Riktigt ondskefull verksamhet?
När det rings i miljöns och klimatets larmklockor är det flyget som får symbolisera hela den mänskliga ondska som riktas mot en försvarslös Moder Jord. Det görs nästan reflektionslöst. Få ifrågasätter flygets dålighet.
Bland de kulturmänniskor som debatterar ämnet och trots torftiga kunskaper har tvärsäkra uppfattningar om vad människan måste göra framställs flygandet som en lyx, som vi inte längre kan unna oss. Det är förstås tacksamt att skambelägga ett beteende genom att kalla det lyx.
Jag vet inte vilken definition de har på lyx, men rent sakligt är det väl lika relevant att kalla det lyx att äga en tv, i alla fall en färg-tv. I massflygets tidevarv är de halvlånga flygningarna närmast att betraktas som bussturer. Man skockas ihop i en trång maskin med vinylsäten, där man får tugga medhavda mackor i några timmar innan man kan sträcka ut benen i någon annan del av EU – ett EU som mer och mer blir inrikes. Österrike, Spanien, Slovenien och Irland är oss snart lika bekanta som Norrbotten eller Dalsland. (Jag tänker fortsätta tjata om flygets betydelse för utvecklingen mot fred och ömsesidig respekt.)
Men det är väl inte lyxen i att sitta fastklämd i ett vinylsäte miljöintelligentian syftar på, utan ”lyxen” i att tanklöst skyffla ut koldioxid för att vi ska ha det bekvämt. Men de har fel i alla fall, för flyget står bara för 3,5 procent av alla utsläpp av växthusgaser, och det skulle inte spela någon roll för klimatet om alla flyg stoppades i morgon (se för övrigt tidigare inlägg om vulkanaskan).
Aase Berg drog till med flygexemplet i det ”Babel”-samtal jag deltog i i går. Flyget som exempel på människans vansinne, alltså. Efteråt frågade jag henne om hon visste att flyget bara står för en bråkdel av utsläppen. ”Nej, jag vet inget om vetenskap”, svarade hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar