tisdag 20 april 2010

Ryssland på väg att lossna ur historien?


Håller Ryssland på att göra en Serbien och slita sig loss från sina historiska låsningar? Att den ryska björnen skulle genomföra en full skinnömsning är nog att hoppas på för mycket, men det har synts vissa goda indikationer.

Först har vi den förbättrade relationen med USA. Den beror till stor del på Obama, men it takes two to tango, trots allt. Kärnvapenarsenalerna ska skäras ner, man har hittat en form för det kontroversiella missilförsvaret över Östeuropa som Moskva verkar acceptera, och den tidigare blockeringen kring frågan om Irans kärnenergiprogram är hävd. Clinton och Lavrov kan göra affärer.

Sedan kom den tragiska flygkraschen som utplånade en stor del av Polens ledargarnityr på ryskt territorium. Den rysk-polska relationen har varit svårt ansträngd under lång tid, och polackernas hårdnackade västorientering med Natomedlemskap och amerikanska missilförsvar har retat gallfeber på Moskva. Men i tragedin agerade ryssarna med premiärminister Putin i spetsen föredömligt, man uttryckte omedelbart sitt djupa deltagande och gav snabba och omfattande resurser till haveriutredningen. Men viktigast av allt var nog den förbehållslösa kursändringen vad gäller Katynmassakern 1940, som var själva orsaken till flygresan. Även om Sovjet redan 1990 officiellt slutade skylla på Nazi-Tyskland för skändligheterna i skogarna vid Smolensk har den ryska ledningen varit högst ovillig att fullt ut medge den ryska skulden. Tills nu. Redan kort före kraschen (man hade redan haft en minnesceremoni med anledning av 70-årsdagen) tilläts den polska regissören Andzrej Wajdas Katynfilm visas i rysk nationell tv på bästa sändningstid. Tidigare var den förbjuden.

Organisationen Freedom House, som mäter graden av frihet i världens länder, placerar Ryssland i den mest ofria kategorin, lägre än länder som Pakistan och Filippinerna. Man kan ifrågasätta kategoriseringen, och den säger en del om hur man ska förhålla sig till statistiken över frihetsläget i världen. Icke desto mindre är det ställt utom allt tvivel att ryska val är tvivelaktiga tillställningar (kanske inte så mycket på rent fusk som på ojämlika kampanjvillkor), och att den ryska rättssäkerheten lämnar mycket övrigt att önska.

Efter de senaste lättnaderna i statsnationalismen väntar vi på en signal om ökad pressfrihet eller offentliga medel till oppositionen. Då ser vi en rysk metamorfos på allvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar