Dagens Nyheter bjuder på en lysande Afrikasatsning VM-startdagen den 11 juni. Särskilt Ekonomidelen innehåller de där texterna som behövs för att balansera den efterhängsna dystra bilden av Afrika: kontinenten har klarat sig igenom finanskrisen klart bättre än väntat, och många av länderna står nu inför stora möjligheter att lyfta.
Det som slagit igenom är till stora delar ett mer osentimentalt närmande till världens finans- och varumarknader. Allt fler afrikanska länder kreditvärderas av Moody’s och andra internationella värderingsinstitut, vilket ger tillträde till de stora lånepengarna: pengar som måste betalas tillbaka och därför ställer krav på planering och investering. Vilket inte bistånd gör.
Och det är själva poängen i den zambiskfödda ekonomen Dambisa Moyos rätt kontroversiella men tänkvärda bok ”Dead Aid”, som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Den borde vara obligatorisk läsning för biståndsarbetare och politiker som arbetar med biståndsfrågor.
Boken är förvisso inte invändningsfri. Den innehåller delvis störande upprepningar och en och annan truism. Icke desto mindre känner man sig efteråt tämligen övertygad om att biståndets väg har lett åt fel håll för Afrikas del.
Det är väldigt svårt att förklara bort det faktum att kontinenten har hamnat i världens ekonomiska bakvatten trots att lejonparten av världens bistånd riktats dit de senaste decennierna. Eller att de länder som trots allt kämpat sig över vattenytan och börjat få i sig livgivande syre är de länder som valt marknadsvägen och skruvat ner biståndsberoendet (som Botswana).
I det outsinliga biståndsflödets spår följer alltför ofta korruption och dåligt styre. Moyo menar att Robert Mugabe aldrig kunnat sitta kvar och bromsa Zimbabwes utveckling så här länge utan bistånd. Det är ord och inga visor. Samtidigt är det fullständigt självklart att ge akut bistånd för att lindra nöd vid hunger- och naturkatastrofer. Något annat påstår heller inte Dambisa Moyo.
Framställningen avrundas med ett underbart afrikanskt ordspråk: ”Den bästa tiden att plantera ett träd var för 20 år sedan. Den näst bästa tiden är nu.” Det är aldrig för sent att sluta göra fel och börja göra rätt.
Och just nu spinner alla av förtjusning över att fotbolls-VM för första gången arrangeras i Afrika. Med all rätt. Grädden på majsgröten vore förstås att ett afrikanskt lag dessutom äntligen fick briljera sig fram igenom turneringen. Gary Lineker beskrev en gång fotboll som ett spel där 22 man jagar en boll i 90 minuter, och i slutet vinner Tyskland. Det kommer de inte att göra den här gången (även om jag faktiskt unnar detta allt klokare europeiska land framgångar).
Mitt hjärta säger följande: Tyskarna stannar i semin. Finalen kommer att spelas mellan Spanien och Elfenbenskusten. Det är en formidabel moralisk seger för det misshandlade Afrika, världens mitt. Fast till slut vinner ändå spanjorerna. Jag har redan den rödgula matchtröjan på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar