Inför Världslivsmedelsdagen den 16 oktober har FN:s mat- och jordbruksorgan FAO lagt fram en nedslående rapport om att antalet hungrande i världen nu för första gången tros bli över en miljard. I min bok uppehåller jag mig en hel del vid FN:s millenniemål och att de flesta av dem visat påtagliga förbättringar sedan startåret 1990. Det gäller inte minst fattigdomsmålet, som siktar på en halvering mellan 1990 och 2015. Trenden var fallande fram till 2007, det senaste året för statistik i boken. Därefter har andelen börjat öka. Vad som beror på finanskrisens tillfälliga påfrestningar återstår att se.
Detta är både sorgligt och upprörande och hör till det Hans Rosling brukar kalla ”onödigt lidande”. Ett besynnerligt uttryck, kan man tycka. Är inte allt lidande onödigt? Men vad han syftar på, såvitt jag förstår, är att detta är ett slags lidande som vore så lätt att göra något åt. Resurserna finns – vilket de inte alltid har gjort i historien.
Jag är ganska säker på att kurvan kommer att börja dala igen, och inte på grund av allmosor från de rika, utan tack vare långsamt förbättrat jordbruk och rättvisare handel (att det skulle bli just en halvering till 2015 är förstås inte självklart). Men så länge akut nöd råder – just nu i hög grad på Afrikas horn – är det akut hjälp som gäller. Sätt in pengar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar