Rundar av en intensiv vecka, som bland annat innehållit ett föredrag om boken på Malmö stadsbibliotek. Det kändes bra. Fullsatt, och folk ställde mycket frågor. Jag fick intrycket att en hel del hade läst boken också.
Något överaskad blev jag över att inte få en enda direkt fråga om min syn på klimathotet. Jag trodde att det var standard numera. En person frågade dock, apropå att vatten- och lutftföroreningarna minskat, vad jag tyckte om att USA ökat sina koldioxidutsläpp med 16 procent sedan 1990 (jag hade just berättat att Sveriges faktiskt minskat sina med runt tio procent under samma period). Jag svarade att uppmärksamheten på koldioxiden som ett problem för klimatet är av sent datum. Sverige var tidigt ute med åtgärder. USA, där precis som hos oss utsläppen av svavel, kväve, sot och andra tidigare uppmärksammade föroreningar rasat, ligger efter men kommer de närmaste åren utan tvekan att strypa sina CO2-utsläpp. Om det sker i en takt som anses tillräcklig är en annan sak.
Däremot gav jag mig in i klimatskepticismens getingbo på DN:s världenblogg i dag. Jag kände att det var hög tid för en kommentar om den nyligen briserade "climategate"-affären.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar