Hotet från den galna pastorn Terry Jones i Florida om att bränna koraner den 11 september gav skrämselhicka över världen. Nyheten spreds, som brukligt är nu för tiden, på nolltid till minsta by i Afghanistan, där man brände butiker i protest mot amerikaner i största allmänhet.
En vanlig slutsats var: Världen har blivit galen. Här är en annan slutsats: Världen har blivit smärtsamt medveten. Eller åtminstone närvarande.
Vad en knäppgök i en liten skitförsamling med 50 medlemmar hittar på får inte bara återverkningar på andra sidan jorden, utan sätter i gång politisk och diplomatisk aktivitet för att stoppa eller åtminstone dämpa effekterna av galenskaperna. Utrikesminister Hillary Clinton protesterade öppet. Vatikanen reagerade.
För 30 år sedan hade Jones idé nätt och jämnt nått över Atlanten och blivit en notis, därefter hade den dött. Ingen hade behövt ha någon åsikt om saken. Ingen hade behövt reflektera över hur kristna och muslimer bör förhålla sig till varandra, eller hur man bör hantera extremism. I dag kommer vi inte undan. Det är förstås jobbigt. Förhoppningsvis får det fler att ta ansvar.
Koranbålshotet var kopplat till det tänkta moskébygget nära Ground Zero, och jag måste säga att president Obama inte riktigt tog sitt ansvar när han svajade i frågan några veckor före Jonesaffären. Jag förstår inte varför han kände sig tvungen att mildra sitt skarpa uttalande om att muslimer precis som alla andra religiösa grupper i USA har rätt att bygga en gudstjänst där i enlighet med lokala föreskrifter.
Eller: jag förstår att det har med nationell opinion att göra. Det är ett stort dilemma för världens viktigaste ledare att han aldrig kan säga saker med hemmaadress utan att det återges också i resten av världen. Man kan tycka att han helt enkelt borde stå för vad han innerst inne tycker. Fast riktigt så enkelt fungerar det nog inte.
Det finns faktiskt en tendens att Obama i takt med att han tyngs av alltmer ansvar vågar ta ut svängarna allt mindre och försöker vara alla till lags. En sådan Reinfeldt-hållning kan ju vara ett framgångsrecept i ett balansälskande land som Sverige, men den går knappast hem i oneliner-paradiset i väster. Vilket kan avläsas i det fallande stödet för USA:s första svarta, alldeles nyss bejublade president. Passar han sig inte får han en ”flip-flop”-stämpel. Den kan vara svår att tvätta bort.
För en utomstående är det svårt att begripa vad karln gör för fel. För oss europeer slår hans vältalighet och välvillighet fortfarande an, även om en del svaghetstecken börjar noteras.
Frågan är hur mycket av negativiteten som är mediagenererad. Jag säger: Låt killen få jobba på ett tag med ekonomin, frihandeln, Mellanösternsamtalen (jag har ju stött att han fick fredspriset, så Gud nåde om han går bet där …) och klimatförhandlingarna, så får vi se hur det ser ut när det är dags för omval 2012.
Man ska komma ihåg att både Bill Clinton och Ronald Reagan hade usla opinionssiffror så här långt in i sina presidentperioder, och de blev senare av de flesta politiska bedömare betraktade som stora presidenter. Obama har en bra bit kvar ner till dessa båda presidenters bottennivåer, för att inte tala om de båda Bushpresidenternas lägstavärden.
... för övrigt är tittarsiffrorna för statsministerduellen Sahlin-Reinfeldt i söndags – över 1,3 miljoner, fler än för ”Idol” – ännu ett bevis för att ryktet om det skrumpnande samhällsengagemanget är betydligt överdrivet. Detta rykte – eller snarare den här myten – vederläggs förresten av statsvetaren Erik Amnå i boken ”Jourhavande medborgare”.
Hur kan du kalla ett brännande i protest (inte förslag om förbud) av en skrift med ett innehåll som får miljoner av dess efterföljare världen över att döda och bränna människor för att världen har blivit galen?
SvaraRaderahttp://www.svd.se/nyheter/utrikes/kristen-skola-brand-i-koranprotest_5312229.svd
Världen är snarare galen när den uppmärksammar brännandet av en sak -- en bok som uppmuntrar till mord -- som något så galet att det inte är acceptabelt i enlighet med bokens tillbedjare men inte på samma sätt kritiserar att människor bränns med inspiration av boken. Att det blivit så här är sådan behöver man inte ha några universitetsexama för att förstå beror på att västvärlden är rädd för ett aggressivt islam i kombination med en mångkulturella diskurs som gör att kritik av andra kulturer fördöms som rasism.
Jag påstår inte att man ska bränna koranen och jag är emot bokbål, men proportionerna här är fel rörande en pastor som rätt analyserat att religionen islam idag utgör ett hot -- och ärligt talat är jag för upplysning smat accepterar brännande av BH:s, biblar och koranen i protest.
Att du är vänsterprogressiv som flyter med åsiktsströmmen som ger det absurda nämnt ovan är tydligt.
Förresten, det sista vet jag inte om dig. Men tycker mig ana en strävan hos dig att orientera dig rätt och något till vänster i en hel del av det du skriver, på bekostnad av en självständig mer intressant penna.
SvaraRadera(Att du älskar Obama visar att du är vänster. Om Reinfeldt öst 15 mrd kronor på Saab och 25 mrd kronor på Volvo hade det motsvarat vad Obama gjort, t ex. Vältalig eller inte. Gillar man socialistisk vård gillar man även Obama, annars inte, osv. Du överdriver det yttres betydelse? Många diktatorer har varit duktiga på dialektik men likväl impopulära.)
Apropå att du skriver att detta på sin höjd blivit en notis för 30 år sedan. Du har rätt. Detta började med Salman Rushdie. Före och efter Salman Rushdie, kan man säga. Vad var det som hände? Jo, radikal islam manifesterade sig.
Det radikala islam startade dock ett 3:e jihad i Iran 1979. Det är inom ramen för detta som Rushdie-fatwan gavs. Vill man gå längre tillbaka kan ju brödraskapets bildande tidigt 1900-tal diskuteras.
-
Som kuriosa kan jag dock påpeka att några danskar brände Muhammed i en video 2007 men det gav inget eko. Egentligen helt okej att göra det med tanke på hur islams våldsamhet inneburit inskränkningar för de danska Muhammedtecknarna och reaktionerna på de teckningarna på danska ambassader runt om i världen. Eller vad säger du? Vågar du vara ärlig???
Överhuvudtaget känns det riskfullt att stå för upplysningen idag, ja bara att så här försvara den på din blogg. (Det finns säkert de som vill omdefiniera den enligt dagens humanistiska värdebefriade relativistiska metodologier och förvandla den till progressiv antiupplysning.)
Förtydligande (nödvändigt om danskar?): Danskarna brände inte en person vid namn Muhammed utan en docka föreställande religionsstiftaren Muhammed.
SvaraRaderaMagnus 123: Jag refererade till en vanlig reaktion på all uppståndelse kring den planerade koranbränningen. Min poäng var att händelsekedjan snarare än detta (att "världen blivit galen") visar att vi numera tvingas bli medvetna om alla motsättningar som dröjer kvar i den allt mer integrerade världen. I sakfrågan är det för mig självklart att motsättningen här inte står mellan kristna och muslimer, utan mellan extremister och moderata personer. Pastorn hör definitivt till extremistlägret. De allra flesta människor i den muslimska världen är naturligtvis moderata. Precis som i den kristna. Men man måste ta extremisterna på allvar. Ofta är de rädda.
SvaraRadera