torsdag 25 mars 2010

”Konflikt” och tvivelaktig demokrati

P1-programmet ”Konflikts” själva existensberättigandet är världens väpnade våld. Det sitter förmodligen långt inne att göra inslag om världens uppseendeväckande fredliga utveckling.

Det hindrar inte att de ambitiösa reportagen ofta är mycket hörvärda. I lördags var temat demokratins kräftgång. Organisationen Freedom House rapporterade tidigare i år om att fyra länder i fjol föll bort från skaran av valdemokratier, fler än på 40 år (vilket jag för övrigt bloggat om i DN).

Det låter oroväckande, förstås. Men programmet stannade denna gång inte vid ytan utan problematiserade de nyfödda demokratier som strängt taget bara är val och inte så mycket annat, men som Väst ändå älskar att framhålla som framsteg.

Två brittiska ekonomiprofessorer fick komma till tals: Paul Collier (blev känd för ”The Bottom Billion”), som skrivit en bok som hävdar att framforcerad demokrati och val rent av kan förlänga konflikter, och Frances Stewart, som klokt framhöll vikten av att inte låta val leda till att majoritetsgrupper utnyttjar sina segrar till fortsatt förtryck.

Jag har svårt att se något grundläggande fel med att arbeta för att valdemokrati ska införas i tidigare diktaturer och konflikthärdar, men att gå varsamt fram är gott omdöme. I vissa länder med etniska konflikter bör nationell samling komma före fria val. Framför allt måste man inse att demokratin inte skapas i en handvändning.

Problematiseringen i ”Konflikt”-sändningen är viktig att ha i bakhuvudet när man tar del av siffror om demokratiutvecklingen. Dessutom ändrar inte fluktuationer i statistiken det faktum att mänskligheten lever under friare förhållanden i dag än någonsin tidigare. Det är så mycket mer än val som ska på plats.

Kineserna har aldrig levt i demokrati, men dagens Kina har med sitt enorma ekonomiska lyft gett folk större frihet än någonsin tidigare, oavsett hur många sajter myndigheterna försöker blockera. Hundratjugo miljoner östeuropeer är sannolikt friare än någonsin. Hundrafemtio miljoner ryssar är politiskt ofriare nu än före Putin men fortfarande friare än före 1991. I stort sett hela Latinamerika börjar få stabila demokratier – högerregeringar varvas med vänsterregeringar genom val.

Och trots allt: även om fyra länder fallit bort från Freedom Houses lista är det fortfarande ungefär dubbelt så många länder som har valdemokratier i dag som när muren föll.

Det kommer fler bakslag; vi kan räkna med att vi tar två steg fram och ett tillbaka. Faller tio länder bort från listan är det inte bra, men det behöver fortfarande inte betyda att utvecklingen bytt kurs på ett avgörande sätt. Faller tjugo bort – ja då kan jag lova att jag ska bli orolig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar