Jag var i några dagar i Makedonien i förra veckan. Med en hårsmån undveks väpnad konflikt i landet i början av 2000-talet - med benägen svensk diplomatisk insats. I dag baxar sig det lilla landet långsamt fram mot drägligt välstånd och rättssamhälle.
Frågan är hur det hela skulle fortskrida utan det hägrande EU-medlemskapet. Unionens fredsskapande och utvecklande påverkan på länder i dess närhet sker med myrsteg. Men den är otvetydig. Efter en bilutflykt till den ännu mindre lyckligt lottade grannen Albanien känns återkomsten som att byta från rälsbuss till X2000: de albanska gränsvakterna hukar i baracker, de makedoniska håller till under ett generöst tak med fyra körfiler under, i en rejäl byggnad omgärdad av prydliga planteringar. Skyltar uppmanar folk att "deklarera" smuggling och korruption (se bilden; vad som avses är rimligen att "rapportera").
Andra officiella skyltar översätts redigt även till minoritetsspråket albanska. Trafikpolisen har skärpt kontrollen av fartsyndare och kan ses stå med fartkameror vid vägkanten. P-kaoset i Skopje har dämpats med nya tidsregler. Och för någon vecka sedan löstes en mångårig gränstvist med Kosovo. Nästa efterlängtade steg vore att ta bort visumkravet till EU, dvs grannländerna Grekland och Bulgarien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar