Den marina miljön i Öresund och södra Östersjön har blivit bättre sedan Öresundsbron byggdes, inte sämre, hör jag åter på radion i dag. Det flockas musslor runt pelarna, och det lockar i sin tur tusentals fiskar. Ni minns väl C-ledaren Olof Johansson, som lämnade regeringen på grund av sin övertygelse om att bron var förödande för miljön. (Eller åtminstone för att han sagt att han aldrig skulle stödja ett brobygge, vilket möjligen inte är samma sak.)
Jag kan inte hjälpa att koppla bronyheten till Miljöpartiets pågående kongress. Där har det uppmärksammats att partiet går som tåget (just så) i storstäderna, medan landsbygdsfolket verkar mindre övertygade. På ytan skulle man ju kunna tro att det gröna partiet och de spenatboende väljarna skulle gå som ler och långhalm. Men det är snarare tvärtom.
Jag tror att glesbygdsborna någonstans anar att en modern och radikal miljöpolitik inte riktigt gynnar deras intressen. ”Ställ bilen, undvik långa varutransporter, undvik ineffektiva separata dragningar av kablar och rör.” Skulle inte tro att det låter särskilt tilltalande för Hasse och Britta på gröna vågen-gården.
Låt mig spetsa till det: ett av de mest effektiva sätten att föröda miljön i det här landet vore att alla flyttade ut till var sitt hus på landet. Att packa ihop människor i städer är naturligtvis det överlägset mest effektiva, energisnåla och miljösmarta sättet att arrangera samhället.
Jag älskar natur och ger mig gärna ut och rör mig över kullar, genom skogar och längs stränder. Men varför måste man bo i den? Mat måste vi ha, och därför bönder och jordbruksmark, givetvis. Varför vartenda hus som smällts upp på landet under det gamla ineffektiva och asociala jordbrukssamhället ska få stå kvar för evigt begriper jag däremot inte.
Nej, naturen är för varg, vråk och vallmo, och vi kan avnjuta den som varsamma turister eller friluftsidkare. Men det är faktisk ganska självupptaget att ta oss rätten att slå upp våra ganska energi- och utrymmeskrävande bopålar var som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar