Mycket att göra och ingen att skicka, som det hette i Småland när jag växte upp. Tidvis är det svårt att hinna serva bloggen. Men det kommer nya dagar, nya krafter och nya idéer. Alltnog, jag har ett par små funderingar även i dag.
1: Klimatet. Denna svårt infekterade fråga är det ofta svårt att närma sig från något originellt håll utan att få en stämpel av endera slaget. De som känner mig vet dock att jag följer frågan med tidvis närmast osunt intresse. Sålunda noterar jag saker. En ny SMHI-studie visar att vindarna i Sverige inte har ökat de senaste 60 åren. De har minskat med ungefär sju procent. Variationerna mellan år är förstås stora. Mönstren för klimatförändringarna är komplicerade. Men mer blåst är en av de möjliga följder av uppvärmningen som framlagts.
2: Nyhetens dramaturgi. Ur det massiva flödet här bara ett illustrativt TT-telegram - säkert inte veckans tydligaste exempel på dramaturgins fångenskap, men ett som jag med ett bekymrat leende noterade i går. De första styckena lyder:
De diskriminerade indiska ursprungsfolken måste behandlas bättre, både för sin egen skull och för att inte lockas att ansluta sig till den maoistiska gerillan.
Den maningen framförde på onsdagen Indiens premiärminister Manmohan Singh till regeringscheferna i samtliga indiska delstater.
- Vi har systematiskt misslyckats med att göra stamfolken delaktiga i de moderna ekonomiska framstegen, sade Singh.
- Den alienering som byggts upp under decenniernas gång har nu skapat en farlig utveckling i delar av vårt land, fortsatte han och syftade på de allt vanligare angreppen mot poliser, militärer och tåg.
Den uppriktiga självkritiken fortsätter ett tag till, sedan nämns i slutet att regeringen förbereder en motoffensiv mot maoisterna.
Telegrammets rubrik:
"Indien försöker krossa maoisterna"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar