Europeiska unionen är världspolitikens hittills största framgångsberättelse, utan konkurrens. Men eftersom den är byråkratisk och demokratiskt trögrodd och allt mindre politiskt dramatisk missunnas den respekt.
Jag ägnar ett av de sista kapitlen i boken åt att beskriva EU:s saktmodiga omvandling av Europa från en stöddig och våldsam kontinent till en allt fredligare och mer civiliserad plats på jorden. Må vara är detta inte bara själva unionens förtjänst, men strukturen som tvingar länderna till samarbete har i alla händelser haft en huvudroll. Kalla det en hyllning. Det kan också ses som en påminnelse om hur det faktiskt kan se ut och rimligen kommer att se ut i allt fler regioner runt om i världen. Embryon finns i såväl Sydamerika som Afrika och Asien.
Den alltid läsvärda och kloka historikern Timothy Garton Ash skriver i The Guardian på temat apropå det nyligen timade tyska valet. "En gång i tiden, och det var i sanning en ond tid, darrade världen när Tyskland talade. I dag lägger den knappast märke till det", skriver han. Numera, konstaterar Garton Ash, är Europa "trevligt, tråkigt och irrelevant", och han påminner om att senast Europa hade en finanskris av den här magnituden valde inte Tyskland "trevligt och tråkigt".
Han liknar Europa av i dag vid ett jättelikt Schweiz - en massa större och mindre kantoner som slåss för sina traditioner och självstyren. Ingen är ensam lika inflytelserik som den en gång var. Det är lika välfunnet som hoppingivande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar