… och som av en händelse publicerar DN Debatt just i dag också en artikel om klyftor. Det är en tydlig partsinlaga från Skattebetalarnas förening, men icke desto mindre intressant. Den kommer med nyheter. Och den anknyter till det jag skrev tidigare i dag om det dåliga med samhällen där de som inte befinner sig i den ekonomiska toppen saknar möjligheter att ta sig dit även om de vill.
Artikelförfattarna, två ekonomer och föreningens vd, har granskat data över 4 000 hushåll och kommit fram till att det i Sverige i princip inte finns någon koppling mellan inkomst och förmögenhet.
Att Sverige skulle ha en ojämn inkomstfördelning är en myt, skriver de. Gränsen för att kvala in till den tiondel som tjänar mest går redan vid 27 000 kronor efter skatt. Däremot är tillgångarna extremt ojämnt fördelade. En procent av hushållen äger nästan 20 procent av den samlade förmögenhetsmassan. Till och med USA:s förmögenhetsfördelning är jämnare än den svenska enligt vissa studier. Sannolikheten att en person i den lägsta inkomstdecilen har en förmögenhet är nästan lika stor som att någon i den högsta decilen har det, visar det sig.
Debattörernas provocerande slutsats blir då att det i Sverige är viktigare att födas med en rik pappa (eller ha tur på bostadsmarknaden) än att födas med talang och flit. Vad de är ute efter är förstås att det borde bli möjligt att ackumulera förmögenheter med hjälp av hårt arbete även i vårt land. Alltså: Ännu lägre arbetsinkomster, ännu högre brytpunkt för statlig skatt.
Man må tycka vad man vill om slutsatsen. Men åtminstone min bild av den ekonomiska fördelningen i Sverige försköts en aning.
Fast om man tänker efter är det logiskt: vi har inriktat oss nästan helt på att lyfta botten, viket måste handla primärt om inkomst. Arvstillgångarna finns ju kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar