onsdag 31 mars 2010

Att köra fast i historien



Jag såg den fascinerande ”Videocracy” på SVT i går och fick hektolitervis med vatten på min Italienkritiska kvarn. Nu är jag ju inte ensam om att ha synpunkter på den italienska korruptionen, ytliga kulturen, bristande jämställdheten, saggiga ekonomin etc, etc. (Möjligen är det inte så många som gjort en jämförande studie mellan det sjunkande Italien och det sakta men säkert stigande Spanien.)

Italien är ett av dessa länder som ”fastnat i historien”, som den amerikanska ekonomen/filosofen Francis Fukuyama kallat det. Länder som ännu inte förstått att världen i övrigt lämnade gamla unkna värderingar. Två andra exempel är Ryssland och Serbien (se även inlägg om Turkiet och armenierna).

Det sistnämnda landet visar dock tydliga tecken på att ha börjat klättra upp ur sin osunt nationalistiska skyttegrav. Milosevic och Karadzic skickades till Haag, och man säger sig vara redo att gripa även Mladic. Och i dag rapporterades att det serbiska parlamentet ber om ursäkt för massakern i Srebrenica. Mycket välkommet, och ännu ett steg i en glädjande och spännande serbisk metamorfos.

Det tål att påpekas i dessa euro-bashingtider att den viktigaste katalysatorn för denna reformprocess i Serbien är EU. Detsamma gäller för övrigt Turkiet, trots allt tal om att förhandlingarna gått i stå och det inte är någon mening så länge Tyskland och Frankrike säger nej. Alla vill in i EU. EU ger lugn.

1 kommentar:

  1. Läste att EU vill definiera fattigdom på följande sätt:
    - Fattigdom är inkomster som understiger 60 procent av medianinkomsten.

    Ökar medianinkomsten i världen, och vi inte hänger med i samma takt kommer vi att bli fattigare.

    Med tanke på att det mesta vi konsumerar syftar till att uprätthålla vår identitet som rika, så kommer vi få problem - om jag vill upprätthålla min position (säg att jag idag tillhör de 23,59 procent rikaste i välden), så kommer jag verkligen att behöva anstränga mig.

    Isn't that true?

    Lasse J

    SvaraRadera