Jag har först nu upptäckt Newsweeks specialutgåva inför 2010 års Världsekonomiska forum i Davos. Den har fokus på att reflektera över den nyss så ödesmättat framställda ekonomiska krisen och har den talande titeln ”Is that all”? Den innehåller många kloka ord om vår värld, vart den kommit och vart den ser ut att vara på väg.
Det är en lisa att få läsa analyser som lyfter blicken. Jag är ingen regelbunden Newsweek-konsument, och detta är första gången jag stiftar bekantskap med redaktören Fareed Zakaria. Det är en angenäm bekantskap.
Zakaria skriver om finanskrisens överraskande snabba borttynande och konstaterar liksom bland andra The Economist gjort att farhågorna för att de flesta utvecklingsländer skulle drabbas värre än de rika kommit på skam. Inte heller har vi fått uppleva den systemkollaps som många förutsåg. Det fick vi inte heller 1987, 1992, 1997 eller 2000, fast många trodde det. ”Systemet är stabilare än vi tror”, fastslår Zakaria och pekar ut tre krafter som upprätthåller stabiliteten i dag: fred mellan stormakterna, segern över inflationen och den globala sammanlänkningen.
När det gäller freden skriver Fareed Zakaria att världen i dag med historiska mått mätt är häpnadsväckande befriad från friktioner mellan de mäktigaste nationerna. Men få uppmärksammar det. Han refererar till en aforism av Harvardprofessorn Joseph Nye: Fred är som syre: när man har det tänker man inte på det, när man inte har det är det allt man kan tänka på.” Mer om detta strax.
Varningar för återgångar till protektionism och nya konflikter i krisens spår har det gått tretton på dussinet. Men precis som jag själv hela tiden under krisen hade svårt att föreställa mig att människor och företag som slagna av någon förlamande kraft skulle sluta att kämpa för det ökade välstånd man har lyckats uppnå, upphöra att efterfråga varor och lägga ner alla idéer, konstaterar Zakaria att majoriteten av världens länder har utnyttjat de möjligheter som fred, låg inflation och teknik gett och loggat in sig på det globala systemet. ”De har sett resultaten … Och folk runt om i världen är fast beslutna att inte förlora dessa landvinningar på grund av ideologiska chimärer som etniska krig eller arbetarklassutopier. De har varit där, gjort sådant. De vet priset.”
Länge fram i Newsweeknumret skriver Francis Fukuyama, som spelar en central roll i min bok, också att världens ekonomiska system tycks stabilare än vi trott, och att vi inte hemfallit åt trettiotalets nationalistiska politik. Han framhåller också att krisen gett en del positiva resultat, som att G20 ersatt G8 som det viktigaste globala beslutsforumet.
Därefter kommer ett avsnitt om väpnade konflikter, som ligger så nära min egen sammanställning (kapitlet Konflikterna, sidan 227-249) att jag strängt taget nickade nacken ur led när jag läste det. Hör bara här vad John Horgan finner när han ska undersöka om den ekonomiska krisen skärpt världens konflikter:
”Den ekonomiska krisen skulle öka våldet i världen . Sanningen är att vi nu lever i en av de mest fredliga perioderna sedan krig först uppstod för 10 eller 12 årtusenden sedan. Vår eras relativa lugn … motsäger den vanliga pessimistiska föreställningen att krig är så djupt rotat i vår natur att vi aldrig kan bli av med det. I själva verket tycks krig vara ett huvudsakligen kulturellt fenomen, som kulturen själv nu hjälper oss att radera ut.”
Statsvetaren John Mueller citeras: ”Krig kan vara på väg att upphöra att existera som substantiellt fenomen.”
Mueller konstaterar (liksom Spiris Bates Gill) att de flesta väpnade konflikter nu är lågintensiva, av typen terrorism och gerillaaktiviteter, ”krigets rester”. Det kunde vara nog så oroväckande om dessa rester resulterade i miljontals döda, men det gör de inte. Trenden går markant nedåt. 2008 dödades 25 600 människor i strider. Varje år dör en miljon i bilolyckor. Under andra halvan av 1900-talet dog 800 000 människor per år i strider. Under första halvan av 1900-talet dog fasansfulla 3,8 miljoner per år, när statsstyrda folkmord räknas in.
”De avgjort mest krigiska samhällena var de som föregick civilisationen. Krig dödade så många som 25 procent av alla människor under förnationell tid, en tio gånger högre andel än under 1900-talet, enligt antropologen Lawrence Keeley vid universitetet i Illinois.
Horgan avslutar med ett stycke som mycket liknar mina egna slutord i bokens konfliktkapitel:
”Hittills är tendenserna positiva. Om de fortsätter, vem vet? Världsfred – otaliga visionärers dröm – eller något som liknar det kanske slutligen blir verklighet.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar