Den 9 november är en av den mänskliga civilisationsprocessens allra viktigaste märkesdagar. Just i år är det 20 år sedan Järnridån slutligen och förvånansvärt plötsligt kollapsade efter långvarig röta. En kort eufori ersattes redan efter något år av ny rädsla och nytt fokus på människans våldsamma sida, eftersom flera etniska konflikter bubblade upp när det totalitära locket lyftes av. Det var de svartsyntas tillfälliga seger över tanken som förledde oss. Oaktat allt oförsvarligt lidande som följde under 1990-talets första hälft kvarstod faktum hela tiden: Världen hade plötsligt fått historiskt unika möjligheter att enas och gemensamt utvecklas mot välfärd.
Detta blir allt tydligare. Men skulle vi förblindas av misantropi och inte se allt det goda i denna unika integrationsprocess skulle vi förstås riskera att tappa hela framgången. Som The Economist skriver: ”So much gained, so much to lose”. Men det kommer inte att hända. Vi är människor, inte självcentrerade, vinstmaximerande maskiner. (Jag gladdes för övrigt därför åt årets ekonomipristagare till Nobels minne, Elinor Ostrom, som visat just detta, nämligen genom att leda i bevis att en gemensamt förvaltad egendom i många fall sköts bättre än en som är strikt uppdelad i privata lotter.)
Så den 9 november förtjänar att firas. Varför inte göra den till alleuropeisk helgdag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar