torsdag 11 februari 2010

Tillnyktring efter mastodontiskt västgötaklimax

Efter ett västgötaklimax högre än Billingen på Köpenhamnsmötet i december känns det som om luften gick ur klimatfrågan.
Kanske är det utmattning efter malströmmen av politiska och vetenskapliga klimatnyheter. Kanske är det fimbulvintern, som håller tankarna på global uppvärmning väl nedbäddade i såväl Europa som delar av Nordamerika och Ostasien (samtidigt, vilket är mycket ovanligt). Kanske är det avslöjandena om självsvåldiga inslag i FN:s klimatpanels arbete: en stöddig forskarattityd uppdagades i mejlväxling som hackare fått loss, och skrämseluppgifter om avsmältningstakten i Himalayas glaciärer visade sig bygga på kringvandrande uppgifter från populärvetenskapliga källor.
Förmodligen är det en kombination.
I grund och botten är det svårt, eller i alla fall dumt, att vara religiöst tvärsäker vare sig åt ena eller andra hållet. Människoorsakad global uppvärmning är fortfarande en teori, och beräkningarna av hur stor klimateffekt koldioxid faktiskt har i det långa loppet är huggna i gips, på sin höjd. De obehagliga scenarierna kan förstås visa sig stämma, men än går det inte att avfärda invändningarna, särskilt inte så länge uppvärmningskurvan ligger plan, som den gör för tillfället. (Trots att det är i det lägret de flesta foliehattarna befinner sig.)
Det är ett jobbigt faktum för alla som vill strö bestämda åsikter omkring sig att svaret på klimatfrågan ligger fördolt decennier fram i tiden. Jag kan ta gift på att sanningen, när vi en dag anser oss ha den, i vanlig ordning visar sig vara komplicerad: vissa av farhågorna hade fog för sig, men det fanns balanserande faktorer vi var blinda för när allt det här drog i gång.
Nu ska i alla händelser klimatpanelens misstag granskas. Det höjs också röster för att chefen Rajendra Pachauri ska bytas ut. Det är en tillnyktring. Att behandla panelen som ett slags påveämbete var alltid dömt att till slut skada trovärdigheten.

(Tillägg 15 feb) Här en artikel i Nature om en paradoxalt ökad osäkerhet i klimatforskningen i takt med att nya faktorer vägs in: "Osäkerheten i AR5:s (nästa huvudrapport från FN:s klimatpanel) förutsägelser och projektioner kommer att vara mycket större än i tidigare rapporter." Och aforismen "Alla modeller är fel, men några är användbara."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar