I samband med några DN.se-spaningar mot 2010-talet intervjuade jag Sipris och UI:s chefer. De hade en hel del intressant att säga, men nog var de lite dystra i sina förutsägelser. UI-chefen Tomas Ries har på andra håll anklagats för att vara utvecklingspessimist, har jag läst. Han fäste stor vikt vid klyftan mellan rika och fattiga, som han menade skulle accentueras alltmer och leda till svåra spänningar.
Siprichefen Bates Gill sade sig vara ”ganska pessimistisk”. Men det var han vid närmare betraktelse inte angående världens konflikter i allmänhet. Han trodde exempelvis att det totala antalet dödsoffer skulle kunna fortsätta att minska. Men han var pessimistisk när det gäller miljoner oskyldiga civilas öden, eftersom han menade att vi kommer att få se en diffusion av konflikterna i världen, en decentralisering som gör att stater och det internationella samfundet får allt svårare att hantera väpnade motsättningar. En del konflikter kan kallas terrorism, en del rent av kriminalitet.
Det är inte svårt att se att Gill har rätt i åtminstone viss utsträckning: vi ser ju denna decentralisering redan i dag. Krigen i Afghanistan och Pakistan liknar mest terrorism. Mexiko för ett slags krig mot knarkkarteller.
Siprichefen tror, liksom jag, att traditionella väpnade konflikter och regelrätta krig kommer att bli ovanligare. Då är ju frågan hur pass mycket mer omfattande de diffusa konflikterna kommer att bli. Tiden kommer att ge oss svaret.
När det gäller det ökade antalet civila offer måste det rimligen bli föremål för definitionsdiskussioner. Om gerillasoldater inte är civila, är då mexikanska maffiagäng det? Det är trots allt en minoritet av dödsoffren i Mexiko som står helt utanför knarkligornas uppgörelser. Jag frågade Gill om detta, och han hade inga färdiga svar. Om tio år kanske vi är klokare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar