för september verkar ännu inte vara sammanställda på de vanliga klimatdatasajterna, exempelvis <a href="http://www.ncdc.noaa.gov/sotc/?report=global&year=2010&month=">NOAA</a>, men enligt <a href="http://pielkeclimatesci.wordpress.com/2010/10/08/september-2010-global-temperature-report-from-the-university-of-alabama-at-huntsville">en sammanställning</a> från Alabamauniversitetet blev månaden rekordvarm. Detta trots att fenomenet El Niño, som normalt höjer temperaturen, var i avtagande och det motsatta, avkylande fenomenet La Niña i tilltagande. Det skulle kunna tyda på att den globala uppvärmningen fått en ny skjuts uppåt. De så kallade klimatskeptikerna har annars dragit växlar på att kurvan över jordens medeltemperatur planat ut sedan 1998 (också ett El Niño-år), då det senast blev rekord. Även jag <a href="http://www.dn.se/nyheter/klimatmotet/har-jordens-uppvarmning-tagit-en-paus-1.1006288">har uppmärksammat</a> detta faktum.<br /><br /><span style="font-weight:bold;">Sommarisen i Arktis</span>, som är ett annat välrefererat mått, var däremot en bit ifrån att slå rekord i år. När isen började växa till igen i mitten av september hade <a href="www.nsidc.org/arcticseaicenews">isens utbredning</a> krympt till sin tredje minsta sedan mätningar inleddes för 30 år sedan (där är det 2007 som är rekkordåret).<br /><br />Enligt Alabamauniversitetet ligger medeltemperaturen för perioden januari till september nu bara 0,04 grader under samma period rekordåret 1998. Kommer La Niña att få effekt, eller står vi inför en ny toppnotering? Svaret kan komma redan nästa månad.Anders Bollinghttp://www.blogger.com/profile/05479303951940893394noreply@blogger.com0