Det finns mycket potens i nyheter om ojämlikhet och klyftor. I dag presenterade Socialstyrelsen ny statistik som visade att andelen fattiga (som de definieras i vårt land, alltså, inte verkligt fattiga) halverades mellan 1997 och 2007, samtidigt som de rikaste drog ifrån i inkomst. (Noterade by the way att DN valde den negativa vinkeln att inkomstklyftorna ökar, medan Ekot valde den mer positiva vinkeln att fattigdomen minskar.)
Nyheten satt som en smäck i dag, eftersom jag just färdigställt tre diagram som förtydligar mitt resonemang från den 20 mars, då jag recenserade boken ”Jämlikhetsanden”. Jag sade då att branta klyftor neråt är värre än branta klyftor uppåt. Här får grafiken visa när klyftor är bara destruktiva och när de kan vara konstruktiva.
Staplarna är tänkta inkomstskikt i ett samhälle (det borde väl ha varit tio för att visa så kallade deciler, men det blev elva av någon outgrundlig anledning). Jag visar tre typfall.
Det översta diagrammet (längst upp) visar ett mellanfall, där en stor andel av befolkningen ligger gott och väl över nivån för drägligt liv, men där ändå oacceptabelt många är för fattiga. Exempel: USA.
Här syns det värsta fallet, där det finns en liten klick mycket rika och bara en begränsad medelklass. En majoritet av folket saknar drägliga förhållanden. Exempel: Guatemala.
Sist ser vi det bästa fallet, där det också finns en grupp mycket rika, men där hela befolkningen ligger väl över dräglighetsgränsen. Den stora relativt rika medelklassen är huvudsakligen till freds, men möjligheten att nå den där stapeln superrika kan driva på en och annan med energi och ambition – och penningdrift, för all del. Exempel: Sverige.
Två problem med tredje diagrammet.
SvaraRaderaMöjligheten att ta sig till den superrika stapeln är väldigt liten så det stora flertalet kan inte göra någonting för att realistiskt förbättra sin situation.
Vänstra sidan kan fås att se snygg ut med fusk. T.ex. genom att stänga gränserna för fattiga, som Sverige gör (ungefär samma sak som att utvisa alla under fattigdomsgränsen till Etiopien). Man slipper se eländet men till priset av att göra det värre.