Inklämda mellan alla världskrigsrubriker om ett par hundralappar mer eller mindre till pensionärer och handfasta skräckhändelser som ett bombdåd i Moskvas tunnelbana dyker det upp nyheter om verkligt stora förändringar, förskjutningar som är avgörande för våra liv på lång sikt. Ibland får de en del utrymme, faktiskt. Det har förstås med nyhetskonjunkturen att göra.
Själv har jag en särskild radar för dessa då och då synliga krusningar av väldiga underströmmar som flödar konstant. Den senaste veckan har jag bland annat noterat följande välgörande nyhetspiller:
Skogen
Skogsskövlingstakten har bromsats markant mellan 1990-talet och 2000-talet, enligt en ny rapport från FAO. Det beror till stor del på massiv kinesisk plantering, men också på att nedhuggningen minskar.
Detta är något av ett favoritämne sedan barndomen, då jag tidigt fascinerades av regnskogen. I min bok konstaterar jag att skövlingen de facto varit mindre än jag och många oroliga med mig trott, att den på sina håll (enkannerligen i Indonesien) fortfarande visserligen är oroväckande, men att de berörda skogsländerna i takt med att de blir rikare kommer att börja betrakta stående skog som en viktigare tillgång än fälld. Det är också precis vad som händer.
En bonus är att en av de få delar i det urvattnade klimatavtalet i Köpenhamn som har lite tryck i sig är överenskommelsen om stöd till bevarad skog. Jag har också skrivit en del om det här i DN.
Flyktingarna
Flyktingströmmarna ökar inte. ”Föreställningen att asylsökande strömmar i stora skaror till rikare länder är inget annat än en myt”, sade FN:s flyktingkommissionär António Guterres när nya data från FN:s flyktingorgan lades fram häromdagen. Det visade sig att antalet asylsökande varit tämligen konstant de senaste åren, möjligen med en viss nedgång från 2008 till 2009.
En sådan uppgift borde få stora konsekvenser för regeringar i Europa, som ägnat en hel del dålig energi på att springa populisters ärenden och skärpa kraven för asylsökande. Inrikespolitiska reportrar borde ställa Billström och andra migrationsminister inför statistiken vid varje presskonferens framöver.
Vägtrafiken
Trafikdöden i Sverige är på så historiskt låga nivåer att nollvisionen tycks inom räckhåll på riktigt. I februari dödades sju personer. Under årets tre första månader ser det ut att bli under 50. Det har inte hänt sedan bilparken var en bråkdel av dagens. Nuförtiden tänker man skyddade vägrenar, mitträcken, kameror och bilar som bromsar själva eller håller sig på vägen när vi somnar vid ratten.
Trafiksäkerhetsexperterna på Vägverket gläds åt att biltrafikens myndighet nu slås samman med hela eller delar av myndigheterna för tåg, båtar och flyg och blir kolossen Trafikverket, för i de andra trafikslagen accepteras av princip inga dödsoffer. Varför ska man göra det på väg egentligen? För att vi är fria bilister med rätt att ta livet av oss?
Klimatet
Golfströmmen håller inte alls på att vända, visar nya forskarrön. Man har studerat ett stort antal satellitmätningar och kommit fram till att fluktuationerna kan vara ganska stora mellan åren men att det inte finns någon som helst långsiktig tendens mot ett minskat vattenflöde.
Scenariot med en avstannad Golfström, vilket skulle kyla ner klimatet hos oss i nordvästra Europa med flera grader, har i och för sig länge avfärdats av de flesta klimatforskare som osannolikt, men i populärvetenskapliga sammanhang dyker skräckscenariot fortfarande upp ibland. Mest känt blev det med katastroffilmen ”The Day After Tomorrow”.
Hädanefter kan vi definitivt radera den prognosen ur våra medvetanden.
Dödsstraffet
… och som en bonus inhämtar jag precis nu Amnestys senaste siffror över avrättningarna i världen. De minskar i antal. Noll i Europa och noll i Amerika utanför USA. Sjunkande antal i USA. Bara Kina svärtar ner bilden.
Detta är en bra kompletterande uppgift till de pessimistiska tongångar om världens demokratier, som Freedom House kom med tidigare i år (bloggat om här), och som jag och författaren Stefan Einhorn som av en händelse dryftade under en givande lunch i dag.
Tillägg den 31 mars: Krönika i The Economist som ger perspektiv på det till synes ännu omfattande bruket av dödsstraff i Asien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar