torsdag 23 september 2010

Ingen är enfärgad



Opinionskarta i DN den 17 maj 2007. Inte ens ett år efter allianssegern såg landet helrött ut.

När jag började rösta fanns det fem riksdagspartier. Nu finns det åtta. Varför får jag inte fördela min röst mellan två eller tre partier? Kan någon människa vara 100 procent moderat, socialdemokrat eller miljöpartist? Frågan är om ens partiarbetarna är det.

De kartor som brukar publiceras över ”ett delat Sverige” förstärker skillnaderna. Det ser helrött eller helblått ut. Men sanningen är att inte ens i en folkomröstning med två alternativ är enskilda väljare till hundra procent för eller emot, i alla fall inte om frågan rymmer komplexitet, som de EU-frågor vi fått ta ställning till.

I medlemskapsomröstningen 1994 blev Sverige som helhet för EU. I omvärldens ögon en färg för hela landet. Men vi vet att nästan hälften var emot (47 procent; 1 procent röstade blankt). Regionalt syntes att ja-övervikten fanns nästan helt i storstäder och i söder, medan resten av landet såg ut som ett nej-land. Fast så var det ju inte i detalj. Varje ja-distrikt hade en stor nej-minoritet och varje nej-distrikt en stor ja-minoritet. På individnivå var vi nog var och en i våra sinnen delade 70-30, 60-40 eller rent av 50-50. Men ändå var vi tvungna att göra ett digitalt val: ja eller nej. I den frågan är det självklart, men exemplet illustrerar bara att det sällan är så enkelt som det ser ut i nyhetsgrafiken.

De partitester som de senaste valen gått att göra på olika mediesajter visar en tämligen ärlig bild av vår inre åsiktsflora (lite beroende på vilka frågor som ställs, och hur). Testerna förbättrades enormt när de började visa procentuell fördelning mellan partierna. Tidigare blev resultatet ett enda parti, vilket liknar verkligheten men gjorde många besvikna.

Folkomröstningsexemplet liknar situationen i parlamentsval i Storbritannien eller USA med majoritetsval och få verkliga alternativ. I ett proportionellt system som vårt kan man ändå säga att det finns en möjlighet att välja ärligt även för dem som vacklar mellan de politiska ytterligheterna, nämligen på något av mittenpartierna. Med tanke på det höga valdeltagandet och att så få faktiskt röstar blankt är jag möjligen rätt ensam om att vilja kunna dela upp rösten.

Dessutom anar jag att det finns invändningar mot tanken på viktade eller fördelade röster. Själva röstningsproceduren skulle bli mer komplicerad. Man kan tänka sig att ett sådant valsystem skulle gynna småpartier, även extremistpartier, och göra det svårare att åstadkomma starka regeringar. Demokrati innebär ju inte bara att väljarna ska kunna utkräva ansvar utan att de styrande ska ha möjlighet att leverera också.

Det finns faktiskt valsystem med inslag av fördelning. Jag blev tipsad på Facebook om något som heter Single Transferable Vote, som bland annat tillämpas i Irland, Australien och en del andra engelskspråkiga länder. Av vad jag förstått går STV ut på att man får rangordna kandidater, oavsett vilka partier de tillhör.

STV-systemet verkar lite komplicerat. Kanske är det bra som det är i Sverige. Ett tag till. Men inför varje val kommer frustrationen tillbaka. Det känns om inte förnedrande så åtminstone grovt och onyanserat – lite sverigedemokratiskt, om man så vill – att man förväntas förenkla verkligheten så till den grad att enda partiprogram ska belönas med hela ens politiska makt.

Å andra sidan är det bara fyra år kvar till nästa möjlighet. Jag har inte svårt att förstå varför väljarkåren blir allt rörligare.

2 kommentarer:

  1. Fördela sin röst är lätt att göra på egen hand. Är du 30% centerpartist och 70% socialdemokrat så tilldela helt enkelt centerpartiet 30% sannolikhet och socialdemokraterna 70% sannolikhet och slå tärning om vilket du ska rösta på. När flera gör så blir resultatet precis som om de hade haft delbara röster.

    För grovkornigt blir det däremot sedan med all makt som centraliseras till riksdagen.

    (Det ska vara "binärt val" i stället för "digitalt val".)

    SvaraRadera
  2. Intressant lösning. Och tack för språkkorrigeringen.

    SvaraRadera